Konst(igt)

Idag spenderade vi hela förmiddagen på Norrköpings konstmuseum. Vi hade en uppgift att titta och bestämma ett konstverk som man skulle kunna arbeta om tillsammans med barn och motivera varför. Jag är inte speciellt intresserad av konst, speciellt inte abstrakt konst, så många av tavlorna man såg där gjorde bara en full i skratt. Särskilt den tavla som hade helt vit bakgrund med några enstaka små prickar på, och hette Plingeling. Sånt känns mindre seriöst och den sortens konst blir jag inte alls imponerad av. Däremot fanns det många vackra tavlor som syndes att konstnären hade lagt ner mycket tid och energi på, samt att de haft ett sinne för detaljer som gör den intressant.

När vi var där såg vi även en väldigt märklig sak. Vi satt några stycken i det lilla cafét på museumet och utanför fönstret på den stora gräsmattan går en kvinna runt ett träd. Runt, runt, runt... flera hundra varv. Jag blev yr i huvudet bara av att titta på henne. Ju fler varv hon gick runt det där trädet, i exakt samma spår och utan att ändra varken riktning eller tempo, så undrade man ju vad sjutton hon hade för sig. Till slut var jag tvungen att gå till receptionen och ursäkta min nyfikenhet och fråga vad det var frågan om. Som svar fick jag att en konstnär ska göra ett konstverk där det ingår att några personer ska trampa upp ett spår runt det där trädet och de ska gå totalt 30 timmar. Nästan så man måste gå dit framöver och se vad det blev för resultatet av deras gående...

När jag kom hem från skolan var jag jättepigg av någon konstig anledning, så jag fick för mig att laga världens lass med Lasagne, tomatsallad med fetaost och Tzatsiki och bjuda över darling på middag. Det var som vanligt väldigt uppskattat! Alltid kul när man kan glädja någon. Som tack tog han hand om disken och efteråt fick jag massage. Om man ska bli så bortskämd så kan man ju laga mat oftare...

Från det ena till det andra... Känns skönt att jag redan är bättre från min förkylning. C-vitaminkicken och nässprayet har gjort susen för det känns redan mycket bättre. Nu kommer jag klara resten av skolveckan och jobbet utan problem.

Nu är det dags att krypa till kojs. Egentligen ingen brådska eftersom jag har sovmorgon i morgon, men alla minuter räknas på guldvåg nu när kroppen inte är helt kry.
Ciao

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0