Español

Igår tittade jag på programmet Spårlöst på TV4. Det handlade om en ung kvinna som blivit adopterad från Chile till Sverige när hon var liten. Hon hade sökt till programmet för att återvända till sina rötter och leta efter sin biologiska mamma. Under programmets gång, när jag hörde de prata spanska, var det som om hela jag smälte. Jag bara älskar det spanska språket! Det ljuder som ljuv musik i mina öron. Det måste vara världens vackraste språk. Jag läste det i tvåan och trean på gymnasiet och enligt min lärare var jag jätteduktig. Dessvärre finns väldigt få kunskaper av det jag lärde mig då kvar i min glömska hjärna. Jag förstår en hel del när jag hör folk prata, men jag skulle aldrig kunna ge svar på tal. Ordförrådet är inte tillräckligt rikt, min grammatik är ringrostig och jag har inget flöde i talet, vilket man bör ha för att ens våga prata. Jag som hade så storslagna planer med min spanska. Jag ville resa som volontär till Mexico och arbeta med handikappade barn och åka som au pair till Spanien och jobba som barnflicka. Om ingen hade stoppat mig i mitt planerande under den perioden hade jag säkert gett mig fan på att lära mig flyga också. Jag var helt uppe i det blå med mina storslagna planer. Och hur mycket blev det av allt det där? - Nada, så mycket kan jag säga. Jag kom ingen vart. Vet inte om jag ska tacka eller skälla på mina föräldrar för att de tog ner mig på jorden just då!? Jag kan dock vara ganska besviken över mig själv när jag tänker tillbaka. Jag hade kanske inte behövt rest jorden runt och gjort storslagna projekt, men den där au pair-grejen i 6 månader och lite sommarkurser hade inte skadat. Kvällskurs i spanska kanske skulle kunna få bli nästa projekt när jag är klar med att lära mig spela gitarr. Why not?

Tänk vad ett tv-program kan väcka många tankar hos en, både nya och gamla…

Idag ska det städas här hemma. Har en del att ta tag i innan jag kan slå mig till ro med KU-arbetet som ska göras. Har svårt att koncentrera mig när jag vet att alla måsten skriker efter mig.

Adiós,

Littlepaloma.  

Ps. För den som inte vet så är ju mitt bloggnamn spanskinspirerat, då paloma betyder duva på spanska. Jag kallades ”lillduvan” på jobbet pga mitt efternamn och sedan råkade det visst mynna ut i något spansk-engelskt märkligt bloggnamn, som jag för övrigt gillar skapt.  

Kommentarer
Postat av: Lisa de Torres

Jo jag funderade ju på vad du fått ditt namn ifrån egentligen...ganska smart!

// Lisa

2009-03-17 @ 12:55:40
URL: http://lisadetorres.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0