Littlepaloma

Jag tyckte förut att det här var den värsta tänkbara dagen på länge, men det visade sig att den blev rätt bra ändå. På eftermiddagen tog jag och Pauliina en rejäl långpromenad och njöt av solen som gnistrade i snön. Vi pratade om allting som har hänt sedan sist vi sågs, vilket blev en hel del, och ventilerade saker och ting som behövde lättas från våra hjärtaan. Det kändes oerhört skönt eftersom jag just då kände mig som en sargad själ som bara ville stänga in mig och gråta resten av dagen. Men egentligen, vad skulle det tjänat till? Självömkan och destruktiva tankar löser verkligen inga problem och det slog mig efter en väldigt givande konversation under kvällen. Med tanke på hur en del människor lever och hur dåligt de/deras omgivning mår, kan man verkligen skatta sig lycklig för en sketen tenta som råkat gått åt helvete. Sådana problem går ju att lösa!