Littlepaloma

Allt mellan himmel och jord.

Jag borde skämmas

Sedan jag flyttade och blev sambo för ungefär två månader sedan, har jag bott granne med ett utomordentligt bra och fräscht gym. Min ambition var att skaffa mig ett träningskort, börja träna regelbundet och komma i mitt livs form. De första två-tre veckorna gick himla bra och motivationen var på topp, men sedan började det drastiskt dala. Någonstans på vägen började allting gå snett.

Det är bara att konstatera att jag inte har några godtagbara ursäker i världen för mitt extremt lata leverne. Inte en enda sak kan jag komma på! Listan kan däremot göras lång över anledningar som borde ge mig eld i baken. Se bara...

1. Jag bor 50 meter från gymet, vilket borde vara varje lat människas dröm.
2. Jag har helårskort på autogiro, vilket borde motivera mig att få valuta för pengarna.
3. Jag har fri tillgång till detta fina gym, då det har öppet dygnet runt, 365 dagar om året.
4. Jag innehar träningskläder och bra skor som jag trivs med, vilket underlättar träningen betydligt.
5. Jag har överflödiga kilon och känner mig väldigt ur fas inför den stundande badsäsongen.
6. Jag vet med mig att jag blir piggare och gladare av träning.
7. Jag får magkatarr för minsta lilla om jag inte motionerar och kombinerar det med felaktig kost.
8. Jag har flera vänner och bekanta som tränar dagligen på samma gym och det är bara att haka på.
9. Jag har en sambo som älskar att träna och som försöker smitta av sin motivation på mig.
10. Jag har bra arbetstider som möjliggör träning på eftermiddagen, när det inte är så mycket folk där.

... behöver jag fortsätta? Det är bara att inse faktum - jag är förskräckligt lat och exeptionellt duktig på korkade ursäkter! Frågan är bara hur man bryter dessa invanda och välrotade mönster på lång sikt?

Hej!



Ja du, listan för träning ser ju onekligen lång och övertygande ut. Men: tycker du att det är roligt att träna på gym? Kanske helt enkelt är där skon klämmer.



Själv vet jag med mig att tanken på att träna på gym känns grym och lockande, jag vill vara en av de där häftiga som flåsar på gym. Det är till och med ganska roligt, de gånger jag tagit mig till gymmet. Men innerst inne tycker jag nog inte att det är särskilt roligt, det är snarare att jag önskar att det vore roligt. Därför uteblir jag.



Det är ju viktigt att hitta källan till problemet. Tycker man t.ex. att det inte är roligt kan man 1)ta sig en funderare på varför. Kanske kör du för hårt med dig själv på gymmet för att kompensera de gånger du låtit bli att träna? 2)hitta en annan träningsform som du faktiskt tycker är rolig.



Lycka till! :)

Haha, ska jag vara ärlig låter du precis som jag. Men det kan ju vara så att man ska försöka dra ner sin motivation lite grann i början, d.v.s. låta bli att ge järnet, tror iaf att det är mitt största problem oavsett träningsform - för jag är som sagt som du, är supertaggad i början och sen låter jag det rinna ut i sanden p.g.a. något löjligt "hinder" och så kommer man inte igång igen.