Sanningen i vitögat

Jag är fullkomligt hopplös, så är det bara. I förrgår plockade jag fram pappret som jag bokfört mina mått och min viktminskning på de senaste månaderna. Det diskreta lager damm som samlat sig över arket avslöjade att jag inte varit alldeles noga med mätningarna på sistone och detsamma gäller både kosten och träningen. Vad hände egentligen? Jag som var så himla taggad och gjorde så bra ifrån mig. 2 kg återstod till första målet och där föll jag pladask. Varför? Jag har sagt det förut och säger det igen - jag är hopplös och tycks aldrig kunna lyckas med att nå och hålla min mål/idealvikt.

Det var under vecka sex som det började skita sig för mig. Jag bakade en smaskig kladdkaka som jag tog med mig hem till syrran och hennes familj, som avnjöts med en stor klick grädde. Som om inte det var nog bjöds det på pizza framåt kvällen och det säger man väl inte nej till? Eftersom dagens LCHF-anda då ändå var förstörd, köpte jag en godispåse på vägen hem som slank ner på ett kick i soffan framför tvn. Efteråt kom ångesten krypande som ett brev på posten och jag visste att detta fuskande skulle leda till både magont och viktuppgång. Inte bra.

En dags fusk kan väl inte skada tänkte jag!? Ny dag, nya tag. Eller? Denna dag följdes av inflyttningsfest med snacks och alkohol... Filmkvällar... Ännu mera fester... Noll koll på varken kost eller träning. Nu sitter jag här, sju veckor senare, och 4,5 kg tyngre och grämer mig över att jeansen stramar igen. Jag stirrar återigen ett misslyckande i vitögat! Fan, så trött jag blir på mig själv.

Såhär ser alltså dagsläget ut:
(siffrorna inom parentes är från senaste mätningen, sju veckor sedan)

Lår (58 cm), nu 60 cm
Rumpa (99 cm), nu 104 cm
Mage (89 cm), nu 94 cm
Midja (84 cm), nu 85 cm
Under bysten (74 cm), nu 77 cm
Bysten (90 cm), nu 95 cm

Hjälp, säger jag bara. Kanske dags att börja ta tag i livet igen - se upp med vad jag stoppar i mig och förnya det utgångna träningkortet. Jag vill ju inte ha det såhär.

Giv mig styrka!!

Kommentarer
Postat av: Frida

Åhhh, jag lider med dig! Att det ska vara så jäkla svårt! Du vet ju att du kan. Ta tag i det igen efter påsk. Vill du träna så hänger jag gärna med. Jag måste bara bli ok med senaste åkomman, du vet... Heja dig!

2010-04-02 @ 14:09:47
URL: http://vigubban.blogg.se/
Postat av: Sandra

det är jättesvårt att straffa sig själv i typ 4 veckor och inte äta ngt gott alls. å sen faller allt. det bästa enligt mig är att äta allt men i mindre portioner. istället för tre potatisar kan man ta en. man blir mätt ändå. å sen på helgen kan man unna sig lite gott. att skippa ALLT leder tyvärr ofta till att man senare vräker i sig allt.

2010-04-02 @ 16:27:58
Postat av: Linnea Bergsten

Baspass, måndag, 18.30?

2010-04-02 @ 16:33:33
URL: http://familjenlonnfeldt.blogg.se/
Postat av: Anna

Oj hjälp vad jag känner igen mig i dig.. Bara lite godis/chips i kväll gör ingen skillnad, tror man.. Jag har inte riktigt någon som puschar mig heller. Jag vill så gärna gå ner några kilo men det är svårt.. Lycka till! =) Kram A

2010-04-02 @ 21:45:42
URL: http://annishanule.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0