Rubrikerna har sinat
Jag hoppas i alla fall att det där kan vara överstökat snart, för då kanske jag slipper gå och ta den där sprutan. Jag har velat fram och tillbaka i flera veckor nu och kan verkligen inte bestämma mig. Ta eller inte ta? Hela min familj har varit och vaccinerat sig och många av mina vänner har också gjort det, så nu känner jag mig nästan dum som inte har tagit den. Det svarta fåret liksom. Den största anledningen till varför jag inte har kommit till skott är min extrema fobi för sprutor. Jag blir alldeles kallsvettig och får hjärtklappning av blotta tanken. Tanken på att då behöva stå i en lång kö och vänta på att få utsätta mig för min största fobi, med en massa främmande människor runt i kring mig, känns fruktansvärt jobbig. Jag vill inte gå dit och bete mig som en livrädd treåring och riskera att svimma och ställa till en scen på kuppen. Jag antar att de på vaccinationscentralen inte har tid att larva med mig som sköterskorna på vårdscentralen har fått göra de senaste åren. Lugnande försnack, fälla stolen, badda pannan... Skulle inte tro det va? Det är en sketen spruta liksom, ingen förlossning.
De flesta brukar lugna mig med att själva vaccinationen inte gör ett dugg ont, att sticket knappt känns. Men det är verkligen inte sticket jag är rädd för - det är nålen och själva sprutan. Det är en djupliggande mental faktor som orsakats efter att jag låg på sjukhus vid ett otäckt fall av migrän och totaldehydratisering när jag var 12 år. Läkarna visste först inte vad jag led av, men misstänkte hjärnhinneinflammation, vilket innebar en rad obehagliga undersökningar och provtagningar. Jag har mycket svaga minnen av denna händelse, men det lilla jag minns sitter som berget. Det var mörkt, jag var i chock och en massa läkare höll fast mig och försökte förgäves hitta ett blodkärl i mitt armveck. Senare drar de upp min tröja för att blotta mitt ryggslut och där ta ett ryggmärgsprov. Det var droppen! Efter den händelsen är det som om hela min kropp fryser till is när jag ser en spruta.
Jag försöker intala mig att den här vaccinationen är mycket viktig och att jag inte får låta en dum fobi stå i vägen för ett sådant viktigt beslut. Jag får försöka stålsätta mig och göra det bästa av situationen. Om jag nu ska ta sprutan vill säga...
Har ni varit och vaccinerat er? Hur var det?
Jag har vaccinerat mig! Sprutan var inte alls stor eller obehaglig och kändes knappt. Fick inte heller några direkta biverkningar utan bara lite lite ont i armen ett par dagar. Jag gjorde det för jag har många vänner och så som är i riskgrupper och vill såklart inte bli sjuk själv heller.
Jag har inte vaccinerat mig, egentligen enbart av principskäl (man kan liksom inte vaccinera en hel befolkning så fort det kommer upp en ny sjukdom). Viruset kommer mutera så småningom (har redan börjat) och för övrigt: om ett halvår har ändå Memory B-cellerna dött ut och då måste man vaccinera om sig för att vara immun.
Jo, mamma har... vet inte om Pelle kanske gjorde det också. Jo just det, och han var fett nöjd över att han blev lite sjuk efteråt så han fick slippa skolan. ^^
Vi har inte vaccinerat oss. Beror nog bara på att det inte är testat =P
Sv: ja eller hur? Det är helt sjukt att man låter hjärnan styra det man gör.. Så har det varit för min del.
Jag har inte vaccinerat mig och planerar inte att göra det i nuläget heller, mycket av samma anledning som "pusslaren" ovan. Är man inte i riskgruppen är influensan inte farligare än den vanliga influensan, möjligen är man sjuk lite längre.
Men jag tycker också att det finns bra för-argument för att vaccinera sig, det är ett svårt val! Men det känns lite olustigt om vi i väst ska börja massvaccinera oss mot influensor, medan hur många barn och vuxna som helst i u-länder inte ens får de grundläggande vaccinerna såsom stelkramp.
Sen är det förmodligen större risk att bli påkörd av en bil än att dö i svinis :)
(Viktigast tycker jag dock är att man tar beslutet själv, många har ju vaccinerat sig redan och tittar nästan snett på en för att man inte valt likadant, det är upprörande tycker jag! Likaså vice versa såklart)