Tack och lov, jag lever
Vilken mardrömsförmiddag det här har varit. Dagen som började så bra… Jag vaknade pigg och utvilad av att min ena katt kröp runt som en liten mask under täcket och kittlade mig på fötterna med sin päls. Strax därefter ringde alarmet kl. 05.40 och då steg jag upp utan bekymmer. Jag som trodde att det skulle bli ett gissel nu efter all ledighet. Efter frukosten klädde jag på mig och gick i god tid ner till stationen där tåget skulle avgå till Norrköping kl. 06.58. Eftersom jag vet med mig att det ofta är förseningar såhär års tog vi det tidigare tåget för säkerhets skull. Det var väl nere på stationen som allt krångel började. Först meddelades det om en försening på 20 min… sedan 30 min… 40 min… Då började paniken krypa sig på – vi som skulle på examinerande vfu-seminarium med start kl. 08.15. Som tur var kom tåget iväg 07.30 så att vi hann precis i tid.
Efter seminariet skulle vi ta tåget hem kl. 10.33, men det var såklart inställt och ersatt med buss. Jag trodde aldrig att vi skulle komma iväg för chauffören stod utanför bussen och drack kaffe och drog i sig cigarett efter cigarett och verkade inte alls bry sig om några ordinarie avgångstider. Vi hann inte mer än ut från parkeringen innan man märkte att chauffören inte heller verkade bry sig om det otäcka väglaget. Han körde fort som en biltjuv och gjorde riktigt vanskliga omkörningar. Det var inte bara vi som passagerare som tyckte att detta var olämpligt, för ungefär halvvägs hem till Katrineholm blev chauffören stoppad av polisen för fortkörning. Det var rätt åt den idioten! Precis innan vi klev av bussen hörde vi nyheterna på radion som meddelade att många yrkeschaufförer bryter mot hastighetsbegränsningarna på de svenska vägarna. Passande värre – hoppas att gubbjäveln tog åt sig och lärde sig en läxa!
Nu är man i alla fall hemma helskinnad, men det tog en bra stund innan hjärtat hittade sig ner på en normal puls efter den mardrömsupplevelsen.
Och jag är förstås också himla glad och tacksam för att du lever!!! Kram på dig för det!
Fy fasen! Jag förstår vad du menar. Vi var ju ett gäng från stan som pendlade med bil och en av dessa var precis jäkla livsfarlig i trafiken. Förstår din lyckokänsla av att få komma hem helskinnad. Hon var heeeelt gaaaalen i trafiken! Det var alltid skönt när hon hade kört och man visste att det skulle dröja ett tag innan det var hennes tur igen...
Sv: Ja, det var inge vidare när man hade ont i tänderna typ hela tiden, men resultatet blir ju bra =P Men när min tråd lossnade så tog dom bort den för den hade suttit så länge ändå.
