Musik är livet
Jag tycker väldigt mycket om musik. Jag lyssnar på musik så fort jag får tillfälle och olika sorters musik representerar olika sinnesstämningar och känslor hos mig. Städar jag så vill jag ha fartfyllt musik med mycket bas och den ska liksom förlösa energin i kroppen, medan mer lugna aktiviteter kräver någonting lugnare och mer harmonsikt. Sen kan det ju även vara tvärt om, att man kanske är ledsen och vill försöka omvända humöret genom att spela någonting fartfyllt.
Många människor kan "stänga av" och ignorera musik, men det kan inte jag. Jag måste ständigt lyssna på texter och börjar genast analysera om jag hör någonting som faller mig i smaken. Därför kan jag inte lyssna på musik samtidigt som jag läser, som jag vet att många gör. Jag har försökt, men jag blir bara frustrerad. Jag sjunker in i musiken och dess budskap helt och hållet, så ögonen följer automatiskt texten i boken, medan hjärnan är helt inne i musiken. Det jag vill säga är i alla fall att musik kan ha så himla olika inverkan på människan. Vi läste en text kring just det ämnet i skolan förra veckan och det var himla intressant..
Har ni någongång upplevt att någon låt påverkat er så mycket, av en eller annan anledning, så det nästan är jobbigt att höra den vid "fel" tillfälle? Jag har flera sådana. Antingen har de en relation till en känsla, en person eller en händelse (kanske alla i en sarlig blandning till och med) och när jag hör de utan förvarning blir jag nästan bestört. En av de är Helene Sjöholms Gabriellas sång. Den påminner mig om min morfar. Den spelades på radion när min mamma och morfar satt i bilen på väg hem från Eskilstuna, när han precis hade fått sitt cancerbesked. Eftersom det var den första låten mamma hörde efter beskedet så fick den bli morfars låt, som sedan spelades på hans begravning ca 6 månader senare. På grund av detta har den låten väldigt djup inverkan på mig. Ibland kan jag ha stunder då jag vill lyssna på den på repeat och bara minnas alla ljuva minnen jag har av min morfar, men om jag hör den utan förvarning blir jag alldeles förtvivlad. Den liksom inkräktar på mina känslor då, på grund av att jag inte är beredd att handskas med de just för stunden. Ganska fascinerande egentligen...
Väldigt vacker låt och Helene Sjöholm är en fantastisk liveartist, som ni kan höra i klippen här nedan.
Nu är jag redo att lyssna!
Många människor kan "stänga av" och ignorera musik, men det kan inte jag. Jag måste ständigt lyssna på texter och börjar genast analysera om jag hör någonting som faller mig i smaken. Därför kan jag inte lyssna på musik samtidigt som jag läser, som jag vet att många gör. Jag har försökt, men jag blir bara frustrerad. Jag sjunker in i musiken och dess budskap helt och hållet, så ögonen följer automatiskt texten i boken, medan hjärnan är helt inne i musiken. Det jag vill säga är i alla fall att musik kan ha så himla olika inverkan på människan. Vi läste en text kring just det ämnet i skolan förra veckan och det var himla intressant..
Har ni någongång upplevt att någon låt påverkat er så mycket, av en eller annan anledning, så det nästan är jobbigt att höra den vid "fel" tillfälle? Jag har flera sådana. Antingen har de en relation till en känsla, en person eller en händelse (kanske alla i en sarlig blandning till och med) och när jag hör de utan förvarning blir jag nästan bestört. En av de är Helene Sjöholms Gabriellas sång. Den påminner mig om min morfar. Den spelades på radion när min mamma och morfar satt i bilen på väg hem från Eskilstuna, när han precis hade fått sitt cancerbesked. Eftersom det var den första låten mamma hörde efter beskedet så fick den bli morfars låt, som sedan spelades på hans begravning ca 6 månader senare. På grund av detta har den låten väldigt djup inverkan på mig. Ibland kan jag ha stunder då jag vill lyssna på den på repeat och bara minnas alla ljuva minnen jag har av min morfar, men om jag hör den utan förvarning blir jag alldeles förtvivlad. Den liksom inkräktar på mina känslor då, på grund av att jag inte är beredd att handskas med de just för stunden. Ganska fascinerande egentligen...
Väldigt vacker låt och Helene Sjöholm är en fantastisk liveartist, som ni kan höra i klippen här nedan.
Nu är jag redo att lyssna!
Kommentarer
Trackback
