Littlepaloma

Jag har på sistone hjälp en gammal klasskompis med att försöka hitta ett nytt hem till hennes honkatt Tigra som de har fått problem med den senaste tiden. Hon har börjat kissa utanför lådan, vilket ställer till problem i lägenheten. De har försökt med alla tänkbara knep för att arbeta bort detta beteende, utan framgång. Besök hos veterinären med medicinering som följd har inte hjälpt och inte p-piller heller. Jag har försökt hitta någon som bor på landet som skulle kunna ta hand om Tigra, för det skulle kunna vara en protest mot att vara innekatt som gör att hon kissar inne. Det är väldigt svårt att fastställa orsaken till varför hon gör så, men det är helt klart ett onormalt beteende. En frisk och nöjd katt kissar inte utanför lådan. Med den vetskapen är det dessutom svårt att hitta en ny ägare, med tanke på att ingen vill få sina mattor eller möbler förstörda av kattkiss. Det är även svårt att lämna bort en katt på prov eftersom det gör fler människor känslomässigt inblandade.

Mina försök att hitta ett nytt hem till Tigra har inte lyckats och nu är den enda utvägen en avlivning. Det känns som om jag inte har försökt tillräckligt och att hon inte har fått sin sista chans genom att få bo på landet. Tänk om det är det hon protesterar emot? Det får vi ju aldrig veta nu... Jag fick precis reda på att avlivningen skulle ske i morgon klockan 16.00 och det skär i hjärtat på en kattvän som mig. Om djuret lider vet jag ju så väl att det är för kattens eget bästa, men jag kan verkligen inte känslomässigt acceptera en avlivning. Jag tänker på ägaren också - fan så svårt att skjutsa sitt djur till veterinären och veta vad som komma skall. Hur pallar man en sådan sak? Jag som grät i flera timmar av att lämna min hankatt hos veterinären under en förmiddag för kastrering. Det må låta löjligt, men jag kunde inte rå för det. Känslorna bara kokade över inom mig.

Nu har jag fått skriva av mig lite och ventilerat mina känslor. Jag tycker verkligen att detta är hemskt jobbigt, trots att det inte är mitt eget husdjur. Har gjort allting som står i min makt för att rädda fina Tigra, men det känns inte tillräckligt. Detta har fått mig att inse att jag kanske inte borde engagera mig så väldigt i saker som jag inte kan hantera! Man kan inte lösa alla världens problem - så är det bara!