Uppnått ett personligt mål
Igår fick jag ett infall att ge mig ut och löpträna igen. På med träningskläder, skor och RunKeeper i högsta hugg, sedan fanns ingen återvändo. Målet var ett varv runt en slinga på drygt 4 km, men dagsformen kändes över all förväntan så jag tog mig en omväg sista sträckan och lyckades för första gången i mitt liv jogga 5 km non stop. 5,17 km för att vara exakt. Det var dötrist, gick omåttligt segt stundtals och tiden var inte speciellt imponerande,men vad gör det. Huvudsaken var att jag lyckades uppnå mitt mål. Jag är så oerhört stolt över mig själv och känner mig peppad att fortsätta utvecklas. Jag behöver fortfarande slipa på mina steg, hur jag fördelar energin och anpassar andningen rundan igenom. Fortsättning följer!
Att underlätta vardagen
Om det är någonting jag saknar i vardagen så är det en egen tvättmaskin och möjligheten att hänga den våta tvätten. I nuläget måste vi boka tid och gå tvärs över gården med vår tvätt och med tanke på sena arbetstider och diverse tidskrävande fritidssysselsättningar blir det ibland svårt att anpassa sig till andra. Det kan gå uppåt två veckor mellan gångerna vi tvättar och när vi väl bokar tid står man där med 7-8 maskiner att ta hand om och tvingas vika en hel dag åt tvättstugan. Var eviga gång lovar jag mig själv att boka tider oftare och tvätta någon/några få maskiner lite oftare, men ändå blir det samma visa om och om igen. Så himla tröttsamt!När jag springer skyttetrafik till tvättstugan brukar jag drömma mig bort, hur mycket enklare det vore om vi bodde i hus och hade en egen tvättstuga och plats för torktumlare och en rejäl torkställning. Att bara kunna slänga in en maskin, när helst man vill och kan, medan man lagar mat eller går en promenad. Utan att behöva stressa, anpassa sig efter och ta hänsyn till andra. Slippa alla regler, folk som inte håller snyggt efter sig, skriver sura lappar till varandra osv. Som det skulle underlätta vår vardag och göra en ofattbart tråkig, men ack så nödvändig syssla lite smidigare.
Plötslig malplacering
Idag var jag ute och joggade för första gången på flera, flera veckor. Det var tänkt att bli en rivstart på 5 km och jag hade laddat med Runkeeper och Spotify, med nya telefonen i ett sånt där snitsigt mobilband runt överarmen. Flåsigt och jävligt gav jag mig iväg och efter sisådär 2,5 km möter jag på avspärrningar och en massa vägdirigenter i reflexvästar, men fortsätter att springa då jag fick klartecken om att det var okej. Plötsligt svischar ett gäng svettiga cyklister förbi och det börjar sjunka in att jag hamnat mitt uppe i ett pågående triathlon. Där kämpar jag mig fram, helt utan kondis, och utövar dessutom helt fel gren och känslan av malplacering hade sällan kunnat bli värre! Men jag bjuder på den.
Förbud och sånt
Tre veckor har gått och vi sköter oss fint när det gäller vårt godisförbud. En och annan glass och några söta drinkar har passerat genom strupen under dessa veckor, men någonting roligt måste man ju få ha. Det är trots allt ett godisförbud och inte ett strikt sockerförbud. Från början bestämde vi oss för 1 år, men har vi sagt fram tills dess vi åker till Thailand i början av januari. Det kommer förhoppningsvis att göra gott för bikiniformen och dessutom spara en och annan krona till resekassan. Under tiden vi är där ska vi inte ha några restriktioner, men väl hemma igen kommer ytterligare ett halvår att vara en baggis om vi klarat första delen av vår deal! Fortsättning följer.
Djurliv längs vägen
Imponerande djurliv längs promenadvägen idag.
Jag och barnen tog oss tid att stanna och begrunda.
