Kvällsro
Sitter just nu framför datorn och lyssnar på musik och kollar lite sidor på nätet en stund innan jag ska lägga mig och sova. I högtalarna ljuder den underbara rösten av Lee Ann Womack, med låten Last Call. Tycker att detta är en ganska skön avkoppling innan jag slår mig till ro för dagen. Alarmet för morgondagens väckning är ställt på 04.50 och jag hoppas på en mindre orolig sömn i natt än de två senaste. Under natten både till måndag och tisdag låg jag och vred och vände på mig och vaknade stup i kvarten. Det är inte likt mig – jag brukar sova som en stock. Jag antar att oroligheten beror på nervositeten över att försova mig eftersom jag inte är van att börja jobba såhär tidigt. Jag föreställer mig paniken över att mobilen ringer vid 10-tiden och de på SKF undrar vart sjutton städpersonalen har tagit vägen. Det vore bara för pinsamt! Det konstiga är att jag vaknar vid 04 på morgonen, dvs. 50 min innan klockan ringer, och då är jag pigg. Dessvärre känns det dumt att försumma 50 min sömn, så jag somnar om och när klockan sedan ringer är jag dödstrött. Jag får inte riktigt ihop den logiken.
