Littlepaloma

Igår var det ett enormt sug efter choklad och idag har mitt PMS ersatts av ett onormalt känslosvall. Folket runtikring mig på jobbet idag måste ha trott att jag är psykiskt instabil eller någonting, för jag växlade mellan bredesutbrott och att vara på vippen till en gråtattack inom loppen av några sekunder. Tänk dig en sådan, till synes enkel sak, som att köra in en otymplig städmaskin (liknande de på bilden intill) genom ett smalt dörrhål för att placera den i en städskrubb. I vanliga fall brukar detta gå ganska smärtfritt, men idag höll jag på att bryta samman. Det var prylar i vägen överallt där maskinen skulle in och hur jag än vände och vred fick jag inte in fanskapet genom dörrhålet. Efter två misslyckade försök blev jag redigt irriterad och när även tredje försöket gick åt skogen var jag nära på att börja gråta. Det kändes som om all kraft i hela kroppen bara rann ur mig. Fy vad larvig du är nu. Skärp dig, du kan inte börja gråta för en sådan här sak, tänkte jag och försökte samla energi inför ett fjärde försök.

Såhär har hela dagen varit, från början till slut, och varenda liten småsak har känts som ett smärre break down. Hur knäpp får man bli egentligen? Hormonerna kan verkligen spela en ett spratt, det må jag säga.