Valborg 2010
Efter frukost och lite slappande i soffan begav vi oss ner till Bolaget för att inhandla lite gott dricka till kvällen. Vi tycktes inte vara ensamma om den tanken, för hela butiken var knökfull av törsta sista-minuten-handlare. Därifrån blev det en vända in på Netto för att köpa kött och potatissallad till grillningen. Det kommer att bli en efterlängtad grillpremiär för mig ikväll - så efterlängtat!
Väl hemma från stan bytte jag om till träningskläder för att bege mig ut på en joggingrunda. Det har blivit lite dåligt med träning den här veckan pga. domningar i fingrarna och yrsel som blir av järnbristen, men idag kändes det okej. Det blev en uppfriskande runda på 4,5 km som kändes riktigt bra. Jag fortsätter att förvånas över hur mycket jag klarar numera, jag som dömde ut mig själv förr och sa att jag verkligen inte kunde löpträna. Det var ju bara bullshit! Jag kan om jag bara vill och det mesta av orken tycks sitta mellan ögonen. Antagligen är det den mentala barriären som jag lyckats ta mig över nu. Det är en riktigt häftig känsla - kan jag så kan alla.
What a day
När jag hade samlat mig från det vidriga uppvaknandet pockade Felix på uppmärksamheten eftersom det var dags för mat och tömning av kattlådan. Jag skulle bara vila ögonen en liten, liten stund till, men då fick kattskrället nog och kissade i mina joggingskor ute i hallen. Det är hans sätt att straffa mig om jag inte gör som han säger på morgonen. Där sprack mitt tålamod och det började koka inom mig. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen - först glaset, allt vatten och glassplittret och sedan kattkisset. Hela min dag kändes då totalförstörd och jag ville bara dra täcket över huvudet och låtsas som om denna dag inte existerade. Arg som ett bi stövlade jag ut i hallen och började återigen städa, samtidigt som all världens svordomar yrde ur munnen på mig. När jag hade städat upp allting återvände jag en stund till sängen för att samla mig, varav han stryker mig över huvudet och säger lugnande:
- Vad söt du är när du är arg.
Då kunde jag ju inte låta bli att kosta på mig ett litet leende och det infann sig en känslan av att det faktiskt kunde bli en rätt bra dag ändå, trots allt.
Mysig onsdag
Bilden är lånad av Linda.
Efter besöket hos Linda tog jag en liten cykeltur ner till min syster för att gosa lite med barnen och hämta en film som de lånat av mig. Där blev det en fikapaus innan jag begav mig hem igen för att tvätta mina fönster. Det är en syssla som jag har dragit ut på in i det längsta, men äntligen är det gjort. Äntligen kan jag se ut igen!
På vägen hem från syrran gick jag in en sväng på Åhléns för att ta mig en titt på en ny väska. Min gamla handväska sjunger verkligen på sista versen och behöver en ersättare. Jag hittade en riktigt snygg svart variant med häftigt leopardtyg inuti, som fick följa med mig hem. Det blev även en parfym - DKNY´s Red Delicious. Det var en liten flaska på 15 ml som jag ska ha som test för att se om jag trivs med den.
Parfymen som råkade bli ett litet impulsköp. Mycket nöjd!
Inne på Netto var jag dessutom tvungen att köpa hem och testa Marabous senaste nyhet med polkagris. Jag är ju galen i deras mintkrokant och då kunde ju detta inte vara alldeles fel. En riktig höjdare om man gillar kombinationen av choklad och mint - bör testas!
Bloggtorka
Dagens asgarv
Haha, sååå klockren!!
Söndagsplaner
Nu är det dags för en dusch och tillfixande, sedan vankas det söndagsmiddag hemma hos päronen tillsammans med syster och hennes familj. Att jag ska gosa järnet med älsklingskidsen behöver jag väl sällan nämna!?
Framåt kvällen hoppas jag på ett livstecken från han som får mitt hjärta att slå extra slag. Can´t wait!
Tror att det är åldern
När de andra begav sig till Statt för att svänga sina lurviga styrde jag mina steg hemåt för att inta sovläge. Jag ansåg att det var det bästa sättet för att få tiden att gå, så att det blir söndag lite fortare. Kan man längta värre än såhär? Dessutom var jag inte alls sugen på att gå på Statt ikväll och framförallt inte nykter. Det kanske är åldern, vad vet jag!?
Godnatt
Deltar i en tävling
Jag är med och tävlar om ett superfint halsband hos Sofia Werlin. Som de flesta säkert vet är jag galen i smycken, särskilt halsband och örhängen, och därför är detta en tävligt helt i min smak. Jag tror att halsbandet som ligger i vinstpotten skulle göra sig grymt snyggt till mina svarta klänningar där jag annars ser ut att vara lite bar i halsen utan någonting som glimmar.
Håll tummarna för mig vettja!
Kvällens look
Kvällens look består i alla fall av en svart ganska tajt klänning med smala axelband. Till den har jag en tunn svart jacka, svarta glansiga leggings och svarta stövlar. Ojoj, mycket svart blir det idag, men det slår väl aldrig fel? Svart är alltid gångbart!
- Sminkningen består av en lila sotning (som jag för övrigt blev riktigt nöjd med).
- Håret har jag lockat med plattång, sprayat bakåt och avslutat med ett svart diadem med rosett.
- Naglarna är tillpiffade med fransk manikyr.
Såhär blev resultatet!
Lördag igen då
Nu ska jag koka mig en kopp té och slappa i soffan en stund. Efter det ska det städas - alltid lika roligt. Ikväll vankas det fest hos Jessica och Rickard. Jag hade egentligen tänk mig en lugn hemmakväll eftersom jag var ute förra helgen och dessutom har ont i mitt högra knä, men sedan dök det upp en trevlig inbjudan. Det tackar man ju sällan nej till! Trots det blir det lugnt för min del och utgången kommer jag att slopa.
Hoppas att alla Ni får en riktigt underbar lördag med allt vad det kan innebära!
Vackraste låten ever
Föredrar du att lyssna via Spotify, klicka HÄR.
But I have not the words here to explain
Gone is the grace for expressions of passion
But there are worlds and worlds of ways to explain
To tell you how I feel
But I am speechless, speechless
That's how you make me feel
Though I'm with you I am far away and nothing is for real
When I'm with you I am lost for words, I don't know what to say
My head's spinning like a carousel, so silently I pray
Helpless and hopeless, that's how I feel inside
Nothing's real, but all is possible if God is on my side
When I'm with you I am in the light where I cannot be found
It's as though I am standing in the place called Hallowed Ground
Speechless, speechless, that's how you make me feel
Though I'm with you I am far away and nothing is for real
I'll go anywhere and do anything just to touch your face
There's no mountain high I cannot climb
I'm humbled in your grace
Speechless, speechless, that's how you make me feel
Though I'm with you I am lost for words and nothing is for real
Speechless, speechless, that's how you make me feel
Though I'm with you I am far away, and nothing is for real
Speechless, speechless, that's how you make me feel
Though I'm with you I am lost for words and nothing is for real
SpeechlessYour love is magical, that's how I feel
But in your presence I am lost for words
Words like, "I love you."
Nu är den min
Idag var jag och hämtade ut min biljett till Winnerbäcks sommarturné 2010. Känslan av att detta äntligen ska bli av är obeskrivlig och längtan efter 8 juli är enorm. Nu har jag verkligen någonting att se fram emot!!
Det var då självaste fan
Flickan själv tyckte visst att detta beteende var helt okej och detsamma gällde mormorn som satt bredvid henne. Jag gav kvinnan en sur blick i hopp om att hon skulle förstå att det var dags att be flickan uppföra sig, men det gjorde ingen verkan. Där brast mitt tålamod kan jag säga. Jag vänder mig om, spänner ögonen i ungen och säger högt och tydligt att det banne mig fick vara nog på hennes gapande. Både mamma och mormor tittade frågande på mig, som om de blivit arga för mitt plötsliga tillrättavisande, men vad fan ska man göra när folk inte kan lära sina egna barn/barnbarn hyfs? Sådant tål jag bara inte med!
När vi var klara med vårt fika och begav oss därifrån blängde kärringen på mig som om jag just begått ett brott. Jag fick då god lust att stanna till och ge henne några väl valda ord, men tog mig samman och passerade henne med bestämda steg. Irriterad var jag, men samtidigt ändå rätt road över situationen.
Fy så onödigt
Just nu sitter jag i skolan och bara fördriver tiden. Igår kväll när jag kollade i kalendern och såg att vi hade arbetsgruppsträff funderade jag på vad sjutton vi skulle göra under det passet. Samma sak hade visst övriga medlemmar i gruppen också tänkt, men ingen ville avstyra mötet eftersom vi inte varit i skolan på flera dagar nu. Dessvärre tog det knappt en timme att avklara det vi hade att prata om, så vi åkte till Norrköping helt i onödan. Slöseri på tid och pengar är bara förnamnet! Jag hade mycket gärna sluppit gett mig ut i det här skitvädret. Blött och jävligt, nej fy fan!
Nu när jag ändå är på plats i Norrköping ska jag passa på att gå och fika tillsammans med Emma. Vi har inte träffats på evigheter och det känns lite tråkigt. Sist vi sågs var hennes lilla son 2-3 veckor gammal och nu är han precis 1 år fyllda. Jösses, vart tar tiden vägen? Jag måste verkligen bli bättre på att höra av mig och se till att träffa människor som står mig nära, men som bor i andra städer. Det är ju inte så att jag inte bryr mig, utan tiden bara rinner iväg. Nu ska jag höra av mig, imorgon... Nästa vecka blir bra... Eller kanske nästnästa? Innan man vet ordet av det har det tragiskt nog gått flera månader - i värsta fall ett helt år.
Känner Ni igen er?
Försöka duger
Hittar man ingenting bättre att gömma sig bakom när kameran är framme, tar man... öhm, sin klubba?
Det går inte att gömma sig bakom en klubba Mia. Förlåt men det går verkligen inte...
Försöka duger!
En bild säger mer än tusen ord
Små lätta moln
ser jag på din himmel,
din himmel som är blå
*tralalala*
Nu ska det äntligen bli av
Ledig måndag
Dagens sysselsättning har, förutom att sova, bestått av fika hos mormor, promenad och veckohandling. Om en stund ska jag tillaga kvällens middag, för att sedan byta om och bege mig iväg till Friskis. Idag är det måndag och det innebär Cirkelfys, vilket ger en mycket bra start på veckan. Jag har fortfarande lite träningsvärk efter lördagens gympamania, men det ska nog gå ändå. Bara man kommer igång och mjukar upp kroppen brukar värken ge sig.
Hoppas att veckan har börjat bra för er också, kära läsare.
Sleepy sunday
Ingen lucköppning har krävts efter gårdagen i alla fall och alla kroppsdelar tycks vara intakt. Kan jag ha lärt mig av tidigare misstag, tro?
Vårblommigt
På den här bilden kanske det även syns lite bättre hur håret blev. Jag är fortfarande supernöjd och är lite smått nyfiken på att gå ut och roa mig ikväll för att undersöka om det är sant att blonds have more fun, haha.
Klarade utmaningen
Till en början gick det obeskrivligt segt och varenda steg ingav känslan av att vilja ge upp. Håll ut, lite till bara, du klarar till pausen, tänkte jag och försökte peppa mig själv. Efter 1,5 h var det vätskepaus då det bjöds på frukt och mineralvatten och sedan drog vi igång igen med ytterligare 1,5 h träning av olika slag. Efter pausen gick det betydligt lättare eftersom kroppen fått i sig lite ny energi. Då var det bara att köra på max enda till slutet. Under sista låten blev det sådant tryck i lokalen av alla motionärer som gav sin sista energi - trodde nästan att byggnaden skulle lätta från marken. Jösses vilken kick det gav!
Nu ska jag laga i ordning en rejäl lunch och försöka få i mig ordentligt med vätska. Resterande del av eftermiddagen lär bli lugn i återhämtningens tecken. Kvällens planer står fortfarande öppna - återstår att se vad det kan tänkas bli. Förslag, någon?
Obehaglig smakupplevelse
Marabou brukar inte bjuda på speciellt många besvikelser, men deras senaste nyhet passionsfrukt och chili var riktigt vedervärdig enligt min smak. Jag som älskar choklad, är galet förtjust i passionsfrukt och gillar chili trodde att detta skulle bli en härlig smakupplevelse. Men icke. Den var bara sliskig och otäck och skulle enligt min mening beskrivas som 180 gram sur uppstötning. Inget jag skulle rekommendera!
Vad anser Ni - ris eller ros?
Dagens inköp
Är Du som jag och älskar att bli kliad i håret?
Massagespindel ca. 20-30 kronor.
Jobbig fredag
När jag kom hem vid 13-tiden var jag helt slut. Jag skulle bara vila ögonen lite på soffan, men somnade och sov till 17.00. Det var väl kanske inte riktigt meningen, men jag kunde inte rå för det. Då ringde min mobil och kuratorn meddelade att den tilltänka terapeuten ansåg att jag skulle söka mig till kliniken Unga vuxna för att få hjälp med min problematik. Kruxet där var tydligen långa köer och problem med att få en remiss. Men men, inte misströsta nu för det ordnar sig, tänkte jag. En stund senare blev jag uppringd av psykologen som jag kontaktat igår angående detta ärende. Även hon hade tråkiga nyheter om att landstinget är mitt uppe i en förhandling om vårdavtalet, så att man nu under en mellanperiod tvingas betala de privata priserna för besöken. Det skulle jag inte ha råd med just nu, vilket innebär att min chans att få hjälp kommer att dröja sig fram till tidigast i höst. Ja, vad ska man säga? Det är ju fan att sjukvården ska svika när man väl behöver den!
Nu blir det barnfilmsrace - har varit nere och hyrt Ice Age 3 och Upp som jag ska roa mig med att se ikväll. Barnasinnet är det minsann inget fel på!
Kuratorbesöket
För övrigt på mötet pratade vi lite om allmäna tankar och känslor, t.ex. hur jag är som känslomänniska och hur det påverkar livet i det stora hela. Vi diskuterade även saker som skulle kunna vara orsaken till min problematik samt all den vikthysteri jag haft genom åren. Kuratorn var väldigt trevlig och sympatisk och jag kände ett bra förtroende för henne, men hennes hjälp kommer som sagt inte att fungera långsiktigt. Nu håller jag tummarna för att jag ska få bra besked imorgon angående KBT-terapin och att den kan komma igång så snart som möjligt. Det vore så befriande för jag är verkligen motioverad och hoppfull om att bli fri från detta.
Dags för en kopp té nu och Halv åtta hos mig.
Ha en fortsatt bra kväll allesammans!
Torsdag 15/4
Om ca. en timme ska jag iväg på mitt första besök hos kuratorn. Det känns bra och jag känner mig redo för att ta mig an problemet. Förhoppningsvis har hon god erfarenhet av den här typen av problematik, så att det ger resultat och inte blir som mina tidigare erfarenheter av kuratorer. På gymnasiet när jag gick hos skolkuratorn pga. dessa problem brukade jag få som svar att jag skulle ta en promenad eller ringa en vän när det kändes jobbigt. Den typen av tips gör mig bara irriterad och då känns det som om man inte blir tagen på allvar. Att promenera eller ringa en vän blir bara en kortsiktigt lösning och går inte till grunden med orsaken till problemet. Jag vill ju ha hjälp, inte sitta och småprata om väder och vind med någon som jag upplever som en hobbypsykolog.
Wish me good luck!
Nu ska jag städa lite innan det är dags att bege sig. Har inte dammsugit på två dagar och dammråttorna av allt katthår har vuxit sig så stora att de snart kryper fram och biter mig i tårna. Det är nackdelen med att vara husdjursägare!
Joggingpremiär för säsongen
När jag kom hem och satte mig framför datorn för att mäta ut rundan (görs enkelt på den här sidan) visade det exakt 4 km och så långt har jag aldrig sprungit förut. Det måste väl vara en bra start för att vara premiärrundan, eller hur? Nu blir jag jäkligt motiverad att försöka bräcka detta rekord och göra nya framsteg under våren. Sicken endorfinkick och för att inte tala om boost för självförtroendet. Jag kan ju faktiskt löpträna, bara jag ger mig fan på´t!!
Klicka på kartan för större bild.
Funderar på ett inköp
Jag har hittat en bok som jag funderar på att beställa hem från Adlibris. Efter att ha läst mängder av information om problematiken hetsätning har jag sett att denna bok, skriven av Christopher Fairburn, figurerar i många sammanhang av behandling och självhjälp. Om det skulle vara till någon hjälp att läsa den här boken och följa deras självhjälpningsprogram i kombination med besöken hos kuratorn, kanske jag får goda förutsättningar för att slippa mina problem i fortsättningen. Det är i alla fall värt ett försök - har ju ingenting att förlora.
Bokens beskrivning:
Fler och fler unga, ambitiösa kvinnor drabbas av ätstörningsproblem, både anorexi och bulimi, som helt kan förstöra deras liv. Man kan då behöva hjälp både professionell, oftast kognitiv beteendeterapi, och ett självhjälpsprogram. I den här boken finns båda beskrivna. Boken innehåller en konkret självhjälpsmanual med noggranna instruktioner hur man går till väga.
Och bokens budskap är Du kan återta kontrollen över ditt ätande!
Klockren kommentar
- Du mamma, dina tuttar ligger på elementet.
- Nej hjärtat, det kan jag knappast tro, svarar min syster och tittar bort mot elementet där amnings-bh:n hänger på tork.
- Johooo, får hon som svar.
Edwin knallar fram till elementet, river ner bh:n och ger den till sin lillebror.
- Här Walter, nu kan du äta.
Nyfriserad och vårfin
Dålig kvalitet på bilderna, men det får ni leva med.
Tyvärr ger de ju inte riktigt rättvisa för färgen.
Tack!
Så, tack ännu en gång! Nu blickar vi framåt och hoppas på att jag får ett slut på min onda cirkel. Med allt stöd från min omgivning och professionell hjälp borde jag klara det. Jag är hoppfull!
Nu ska jag straxt iväg till frisören för att göra blonda slingor i mitt hår. Jag hoppas innerligt att det blir bra, och inte randigt som det ibland har en tendens att bli. Bild på resultatet kommer att dyka upp under eftermiddagen.
So long!
/M
Jag talar ut (varning för långt inlägg)
Vart ska man börja någonstans? Jag känner ett enormt behov av att prata av mig just nu och ibland kan det ge samma effekt av att få skriva. Huruvida jag kommer att publicera detta återstår att se, men jag vill ändå skriva det. Få ur allting som kretsar i mitt huvud för tillfället. Jag har inte mått speciellt bra på sistone och jag lever i en enda ond cirkel. Det är inte många som känner till min problematik, enbart ett fåtal människor som jag känner stort förtroende för, men varför hymla om det egentligen? En del av tillfriskningsprocessen är ju att erkänna för sig själv och för andra att man har ett problem, en sjukdom, och det kanske är dags för det nu. Därav får jag känslan av att vilja tala ut – berätta vad som inte står riktigt rätt till och varför det har blivit som det har blivit.
Enda sedan tonårstiden har jag lidit av en ätstörning som fängslar mig i ett beteende som jag varken kan kontrollera eller hantera. I likhet med en alkoholist, som tar till alkohol för att dränka sina problem, har jag mitt ätande som tröst. Jag kan äta för att jag är ledsen, är stressad eller bara allmänt rastlös, vilket sedan resulterar i ångest och skam för det jag gjort. Dessa problem är i likhet med bulimi, bortsett från att jag aldrig har tagit till kräkningar eller andra kompensationer för att göra mig av med det jag ätit. Oftast är det ju inte några nyttiga saker som jag stoppar i mig och detta medför ytterligare ångest eftersom jag är väl medveten om att mitt beteende är skadligt för kroppen. Detta leder till återupprepade fall av magkatarr och allmän ohälsa som gör mig nedstämd, vilket i sin tur får den onda cirkeln att fortsätta. Det tar aldrig slut.
Som de allra flesta säkert kan räkna ut leder hetsätningsstörningar till viktuppgång. Jag har sedan tidiga tonåren tampats med min vikt och har efter alla turer av jojobantning fått en väldigt skev kroppsuppfattning. Jag trivs inte med det jag ser i spegelbilden och alla misslyckade bantningsförsök har fått mig att sakta tappa hoppet om ett tillfrisknande och en sund självbild. Det går bra i perioder och sedan faller jag tillbaka i mina gamla dåliga vanor igen och den onda cirkeln tar överhand. Jag upplever då en vanmakt som jag antar att min omgivning har svårt att förstå, för att de inte begripen vidden av mitt problem. Värst av allt är nog all känsla av skam. Jag skäms för mitt beteende och vill ingenting annat än att bli frisk, men det är svårt. Oerhört svårt.
Ätstörningar är verkligen ett gissel. Alla människor behöver äta för att överleva och när man då har en ätstörning tvingas man leva med sin fiende dagligen. Det går ju liksom inte att bara avstå det, som man kan göra med alkohol och droger, utan måste lära sig att hantera situationen. Det är där mitt problem ligger – jag kan inte hantera det. Problemet tar överhand och skapar mönster som är oerhört svåra att bryta. Jag är så väl medveten om mina negativa mönster och det är ett dilemma som grämer mig till vansinne. Hur påläst jag än må vara om kost och hälsa, träning och faktumet att jag är en hejare på matlagning, så hjälper det inte. All den kunskapen har liksom ingen betydelse när den onda cirkeln och mitt destruktiva beteende tar överhand. Då är jag chanslös.
Nu har jag på något sätt fått nog. Jag måste ställa mig ansikte mot ansikte med mitt problem och se till att segra, en gång för alla. Jag har fått en tid till en kurator som jag ska träffa redan nu på torsdag klockan 15.00. Det är en lättnad att det fanns tid med så kort varsel, vilket nu inger hopp om förbättring. Nu ska jag förshoppningsvis återfå kontrollen över mitt liv!
Ja, nu har jag fått skriva av mig lite och det är en oerhört befriande känsla. Finns det några frågor är det bara att ställa dem och vill ni veta mer om själva problematiken hetsätningsstörning - läs här.
Visa mig vägen
Jag tror på godhet och bättring
Jag måste be om hjälp för att hitta rätt.
Få guidening.
Flickan från ovan
Trots att vissa scener var lite väl utsvävade och konstiga tyckte jag att det var en helt okej film. Skådespelarinsatserna var bra och handlingen, liksom boken, var hyfsat fängslande. Det är dock inte en film jag skulle välja att se igen, utan då skulle jag hellre damma av boken från bokhyllan, luta mig tillbaka i soffan och läsa den på nytt. Det anser jag ge mer rättvisa till historien!
Trevlig överraskning
Detta blev minsann en trevlig söndagsöverraskning. Snart dags att bege sig!
Pigg och härlig söndag
Idag vaknade jag pigg och utvilad vid 9-tiden, gick upp och åt frukost och drog igång en rejäl städning. Nu ser det hyffsat skapligt ut här hemma - golvet är dammsuget och moppat, disken är diskad, sängen är bäddad och tvättmaskinen tvättar nu sin andra omgång tvätt. Jag tycker att det är så skönt att få en massa sådana sysslor avklarade innan nya veckan drar igång, så att man kan ta det med ro.
Dags att fixa lite lunch nu och senare framåt kvällen ska jag ut och gå en rask långpromenad i det sköna vårvädret. Hoppas att alla får en riktigt skön avslutning på helgen!
//M
Ready to go
Lördag 10/4
Som jag nämnde igår skulle intensiteten på gårdagens träningspass bli en överraskning eftersom det var ett rullepass. Det visade sig vara ett boxningspass och det känns idag kan jag säga. Jag var laddad till max och tog ut mig till 100 % och det varsnar jag rejält i armarna, bröstmusklerna och mellan skulderbladen. Ledaren berättade att boxningspasset kommer att återkomma på schemat till hösten och det var verkligen ett glädjebesked. Jag har saknat det under året som det nu haft ett uppehåll. Visst, cirkelfyset har varit grymt roligt det också, men boxningen är någonting alldeles extra. Nu när de utbildar en ny ledare kommer ju cirkelfyset att finnas kvar, plus att boxningen tillkommer, så jag ser fram emot mycket rolig träning i höst. Då skulle jag vilja hinna med ett pass cirkelfys, ett boxning och ett skivstång varje vecka för att arbeta upp styrkan och uthålligheten rejält. Det skulle jag behöva!
Nu ska jag ta mig en eftermiddagslur innan det är dags att snygga till sig inför kvällens festligheter.
Tjingeling
Höjden av sötsug
Mmmm, fredagsmys!
Fredag igen då
Ha en fortsatt bra fredag och en bra start på den efterlängtade helgen!
Bye
Lite ledsen i ögat
Snälla, låt mig slippa detta helvete! Låt min mage blir bra så att jag kan fungera normalt igen. Slippa ha ont. Känna mig glad igen.
Härlig vårpromenad
Träningsutmaning
Ta chansen och testa dina gränser i ett 3 timmar långt jympapass med olika intensiteter. Passet börjar med Carola,Marina och Katarina som blandar Bas och Medel. Därefter kör Ewa en 35 min lång Core-del rejäl styrka för mage/rygg. En liten paus där vi bjuder på Frukt & Vätska. Vi avslutar med att gänget Maria H, Johanna och Lisa som kör Aerobic Intro , Dans och Afro i en härlig blandning och en fartfylld avslutning på vårt första JYMPAMANIA PASS!!
Kruxet är att jag jobbar mellan 8.30-11.00 den förmiddagen, så det blir knasigt med planeringen av matintag. Att jobba två timmar och sedan gympa i tre timmar på enbart frukost känns inte hållbart. Jag vet inte alls hur jag ska göra då, men det får helt enkelt lösa sig.
Det spritter i kroppen
Mage bortskänkes
Vad an göra åt detta? Jo, förbud mot kaffe, vilket jag har avklarat två dagar nu. Jag dricker enbart kaffe för att det är gott, så tack och lov slipper jag abstinenes och huvudvärk och liknande som många får av att avstå. Värre är det med socker, salt och fett kan jag tycka. Det finns ju överallt och man måste tänka sig för precis hela tiden för att inte skada den stackars magen. Detsamma gäller starka kryddor och alkohol - två stora bovar som är big no, no framöver. Att avstå allt detta tillsammans med regelbunden motion, syredämpande medicin och ordentligt med fibrer borde magen var återställd inom en vecka eller två.
Fullkomligt fruktansvärd... men kul minne
Vi satt och diskuterade väckningslåtar förut och då susade ett tanke genom huvudet på mig och påminde mig om vår väckningslåt under lägerveckan i Gamleby på gymnaiset. Varje morgon struttade lärarna runt i korridoren, men en liten bandspelade på axeln, och sjöng med i denna fasansfulla låt för att väcka oss elever. Kan det finnas ett värre sätt att försöka väcka redan obstinata tonåringar? Kan knappast tro det va? Att höra denna låt på repeat varje morgon i en hel vecka var rena döden och därav kom min utmärkelse för veckans värsta morgonhumör, för i slutet av veckan brast det för mig.
Lyssna själv och gör er egen bedömning?
Ska man skratta eller gråta?
Säg till om jag stör...
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.
Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.
(Eeva Kilpi, översatt av Kerstin Lindqvist)
Kursstart och magont
Direkt när jag kom hem tog jag en alvedon och kröp ner i soffan för att läsa och vila bort huvudvärken. Jag hann läsa ett halvt kapitel, sedan somnade jag och sov som en sten. Cirka en timme senare vaknade jag med boken liggandes på bröstkorgen - något piggare än innan. Trots det mår jag fortfarande inte helt okej, men det får väl duga. Värktabletten tycks ha gjort lite verkan i alla fall.
Igår förmiddag började jag läsa en ny bok som är skriven av Denise Rudberg. Jag har läst båda hennes tidigare böcker och jag tycker att hon är en riktigt bra författare, som jag hoppas på att se mer från i framtiden. Boken jag läser nu heter Åse och är en sådan typisk chicklit som jag gillar. Det är en fristående fortsättning på Rudbergs senaste bok Matilde som jag fick i födelsedagspresent och läste förra sommaren. Jag kan verkligen rekommendera denna författare om ni vill ha en avslappnande och rätt humoristisk läsning, som inte kräver allt för mycket ansträngning för att hänga med i.
Fantastiskt fin låt
Då var det dags... igen
Har dessutom lagt upp ett avtal med Sofia, där vi ska ha vägning och uppdatering av läget en gång per vecka. Vi behöver båda stöttning i viktminskningsprocessen och då har vi bestämt oss för att fixa det tillsammans. Tillsammans sägs man ju vara starkare.
Startskottet för nystarten avfyras idag.
Dags att blicka framåt!
Förstår, som ingen annan
Tuss, mitt älskade bus.
Stundtals envis, tvär och grinig, men ändå alldeles fantastisk.
Vilken eftermiddag
Glad påsk!
Dagens vill ha
Denna kommer från Modegallerian och kostar 249 kr.
Vill ha, vill ha, vill haaaa!!
Sanningen i vitögat
Det var under vecka sex som det började skita sig för mig. Jag bakade en smaskig kladdkaka som jag tog med mig hem till syrran och hennes familj, som avnjöts med en stor klick grädde. Som om inte det var nog bjöds det på pizza framåt kvällen och det säger man väl inte nej till? Eftersom dagens LCHF-anda då ändå var förstörd, köpte jag en godispåse på vägen hem som slank ner på ett kick i soffan framför tvn. Efteråt kom ångesten krypande som ett brev på posten och jag visste att detta fuskande skulle leda till både magont och viktuppgång. Inte bra.
En dags fusk kan väl inte skada tänkte jag!? Ny dag, nya tag. Eller? Denna dag följdes av inflyttningsfest med snacks och alkohol... Filmkvällar... Ännu mera fester... Noll koll på varken kost eller träning. Nu sitter jag här, sju veckor senare, och 4,5 kg tyngre och grämer mig över att jeansen stramar igen. Jag stirrar återigen ett misslyckande i vitögat! Fan, så trött jag blir på mig själv.
Såhär ser alltså dagsläget ut:
(siffrorna inom parentes är från senaste mätningen, sju veckor sedan)
Lår (58 cm), nu 60 cm
Rumpa (99 cm), nu 104 cm
Mage (89 cm), nu 94 cm
Midja (84 cm), nu 85 cm
Under bysten (74 cm), nu 77 cm
Bysten (90 cm), nu 95 cm
Hjälp, säger jag bara. Kanske dags att börja ta tag i livet igen - se upp med vad jag stoppar i mig och förnya det utgångna träningkortet. Jag vill ju inte ha det såhär.
Giv mig styrka!!