Ångest, ångest, ångest...

Idag har det varit en ganska vanlig dag. Det har inte hänt så mycket. I morse när jag vaknade var jag så trött att det kändes som blyklumpar som hängde i ögonlocken. Jag masade mig motvilligt upp och gjorde mig klar för att bege mig iväg till praktiken. Efter en cykeltur i det lite småkyliga vädret piggnade jag till och det behövdes eftersom jag skulle ha min näst sista helhetsansvarsdag idag. När morgondagen är avklarad har jag haft ansvar för klassens undervisning i en hel vecka. Det känns skönt med bekräftelsen att man faktiskt fixar att ha hand om en hel klass själv. Självklart har det känts motigt emellanåt, men det gör det väl på alla jobb?

Nu sitter jag här med en kopp grönt te med orientsmak, en knäckemacka med Bregott och en morot. Måste ha lite energi för att orka jobba med mitt skolarbete. Sitter och stirrar på den ångestfyllda filen B-uppsatsen i Word. Vill banne mig inte öppna den. Det kryper i hela kroppen av obehag när jag ser den, än mindre öppna och arbeta med den. Hur kan någonting, som egentligen är rätt simpelt, bli så ångestladdat?

Nu ska jag ta mig i kragen och klicka fram filen och börja jobba.

Rock on people

 

This is me now.

 

Det här är jag och min uppsatshandledare om några dagar om jag inte sätter fart med skrivandet snart. Vem som är vem får ni själva avgöra. Det kan ses som en tolkningsfråga, haha.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0