Tänker så att det knakar

... men ibland knakar det så mycket att det känns som om tankarna är på väg att brista. Jag vrider och vänder på saker och ting - försöker att sätta ord på känslorna och samlar mod för att våga stå upp för dessa. Trots det låter jag ändå det mesta passera, gång på gång, och kommer inte på förrän i efterhand att jag gjort som planerat. Igen. Jag blir så trött på mig själv, minst sagt. Det kanske är dags att sluta vara så snäll och istället börja ställa lite krav. Är det för mycket begärt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0