Littlepaloma

Januri och år 2010 tog sig en lite knackig start. Det som hände var i och för sig bra och jag kunde bara se fördelar med att få leva mitt liv som jag ville. Allting har en mening och det kan jag verkligen se nu, såhär i efterhand. Början av året innebar även mycket träning på Friskis i kombination med LCHF-kost, vilket resulterade i viktnedgång och välmående.


Februari. I denna månad mötte jag på en rejäl motgång i studierna då jag kuggade min matematiktenta. Jag blev oerhört ledsen och hade väldigt svårt för att hantera detta nederlag. Även motivationen för träningen försvann någonstans i denna veva och mina nya kostvanor rann ut i sanden.

Mars var väl inte heller någon höjdarmånad direkt. Jag fick allvarlig järnbrist och gick med konstant hjärtklappning. Mycket av min tid kretsade kring studierna och på helgerna var det fest. Mycket hemmasittande på vardagskvällarna resulterade i småätande och mina förlorade kilon kom krypandes tillbaka. Jag var fruktansvärt arg på mig själv.

April var en händelserik månad. Jag konstaterade att jag var tillbaka på vikten där jag startade innan LCHF. Ilska och besvikelse över mig själv resulterade i tröstätande, magkatarr och allmänt dåligt mående, igen. Jag skrev ett långt blogginlägg och "talade ut" och tog kontakt med en kurator för att få hjälp. Dessvärre ansåg sig kuratorn inte tillräckligt kompetent på detta område och hjälpte mig vidare för att få remiss till KBT. Kommunen var då under förhandling med den privata psykvården och jag nekades remiss. Jag försökte ta tag i mina problem på egen hand en gång för alla. I mitten av april får jag för mig att bli blond och helgen därefter träffade jag Andreas, den 18/4. Biljetter till Winnerbäcks sommarturné bokas tillsammans med Markus, Philipsson och Ida.

Maj månad gick minsann i kärlekens tecken. Jag och Andreas blev officiellt ett par den 5/5 och kort därefter fick jag träffa hans föräldrar och syskon för första gången. Hela denna period var som svävan på moln. Det fanns inte ett problem i hela världen kändes det som.

Juni innebar inledningsvis studentfirande i Stockholm. Min katt Felix fyllde 3 år. Det efterlängtade sommarlovet tog sin början och avlöstes med sommarjobb på städ. Ett trevligt midsommarfirande hade vi hos Ida och Jocke.

Juli månad inleddes med min 23-årsdag. Tätt följt av systersonen Walters dop. Andreas var då iväg på Peace & Love och jag längtade efter honom som sjutton. Jag, Markus, Philipsson och Ida åkte ner till Linköping och kollade på Winnerbäck, vilket blev en fullkomligt oförglömlig kväll. Detta tätt följt av grillning i Wallmotorp, Kent-konsert i Eskilstuna med älsklingen och Andreas födelsedagsfirande. Vi började även småprata lite om ett framtida samboliv. Händelserik månad vill jag lova, som jag sent kommer att glömma!

Augusti har alltid en lite ångestfyllt känsla. Sommaren tar slut, skolan brörjar igen och det är dags att återgå till vardagen. Dock hann vi med väldigt mycket trevligt, såsom Ellas underbara dop och en dagstur till Kolmården med Andreas familj. Jag skrev även min ångestfyllda omtenta som jag skjutit upp sedan i februari och nervositeten var total.


September blev en minst sagt minnesvärd månad. Andreas höll på och planerade en överraskning och jag var galet nyfiken, vilket sedan visade sig vara en romantiskt picknick. Jag fick ett positivt besked angående min omtenta. Katterna och jag provade även på sambolivet och trivdes som fisken i vattnet hos Andreas. En hel del fest blev det också - syrran fyllde 30 år och kräftskiva tätt därpå tillsammans med Andreas arbetskamrater.

Oktober inleddes med bröllop. Emma och Oskar blev man och hustru en fantastiskt fin höstdag och jag var rörd till tusen. Det var sex månader sedan jag och Andreas träffades och jag konstaterade att tiden går fort när man har roligt. Nu började även oron inför det stundande examensarbetet göra sig påmind.

November och uppsatsstart. Jag och älsklingen firade vår 6-månadersdag med en romantiskt middag. Han överraksade mig rejält kan jag säga. Denna månad kan kort sammanfattas av mycket psykbryt på grund av uppsatsen och det var inte roligt för min stackars omgivning. Min systerson fyllde 1 år och jag sökte mitt allra första jobb inför den stundande examen.

December och året började närma sig sitt slut. Jag fick besked om att jobbet som jag sökt blev mitt. Uppsatsen flöt på och jag började se en ljusning på eländet. Min äldsta systerson fyller 3 år och därefter firas julen ute hos Andreas familj i Julita. Nu står nyårsafton inför dörren, vilket ska firas med middag hemma hos mig tillsammans med älsklingen och sedan fest hos Elfrida och Henke. Jag ser fram emot ett riktigt gott slut och ett gott nytt år!

2011 har med största sannorlikhet mycket att erbjuda. Den 10 januari påbörjar jag mitt nya jobb, tätt därpå stundar min examen och när allting har lugnat sig med jobb och skola väntas samboflytt. Man kan väl inte annat än längta?