Littlepaloma

Är precis hemkommen från en härlig joggingrunda tillsammans med darling. Fick ett infall och ringde honom och frågade om han ville sällskapa mig ett varv i spåret. Det ville han gärna. Tänkte dock att det kunde bli en vild chansning att löpträna med honom med tanke på hur bra det gick sist, haha. Vilket skämt. Den gången ägde rum på hösten, lite mindre än 1 år innan vi blev tillsammans. Jag trodde att jag hade tränat upp en ganska schysst kondition då och åkte med honom ut till Forssjös elljusspår som är 5 km långt. Vi parkerade bilen och promenerade ut till spåret. När vi väl börjat jogga insåg jag ganska snabbt att den där konditionen jag trodde att jag hade bara var bullshit i jämförelse med honom. Han tyckte jag hade tempo i stil med en snigel och sprang lite före och passade på att göra en massa armhävningar medan han väntade in mig. Hur pinsamt var inte det liksom? Jag som trodde att jag skulle få stila lite med min nyfunna kondition, men nej minsann. Efter knappt 1 km gav jag upp. Jag fick världens håll, så det slutade med att han ville att jag skulle agera ryggsäck så att han kunde marchträna. Jag hoppade glatt upp på hans rygg och han började gå. Jag trodde jag skulle skratta ihjäl mig. Folk som passerade oss i motionsspåret måste ju ha trott att vi var fullkomligt dumma i huvudet. Grymt roligt hade vi i alla fall.

Har hunnit slipat lite på min snigelfart. Sköldpadda numera, eller?

Den här gången gick det mycket bättre, trots att jag inte har tränat på över en månad. Konditionen kändes under kontroll och jag kunde hålla jämn takt med darling. Han fick dock anpassa hastigheten en aning efter mig, men det gick över all förväntan. Jag tog mig hela varvet runt utan stopp. Vi har sagt att vi ska försöka köra den här rundan varannan kväll fram till sommaren så kanske man kan våga visa sig på beachen 2009. Det behöver ju i och för sig inte han oroa sig för, men jag...

Rock on