Littlepaloma

Som jag skrev igår eftermiddag hade jag en riktig mysonsdag, och inte blev det sämre framåt kvällen. Tvärt om. Han som får mitt hjärta att slå frivolter kom över hit och det bjöds på en urmysig lill-lördag. Han hade köpt med sig choklad som vi avnjöt tillsammans med ett glas rödvin och en film. Mysigare kväll går ju inte att föreställa sig! Det blev rätt tidigt i säng eftersom jag hade skola idag som jag var tvungen att åka iväg på. Alarmet var inställt på 06.10 och prick fem minuter innan väckningen vaknar jag av att jag får ett stort glas vatten över mig, som efterföljdes av ett rejält kras. Självfallet blev detta en chockstart på dagen och det stör mig att jag fortfarande inte vet vad det var som hände. Antingen var det katterna som hoppade upp på nattduksbordet eller så drömde jag någonting och körde ut en arm och drog ner glaset. Den frågan lär jag dock aldrig få svar på.

När jag hade samlat mig från det vidriga uppvaknandet pockade Felix på uppmärksamheten eftersom det var dags för mat och tömning av kattlådan. Jag skulle bara vila ögonen en liten, liten stund till, men då fick kattskrället nog och kissade i mina joggingskor ute i hallen. Det är hans sätt att straffa mig om jag inte gör som han säger på morgonen. Där sprack mitt tålamod och det började koka inom mig. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen - först glaset, allt vatten och glassplittret och sedan kattkisset. Hela min dag kändes då totalförstörd och jag ville bara dra täcket över huvudet och låtsas som om denna dag inte existerade. Arg som ett bi stövlade jag ut i hallen och började återigen städa, samtidigt som all världens svordomar yrde ur munnen på mig. När jag hade städat upp allting återvände jag en stund till sängen för att samla mig, varav han stryker mig över huvudet och säger lugnande:

- Vad söt du är när du är arg.

Då kunde jag ju inte låta bli att kosta på mig ett litet leende och det infann sig en känslan av att det faktiskt kunde bli en rätt bra dag ändå, trots allt.