Littlepaloma

I morse när jag vaknade var jag som en zombie - jag ville inte gå upp. Jag stängde av alarmet och somnade om så Emil fick hålla på och tjata på mig flera gånger för att jag skulle kliva upp. När jag väl pallrade mig upp gick jag som en sengångare till frukostbordet och var nära på att somna med huvudet i filmjölken. Jag var såå trött! Min ena katt levde rövare hela natten och höll mig vaken från klockan 04.00 och framåt. Jag förstår inte varför hon håller på och jävlas så himla mycket nu när vi bor här, för det gör hon inte hemma. Jag börjar undra om det är någon form av protest eller om hon bara är rastlös. Båda katterna visar på rastlöshetssymptom, så jag får försöka att underhålla de lite extra innan sovdags framöver. Att trötta ut de rejält innan sänggåendet borde göra nytta.

Efter frukosten blev jag genast lite piggare. Dock hade det dragit ut på tiden av alls segande, så jag fick bråttom till praktiken - hann precis till morgonsamlingen med andan i halsen. Jag hade egentligen tänkt stanna hemma på grund av mensvärk, men fick dåligt samvete av tanken på att missa en hel dag. Jag är glad att jag fick ändan ur vagnen och åkte dit, för det var en oerhört lärorik dag. Jag är så himla nöjd nu när jag äntligen får vara i en åldershomogen etta. Det ger äntligen den där erfarenheten av hur man arbetar med läs- och skrivinlärningen med de nyblivna skolbarnen.

Nu ska jag gå och vara lite social med karln.
Bye