Littlepaloma

Idag är det precis 4 år sedan min morfar begravdes. Han gick bort den 15 februari 2006 efter en kort tids sjukdom och den dagen kändes det som om hela mitt liv rasade samman. Samtidigt som det var jobbigt, fick jag en känsla av lugn eftersom han då slapp lida och drog en lättnadens suck med ett leende på läpparna. Jag är så oerhört tacksam att jag hann till sjukhuset i tid den dagen och fick vara med i avskedsögonblicket, annars hade jag nog aldrig riktigt kommit över hans bortgång. Nu har det som sagt redan gått 4 år och det känns smått overkligt. Åren har gått så himla fort och det har hunnit hända så mycket sedan dess. Trots att han inte längre är med oss och upplever allting här och nu, kommer han alltid att finnas med mig/oss på ett eller annat sätt. Det vet jag, eftersom hans sista ord var att han för alltid skulle vaka över mig från sin himmel. Det känns tryggt, för han alltid höll vad han lovade!