Littlepaloma

Blossom Tainton-Lindquist

Nu sitter jag här i valet och kvalet om jag ska gå och träna innan jag tar kväll på riktigt. Gymet ligger ju bara 1 minuts promenad bort från vår ytterdörr, så det är ju inte någon större ansträngning att ta sig dit. Om jag sedan orkar det som väntas där, det är ju frågan. Å andra sidan kommer jag att känna mig så väl tillmods efteråt, så den feelgood känslan brukar övervinna tröttheten. Sova och ta igen mig kan jag göra imorgon bitti eftersom jag inte börjar förrän 10.30.

Anna Skippers Viktpaket 599 kr.

 

Många av er känner säkert igen dessa produkter från programmet "Du är vad du äter".

Om inte, finns det massvis med intressant läsning HÄR, för er som är nyfikna.

Sedan jag flyttade och blev sambo för ungefär två månader sedan, har jag bott granne med ett utomordentligt bra och fräscht gym. Min ambition var att skaffa mig ett träningskort, börja träna regelbundet och komma i mitt livs form. De första två-tre veckorna gick himla bra och motivationen var på topp, men sedan började det drastiskt dala. Någonstans på vägen började allting gå snett.

Det är bara att konstatera att jag inte har några godtagbara ursäker i världen för mitt extremt lata leverne. Inte en enda sak kan jag komma på! Listan kan däremot göras lång över anledningar som borde ge mig eld i baken. Se bara...

1. Jag bor 50 meter från gymet, vilket borde vara varje lat människas dröm.
2. Jag har helårskort på autogiro, vilket borde motivera mig att få valuta för pengarna.
3. Jag har fri tillgång till detta fina gym, då det har öppet dygnet runt, 365 dagar om året.
4. Jag innehar träningskläder och bra skor som jag trivs med, vilket underlättar träningen betydligt.
5. Jag har överflödiga kilon och känner mig väldigt ur fas inför den stundande badsäsongen.
6. Jag vet med mig att jag blir piggare och gladare av träning.
7. Jag får magkatarr för minsta lilla om jag inte motionerar och kombinerar det med felaktig kost.
8. Jag har flera vänner och bekanta som tränar dagligen på samma gym och det är bara att haka på.
9. Jag har en sambo som älskar att träna och som försöker smitta av sin motivation på mig.
10. Jag har bra arbetstider som möjliggör träning på eftermiddagen, när det inte är så mycket folk där.

... behöver jag fortsätta? Det är bara att inse faktum - jag är förskräckligt lat och exeptionellt duktig på korkade ursäkter! Frågan är bara hur man bryter dessa invanda och välrotade mönster på lång sikt?

Idag är det måndag och det innebär ny vecka och jobb. Arbetsdagen gick i en väldig fart och direkt därefter gick jag med grabbarna till gymet. Vi körde några styrkeövningar för överkroppen och det behöver jag verkligen. Jag måste utan tvekan ha världens svagaste armar och framförallt mina triceps då. Efter gympasset fick jag ett ryck att bege mig ut på en joggingrunda för att träna kondition och ta slut på de sista krafterna. Det blev den långa rundan på 4,4 km och det kändes mot slutet kan jag säga. Jag ville bara kräkas, men attan vad skönt det var efteråt!

Löpträningen flyter på bra just nu och så hoppas jag att det kommer att fortsätta under våren och sommaren. Jag kan inte påstå att det varken är roligt eller speciellt skönt att jogga, men framstegen däremot är glädjande.

Måndag: 2,7 km
Tisdag: 2,7 km
Torsdag 4,4 km (enligt kartan här intill).

HELA Djulö allé runt, non stop! Nu är jag stolt... och trött.

Detta trodde jag inte om mig själv.

Hör och häpna - jag är numera innehavare av ett gymkort.

Löparskorna är avdammade för säsongen och premiärturen resulterade i 2,7 svettiga kilometer tillsammans med älsklingen. Jag trodde att denna prestation skulle bli med livet som insats, men så var inte fallet. Det kändes förvånandsvärt bra, vilket i sin tur ökade på motivationen ytterligare.

 

Detta vådar minsann gott för vår- och sommarsäsongen!

 

Vill du också mäta ut din runda - klicka här.

Nu anser jag mig färdigpluggad för idag. Eller för stunden i alla fall. Jag har precis varit inne på Friskis hemsida och bokat in mig på ett skivstångspass som går av stapeln klockan 18.15. Det känns som om jag verkligen behöver arbeta ordentligt med kroppen nu när huvudet har gått på högvarv hela för- och eftermiddagen. Då är skivstång ett bra alternativ eftersom det ger kroppen en riktig genomkörare. Nu var det länge sedan jag körde det, så vi får se hur det går. Heja, heja!

Jag är nyligen hemkommen från en löprunda - min första på säkert två månader. Jag skulle ljuga om jag sa att det gick bra, men ändå över all förväntan. Ett sådant långt uppehåll brukar sätta sina spår, men konditionen var inte riktigt i botten som jag trodde att den skulle vara. Jag tog mig runt min runda på ca. 4 km, men ack så tungt det gick. Hela vägen fick jag peppa mig själv genom att tänka positiva tankar i stil med du vet att kroppen mår bra av det här... du blir gladare och mer nöjd med dig själv... tänk på att du också måste hålla dig i form eftersom karln tränar så mycket... Huruvida detta fick mig att motiveras eller inte vettisjutton, men runt kom jag, och jag överlevde.

Jag har legat nere med min träning alldeles för länge nu och det har satt tydliga spår på både kropp och själ. Kläderna sitter åt alldeles för mycket och känslan av att klä upp sig eller visa sig utan kläder är inte länge positiv. Jag känner mig dessutom trött och hängig, vilket är ett resultat av för lite motion och dåliga matvanor. Vikten har rusat i höjden igen och jag är tillbaka precis där jag började för ungefär ett halvår sedan då jag höll på med lchf. Är inte det typiskt mig så säg?

Men men, det är väl bara att ta nya tag antar jag!?

Som om inte min PMS vore illa nog just nu är jag ännu en gång inne i en sådan här period då jag varken vet ut eller in med min vikt. Jag har sedan i vintras, då jag höll på med LCHF, gått upp 6 kg och lagt på mig flertalet centimetrar runt kroppen som jag fullkomligt vantrivs med. Jag har lagt av med träningen, ligger bara på soffan och jäser, äter allt och ingenting och tappat allt sinne för sunt förnuft. Den där så kallade motivationen är som bortblåst. Helt tillbaka på ruta ett med andra ord. Allt detta medför självklart slitningar på självförtroendet och jag känner mig inte alls fin inför min partner. Hur mycket han än försäkrar mig om att han tycker om mig som jag är, hjälper det inte den jobbiga känslan jag får när jag ser mig själv i spegeln. Jag vill kunna trivas med min kropp eftersom jag vet att självförtroende automatiskt gör en mer attraktiv.

Med dessa tankar snurrandes i huvudet kom jag oanat att tänka på den här låten. Fantastiskt fin! Just nu känns det som om den låten handlar om relationen mellan mig och min motivation - hur jag ständigt sätter upp mål och lovar mig själv saker och sedan sviker. Om och om igen.

Patrik Isaksson - Tillbaka på ruta ett

Det är precis vad jag bockade av från dagens schema alldels nyss. Check! Jäklar vad tungt det kändes i denna stekande hetta, men nu efteråt har det gett världens kick. Jag tog den gamla vanliga rundan, men joggingen kändes inte helt hundra idag pga krax i halsen (börjar väl få en släng av älsklingens förkylning), så det fick kombineras med powerwalking för att minska belastningen en aning. Bättre det än ingenting!

Innan jag hoppar in i duschen ska jag sätta mig i solstolen på balkongen i hopp om att få lite färg. Life is great!

Jag är precis hemkommen från en timmes rejäl powerwalk. Med musiken i lurarna fick jag upp ett riktigt schysst tempo så att svetten lackade. Nu är det dags för en efterlängtad dusch och lite mellanmål.

Yes, jag klarade träningsutmaningen som jag skrev om härom veckan. Jag var osäker på om det skulle gå och var t.om. på håret att avboka passet i morse, men gav mig till slut fan på att det skulle gå. Nu har jag alltså kört ett gympamania bestående av tre timmar gympa, core, aerobics, afro och dans.

Till en början gick det obeskrivligt segt och varenda steg ingav känslan av att vilja ge upp. Håll ut, lite till bara, du klarar till pausen, tänkte jag och försökte peppa mig själv. Efter 1,5 h var det vätskepaus då det bjöds på frukt och mineralvatten och sedan drog vi igång igen med ytterligare 1,5 h träning av olika slag. Efter pausen gick det betydligt lättare eftersom kroppen fått i sig lite ny energi. Då var det bara att köra på max enda till slutet. Under sista låten blev det sådant tryck i lokalen av alla motionärer som gav sin sista energi - trodde nästan att byggnaden skulle lätta från marken. Jösses vilken kick det gav!

Nu ska jag laga i ordning en rejäl lunch och försöka få i mig ordentligt med vätska. Resterande del av eftermiddagen lär bli lugn i återhämtningens tecken. Kvällens planer står fortfarande öppna - återstår att se vad det kan tänkas bli. Förslag, någon?

Jag kom precis in från min premiärrunda i joggingspåret för säsongen. Det stod mellan ett träningspass nere på Friskis och lite uppfriskande jogging och det var vädret som fällde det avgörande beslutet. Varför stänga in sig i en kvav träningslokal när man kan snöra på sig ett par gympaskor, träna och njuta av solen samtidigt? Sagt och gjort, jag begav mig ut på vad jag trodde skulle blir en nära-döden-upplevelse, men så blev det inte. Jag började med att promenera i raskt tempo en liten bit för att få upp pulsen och bli varmt i kroppen och sedan tog ja de första trevande joggingstegen. Det gick förvånandsvärt lätt. Nästan lite för lätt. Innan jag visste ordet av det hade jag tagit mig runt hela min uttänka runda, plus lite till, utan problem.

När jag kom hem och satte mig framför datorn för att mäta ut rundan (görs enkelt på den här sidan) visade det exakt 4 km och så långt har jag aldrig sprungit förut. Det måste väl vara en bra start för att vara premiärrundan, eller hur? Nu blir jag jäkligt motiverad att försöka bräcka detta rekord och göra nya framsteg under våren. Sicken endorfinkick och för att inte tala om boost för självförtroendet. Jag kan ju faktiskt löpträna, bara jag ger mig fan på´t!!


Klicka på kartan för större bild.

Idag när jag var nere på Friskis och tränade skrev jag upp mig på en utmaning som går av stapeln den 17 april klockan 11.00. Det vankas ett gympamarathon som går ut på att köra tre pass efter varandra, med undantag för en lite paus mellan varje. Det kommer således att blir tre timmars gympaträning med alltifrån bas, medel, aerobics, afrodans och core. Det ska bli riktigt roligt och intressant att se om jag pallar trycket. Jag får se till att träna duktigt så att konditionen är någorlunda okej tills dess. Det borde jag greja, eller hur?

Ta chansen och testa dina gränser i ett 3 timmar långt jympapass med olika intensiteter. Passet börjar med Carola,Marina och Katarina som blandar Bas och Medel. Därefter kör Ewa en 35 min lång Core-del rejäl styrka för mage/rygg. En liten paus där vi bjuder på Frukt & Vätska. Vi avslutar med att gänget Maria H, Johanna och Lisa som kör Aerobic Intro , Dans och Afro i en härlig blandning och en fartfylld avslutning på vårt första JYMPAMANIA PASS!!

Kruxet är att jag jobbar mellan 8.30-11.00 den förmiddagen, så det blir knasigt med planeringen av matintag. Att jobba två timmar och sedan gympa i tre timmar på enbart frukost känns inte hållbart. Jag vet inte alls hur jag ska göra då, men det får helt enkelt lösa sig.

Nu när påsken är förbi har jag fått en riktigt elak magkatarr som följd. Min stackars mage tycker ju inte om varken salt, fett eller socker och de tre sakerna är väl lite utav påskens signum. Det svider nu som eld i maggropen, magen är svullen som en ballong och jag mår illa. För den som själv har haft magkatarr vet vad jag pratar om och förstår vilken obehaglig känsla detta är.

Vad an göra åt detta? Jo, förbud mot kaffe, vilket jag har avklarat två dagar nu. Jag dricker enbart kaffe för att det är gott, så tack och lov slipper jag abstinenes och huvudvärk och liknande som många får av att avstå. Värre är det med socker, salt och fett kan jag tycka. Det finns ju överallt och man måste tänka sig för precis hela tiden för att inte skada den stackars magen. Detsamma gäller starka kryddor och alkohol - två stora bovar som är big no, no framöver. Att avstå allt detta tillsammans med regelbunden motion, syredämpande medicin och ordentligt med fibrer borde magen var återställd inom en vecka eller två.

Efter ett litet psykbryt igår kväll och en sömnlös natt är det nu dags att ta sig i kragen igen. Jag bara klagar och deppar, men gör ingenting åt problemet och det blir ju bara värre ju längre tiden går. Det är helt enkelt dags att släppa sargen och komma in i matchen igen! Jag har nu återgått till min LCHF-kost och ikväll ska träningskortet förnyas. Det vaknas ett baspass klockan 18.30 tillsammans med Linnea och det ska förhoppningsvis få mig på bättre humör. Efter ett klokt råd drar jag nu igång på 70-80 % och ökar successivt, istället för att köra på 120 % som jag brukar göra. Dags att börja lära av misstagen, eller hur? Det var egentligen tänk att jag skulle göra säsongens löparpremiär idag, men det var något vitt elände på backen när jag tittade ut genom köksfönstret i morse. Tröttsamt som sjutton, om ni frågar mig.

Har dessutom lagt upp ett avtal med Sofia, där vi ska ha vägning och uppdatering av läget en gång per vecka. Vi behöver båda stöttning i viktminskningsprocessen och då har vi bestämt oss för att fixa det tillsammans. Tillsammans sägs man ju vara starkare.

Startskottet för nystarten avfyras idag.
Dags att blicka framåt!

Jag är fullkomligt hopplös, så är det bara. I förrgår plockade jag fram pappret som jag bokfört mina mått och min viktminskning på de senaste månaderna. Det diskreta lager damm som samlat sig över arket avslöjade att jag inte varit alldeles noga med mätningarna på sistone och detsamma gäller både kosten och träningen. Vad hände egentligen? Jag som var så himla taggad och gjorde så bra ifrån mig. 2 kg återstod till första målet och där föll jag pladask. Varför? Jag har sagt det förut och säger det igen - jag är hopplös och tycks aldrig kunna lyckas med att nå och hålla min mål/idealvikt.

Det var under vecka sex som det började skita sig för mig. Jag bakade en smaskig kladdkaka som jag tog med mig hem till syrran och hennes familj, som avnjöts med en stor klick grädde. Som om inte det var nog bjöds det på pizza framåt kvällen och det säger man väl inte nej till? Eftersom dagens LCHF-anda då ändå var förstörd, köpte jag en godispåse på vägen hem som slank ner på ett kick i soffan framför tvn. Efteråt kom ångesten krypande som ett brev på posten och jag visste att detta fuskande skulle leda till både magont och viktuppgång. Inte bra.

En dags fusk kan väl inte skada tänkte jag!? Ny dag, nya tag. Eller? Denna dag följdes av inflyttningsfest med snacks och alkohol... Filmkvällar... Ännu mera fester... Noll koll på varken kost eller träning. Nu sitter jag här, sju veckor senare, och 4,5 kg tyngre och grämer mig över att jeansen stramar igen. Jag stirrar återigen ett misslyckande i vitögat! Fan, så trött jag blir på mig själv.

Såhär ser alltså dagsläget ut:
(siffrorna inom parentes är från senaste mätningen, sju veckor sedan)

Lår (58 cm), nu 60 cm
Rumpa (99 cm), nu 104 cm
Mage (89 cm), nu 94 cm
Midja (84 cm), nu 85 cm
Under bysten (74 cm), nu 77 cm
Bysten (90 cm), nu 95 cm

Hjälp, säger jag bara. Kanske dags att börja ta tag i livet igen - se upp med vad jag stoppar i mig och förnya det utgångna träningkortet. Jag vill ju inte ha det såhär.

Giv mig styrka!!

Jaha, då var man sakterligen på väg tillbaka till livet igen då. Det var mig en jäkla elak feber jag åkte på igår, som raderade ut hela systemet. Jag vaknade vid 11-tiden och bannade mig själv för att jag sovit bort halva dagen, men upptäckte sedan att det var någonting som inte stämde. Hela jag var plaskvåt av svett, huvudet dånade av värk, varenda muskel kändes öm och halsen var totalt igentjocknad. Jag gick upp, petade i mig lite ätbart och återvände sedan till sängen för att sedan sova bort större delen av dagen. Tänk vad lite feber kan göra! Det är så sällan man har det nu för tiden att man hinner glömma bort hur ynklig man blir. Jag bara låg där i sängen, tyckte synd om mig själv och önskade att jag hade haft någon där som kunde sköta om mig.

Tack och lov verkade inte febern vara någonting långvarigt, för idag mår jag redan bättre. Jag har fortfarande ont i huvudet och halsen och känner mig allmänt seg i kroppen, men jag orkar i alla fall vara uppe. Trots det ska jag gå på sparlåga under dagen och helgen som kommer, så att jag inte åker på ett bakslag. Helgplanerna får således ligga på is tills jag vet att jag förblir feberfri och klarar av att hitta på någonting skoj. Hoppas på det bästa!

Trevlig helg allesammans!!