Littlepaloma

Jag sitter just nu och bläddrar i min kalender och inser att jag har varit en riktig latmask de senaste veckorna. Det är snart 6 veckor sedan jag var och tränade och det känns i både kropp och knopp. Jag som hade lyckats jobba fram ett riktigt bra flås och mådde oförskämt bra, så lät jag bara allting förfalla. Nu är kondisen likamed noll, jag känner mig rätt hängig och vikten har varit uppe på detsamma som jag började med härom månaden. Hur korkad får man bli? Allting började med rejäl mensvärk, röda veckan och en förkylning tätt inpå det och sedan rann träningen bara ut i sanden. Detsamma med det ordentliga kosthållningen... Jag blir så himla irriterad på mig själv. För att vända denna negativa trend har jag nu bokat in ett medelpass klockan 17.15 idag. Jag borde egentligen ta ett baspass eftersom jag nyligen varit förkyld, men jag får ta det lugnt! Alla pass går ju att köra efter egen förmåga.

Snart är det nyår och för de flesta innebär det en massa löften som man ändå aldrig lyckas hålla. Det kanske bara är jag som är så, vad vet jag, men jag ska i alla fall skippa att lova mig själv en massa saker för att slippa bli besviken. Jag ska istället bara försöka hålla mig själv i en bra balans vad det gäller kost och träning och göra saker som jag själv mår bra av. Då brukar allting ge sig naturligt!

Det jag skulle behöva är en stödkompis, eller vad man ska kalla det, som har ungefär samma mål som jag vad det gäller vikt, kost och träning. Det är så skönt att ha någon att utbyta tankar med och få/ge stöttning när det känns trögt. Någon som känner likadant?