Börjar se ljuset i tunneln...

... med uppsatsjäveln. Jag har knappt en sida kvar att skriva och det känns alldeles fantastiskt bra. Med största sannorlikhet kommer jag att skriva klart den idag, för att sedan korrekturläsa och lämna in den imorgon. Huruvida jag är nöjd med uppsatsen eller inte är en annan fråga, för jag känner att det inte alls har blivit bra då jag fått krympa ner ämnet minimalt för att få plats inom ramen av 6 A4-sidor. Nu när det här snart äntligen är äver ska jag ta några välförtjänta dagar ledigt och sedan ladda om batterierna inför stundande vfu-seminarium och uppsatsopponering. Efter det är kursen slut, halleluja!

För övrigt ska jag väl inte gör så mycket idag. Har väl lite hushållssysslor som jag ska pyssla med när jag får tid över, men annars blir det lugna puckar.

Hur ser Er dag ut, en onsdag som denna?

Lång dag, med mycket väntan.

Idag har jag varit iväg på en liten utflykt till Linköping. Vi var där och hade matematikverkstad i Matteljén på Campus Valla. Det var väldigt intressant och man blev fullproppad med nya idéer på saker man kan göra tillsammans med eleverna för att utveckla deras matematiska medvetenhet. Det fanns mängder med böcker och olika arbetsmaterial och man ville ta med sig allting hem och börja laborera. Vi ska ha två liknande obligatoriska verkstäder till under de kommande veckorna och det ser jag fram emot!

 

Dock blir det lite knepigt för oss Katrineholmare när vi ska karta iväg till Linköping för en sådan lektion. Vi började klockan 10.15 i förmiddags och då var vi tvungna att ta ett tåg från Katrineholm redan 7.22 för att det skulle klaffa med Campusbussen. Väl framme i Linköping fick vi sitta utanför lektionssalen och vänta i drygt en timme innan det var dags. Samma sak gällde när vi skulle hem. Vi slutade klockan 12 och då hade vi inget tåg hem förrän klockan 14.33. Även där fick vi sitta i nästan en timme innan tåget gick. Summa summarum har vi alltså varit iväg i 7,5 timmar för att ha 1,5 timmes lektion. Sex timmars res-och väntetid känns väldigt drygt! Som tur är har vi bara detta krångel tre gånger under en kurs, så det är väl inte så mycket att haka upp sig på egentligen. Värre är det för de stackare som har det så dagligen/flera gånger per vecka och inte har något annat val.

 

Home sweet home i alla fall. Nu ska jag krypa ner i sofffan tillsammans med katterna och mysa framför tvn. Jag har en rykande kopp grönt mangoté med honung bredvid mig som jag ska avnjuta med andakt. Den kommer att göra gott i min frusna kropp.

 

Tjingeling


Trött i huvudet

Sitter just nu i skolan och har haft B-uppsatsopponering sedan klockan 8 i morse. Tre långa timmar som framkallade en enorm huvudvärk. Jag fick börja med mitt opponentskap och efter det opponerade tjejerna på min uppsats. Kändes på sätt och vis bra att det blev enligt den ordningen för då kunde jag bara sitta och lyssna på de andra sedan. Då hade jag presterat vad jag skulle! Jag var jättenervös i början när jag opponerade, men det släppte som tur var efter en stund. Sedan kom den verkliga nervositeten, då min uppsats skulle bedömmas. Jag blev helt skakis och det är inte likt mig. Det gick i och för sig ganska bra, men jag hade gjort småmissar som jag borde ha upptäckt under korrekturläsningen. Fick några kompletteringar som jag ska ordna i eftermiddag när jag kommer hem. Handledaren var ganska tuff i sin bedömning, men det är ju bra inför C-uppsatsen nästa år. Sägs ju att man ska lära sig av sina misstag.

Nu ska jag gå och ta en huvudvärkstablett och hoppas på att det går över innan avslutningsfesten klockan 13.15.
So long

Ångest, ångest, ångest...

Idag har det varit en ganska vanlig dag. Det har inte hänt så mycket. I morse när jag vaknade var jag så trött att det kändes som blyklumpar som hängde i ögonlocken. Jag masade mig motvilligt upp och gjorde mig klar för att bege mig iväg till praktiken. Efter en cykeltur i det lite småkyliga vädret piggnade jag till och det behövdes eftersom jag skulle ha min näst sista helhetsansvarsdag idag. När morgondagen är avklarad har jag haft ansvar för klassens undervisning i en hel vecka. Det känns skönt med bekräftelsen att man faktiskt fixar att ha hand om en hel klass själv. Självklart har det känts motigt emellanåt, men det gör det väl på alla jobb?

Nu sitter jag här med en kopp grönt te med orientsmak, en knäckemacka med Bregott och en morot. Måste ha lite energi för att orka jobba med mitt skolarbete. Sitter och stirrar på den ångestfyllda filen B-uppsatsen i Word. Vill banne mig inte öppna den. Det kryper i hela kroppen av obehag när jag ser den, än mindre öppna och arbeta med den. Hur kan någonting, som egentligen är rätt simpelt, bli så ångestladdat?

Nu ska jag ta mig i kragen och klicka fram filen och börja jobba.

Rock on people

 

This is me now.

 

Det här är jag och min uppsatshandledare om några dagar om jag inte sätter fart med skrivandet snart. Vem som är vem får ni själva avgöra. Det kan ses som en tolkningsfråga, haha.

Kreativiteten har sinat

Nu räknar jag mig som klar med mitt KU-arbete. För den som inte vet vad jag sysslar med så är det alltså ett konstnärligt utvecklingsarbete som ska gestalta en impuls (ex. känsla eller upplevelse) från den senaste praktikperioden. Jag har valt att göra ett arbete om olika känslor som jag känner inför min kommande profession. Jag har valt att gestalta det som en våg. De positiva känslorna i ena vågskålen och de negativa i den andre. Jag har svårt att förklara hur jag tänker kring min skapelse, så jag hoppas att den talar för sig själv.

 

Hade som plan att göra fler teckningar eller skriva en dikt, men kreativiteten tycks ha sinat. Det som gick så bra i helgen... Men det var bra så länge det varade. Här nedan kan du se vad jag har arbetat med de senaste dagarna:

 

Skissen. Första tanken på vad jag ville arbeta med...

 

Mitt arbetsmaterial. Mycket enkelt...

 

Ett stycke moraliskt stöd...

 

Färdig produkt

 

Den högra sidan med positiva känslor

 

Den vänstra sidan med negativa känslor

 

Vågens utslag...

 

Kommentera gärna och ställ frågor om det är någonting ni undrar.


Esteten inom mig

Jag har aldeles nyligen påbörjar mitt inriktningsår på min lärarutbildning. Som så många andra valde jag estetisk inriktning, vilket innebär att vi ska öva färdigheter som bland annat bild, drama, musik, rörelse, hantverk och skrivande/berättande.

Idag hade vi vår första bildlektion, och som alltid när någon ger mig ett papper och en penna och uppmanar mig att rita så fryser hela jag till is. Jag är fullkomligt noll begåvad av den bildliga delen av estetverksamheten och kan jämföras med en 3-4 åring. Lektionen varade 4 timmar och jag såg det hela som en rejäl prövning. Efter ca 2 timmars ritande av diverse uppgifter så hände det någonting inom mig... rätt som det var när vi skulle teckna med kolkritor efter angiven instruktion så vaknade någonting inom mig. Ångesten var plötsligt borta och jag trivdes i relationen mellan mig, pappret och pennan. Jag lyckades t.om. åstakomma en teckning som jag kunde vara någorlunda stolt över, till skillnad från mina tidigare hemska försök. Det fick mig att inse att ju mer man övar någonting ju bättre blir man... broar byggs som känt inte på en dag.

Senare när jag kom hem satte jag mig vid köksborden med ett papper, penna och ett foto på min katt. Jag kände verkligen för att rita! Jag började skissa en avbild av fotografiet och efter en stund kom jag till insikt att jag kanske bara behöver ruska liv i den estet som finns där någonstans långt inom mig. Jag kanske inte är ett hopplöst fall. Och andra sidan är det ju därför jag valde den inriktning jag gjorde. Jag vet ju med mig att jag måste öva på sådana färdigheter som jag inte kan plocka fram spontant, såsom bild och drama, vilket jag nu kommer få ett helt år på mig att göra. Jag tror att jag kommer att utvecklas väldigt mycket under det här året som följer.

Just nu sitter jag med hela håret inkletat i hårfärg. Mitt hår hade hunnit bli dassigt och ojämt i färgen så det var dags för att ge det lite nytt liv. Den här gången valde jag en nyans mörkare än vanligt, vilket lär bli något i stil med mörkt guldblond. Såg mer brunt än blont ut på förpackningen, så vi får väl se hur resultatet blir. Bara några minuter kvar av väntetiden så jag hinner ge min dom innan jag publicerar detta...

Väntar....

Dåså. Resultatet blev ganska motsvarande det jag hade tänkt mig, men ojoj vad nervös jag var när jag tvättade ur färgen. Vattnet skiftade i allt mellan röd, orange, brun och pulsen rusade genast upp i 120. Shit, vad hade jag ställt till med? Men jag återhämtade mig ganska snabbt och numera är jag alltså tillbaka i liknande min naturliga hårfärg, vilket var i stil med det jag tänkt mig. Under detta döljer sig nämligen en blondering och efter det den guldblonda färg som jag haft på sistonne. Nu är jag nyanser närmare brunt och det känns skönt. Lagom med lite mörkare nu till hösten.

Godnatt

Skolstart Ht -08

Jaha, då har startskottet för ht -08 gått! Det var med aningen motiga steg jag pallrade mig upp ur sängen i morse, men dock inte på grund av skolstarten, utan för sömnbristen som rådde under natten. Av någon anledning var jag pigg och satt klistrad vid msn till 00.30 och när jag väl la mig såg jag klockan bara ticka och ticka... den blev 01.30... 02.30... 03.30, och fortfarande låg jag helt klarvaken! Inte ens ljudbok, som brukar vara världens bästa sömnpiller för mig fungerade den här gången. Vanligtvis brukar uppläsaren av boken bara hinna med halva prologen innan jag sussar som ett litet barn, men i natt fungerade det icke. Jag kan verkligen inte förstå varför det blir så varenda gång man ska göra någonting viktigt (t.ex. skolstart eller första dagen på praktiken) och alarmet står inställt för väckning innan 06. Det är så stressande att veta att man knappt kommer att hinna med någon sömn under natten, samt att man kommer tvingas gå runt som en levande död under dagen.

Seg som jag var tog jag mig upp ur sängen och genomförde sakta men säkert morgonens sysslor. Efter en dusch och en skvätt kaffe började jag återgå till någorlunda mänskligt stadie igen, tack och lov. Därefter begav jag mig ner till vår vanliga uppsamlingsplats för avresa mot Norrköping.

Sedan trallade dagen på lite som väntat. Inga större överaskningar... Dagens mest nervösa moment var att möta den nya arbetsgruppen som man ska spendera 1 års studier tillsammans med framöver. Jag gick ditt med en positiv inställning, men jag kunde inte hjälpa att funderingarna rusade iväg i tänk-om liknande tankar. Tänk om jag inte trivs? Tänk om vi kommer bli en konfliktgrupp? Tänk om några är såna som åker snålskjuts på andra? Snurr, snurr, snurr i tankarna... men som tur var verkade folket i allmänhet väldigt reko, så man kunde dra en lättnadens suck! I morgon ska vi mötas mer på riktigt och arbeta tillsammans med kursens första verkstad och då blir det upp till bevis att se hur vi fungerar in action.

Nu känns ögonlocken som stora blyklumpar efter nattens dåliga återhämtning, så det börjar dra ihop sig för att krypa till kojs. Sängen känns väldigt inbjudande och kroppen skriker efter att få ta igen de förlorade timmarna.

Guten nacht.


RSS 2.0