Littlepaloma

Vid matbordet idag på familjemiddagen dök diskussionen om laktos upp. Uppblåsta, stenhårda magar, gaser och kramp. Jag berättade att min mage fungerar likadant, men att jag aldrig har dragit en koppling till laktosen, utan snarare till katarr. Middagen dukades av och efterrätten ställdes fram, bestående av gräddglass och kaffe med mjölk. En kvart senare såg det ut som om jag var gravid i 6:e månaden och problematiken var ett faktum. Jag ska från och med nästa veckohandling prova att köpa hem laktosfritt och ha det en period för att se om jag slipper mina onda, gasiga anfall.

Phu, då har man avklarat årets dänga av influensa och är någorlunda på benen igen. Att det är rena marathonloppet att gå fram och tillbaka till sopnedkastet ute på gården, det får jag leva med. Jag kan i alla fall vara uppe och fungera som vanligt. Med reservation för att saker och ting kanske tar lite längre tid eftersom jag måste stanna till, snörvla och hämta andan emellanåt.

Nå, vad händer då denna lördag? I-N-G-E-N-T-I-N-G, kort och gott! Jag är allmänt rastlös och uttråkad, samtidigt som jag vet att jag inte kan träffa eller umgås med någon på grund av smittorisken. Har precis varit ute på en lugn promenad i vårsolen och sedan satte jag mig och läste Topphälsa på en bänk vid husväggen. Trots vinterjacka, halsduk, fingervantar och sittunderlag blev det lite för kyligt, så det är lätt att luras av solskenet upptäckte jag. Det är nog bäst att lyda alla mammors råd om att svettas in våren.

I onsdags hade jag en riktig långkörardag på jobbet. Började klockan 8.00 och jobbade sedan hela dagen till 20.00, men det gick tyngre än en vanlig långdag. Jag hade helklass under dagen på grund av att en klasslärare var sjuk och under sista halvtimmen av första lektionen slog en dyngförkylning till. Som en blixt från klar himmel. Sedan blev jag bara successivt sämre för var timme som gick och febern var ett faktum. Orkeslös och värk från topp till tå och det är väl bara att inse att även jag har fått en släng av influensan!

Ikväll vankas det middag hemma hos oss - trerätters i sann "Halv åtta hos mig"-anda. Det är så sällan jag får tillfälle att använda alla fina glas och skålar som vi har, så det gäller att passa på nu när min sambos lillebror och hans flickvän kommer på besök! Kvällens meny ser ut som följer:

Då var det återigen söndag och en ny vecka står inför dörren. Söndag för oss brukar innebära städning, tvätt och annat pyssel för att förbereda inför en ny vecka och denna dag var inget undantag. Älsklingen tog tag i disken medan jag bäddade rent i sängen, sedan dammsög han medan jag sorterade och gjorde klart inför tvättiden. Avslutningsvis tog karln några vändor ner till tvättstugan medan jag tvättade golven, dammtorkade och veckohandlade. Detta är vad jag kallar team work på hög nivå! Att aldrig behöva tjafsa och slösa energi på skitsaker i vardagen är verkligen guld värt.

Imorgon börjar skolbarnens lovvecka, men eftersom jag jobbar som fritidspedagog är jag inte ledig som de andra lärarna. Det gör mig faktiskt ingenting då loven är våra bästa tider på terminen. Då har vi hela dagen till förfogande och kan göra saker som vi annars inte hinner under en vanlig eftermiddag. Nu har vi massor med roliga sportlovsaktiviteter inplanerade och det ser jag fram emot.

... i den hastigt växande jättebebisklubben. Ni undrar kanske vad jag yrar om, men jag syftar på att jag äntligen har stillat mitt begär efter en One Piece. Efter ett års övervägande har jag nu skickat en beställning på den leopardmönstrade Zipperallen som jag så länge suktat över. Jag har varit inne på hemsidan och kollat på den med jämna mellanrum sedan jag såg den på festivalen i somras, men har varit för snål för att slå till.

3-6 arbetsdagar, sedan är jag officiellt medlem i denna epidem... eehm, trend menar jag! Det fattas bara att sambon också skaffar en, sedan är cirkeln sluten.

Om ni någon gång ser mig i denna utanför mitt hem, spärra in mig!

Middag hos mina föräldrar tillsammans med min älskling och hans föräldrar är det som gäller ikväll. En riktig familjekväll för Duveblad/Persson och det ska bli så mysigt! Jag hoppas att de bjuder på någonting smaskigt, för jag börjar bli ordentligt hungrig.

Önskar er alla en trevlig kväll!

Hjälp vad tidigt ute jag är idag. Har massage inbokat kl. 8.15 och sitter redan klar, fast jag inte behöver åka förrän om en halvtimme. Det är inte riktigt likt mig, men ack så skönt. Att få sitta ner och äta frukost i lugn och ro och sedan smälta maten en stund är ju faktiskt värt att gå upp lite tidigare för. Varför gör jag inte det oftare?

När massagen är avklarad och jag har vaknat till igen är det dags att jobba 9.30-16, för att sedan ta helg! Alltid lika efterlängtat.

Hoppas att ni får en skön ledighet allesammans!

Fy vad jag känner mig hängig! Det spränger av lock i öronen, huvudet värker och jag fryser och svettas om vart annat. Det är många barn och vuxna på jobbet som har varit sjuka på sistone och det vore väl inte helt otänkbart att jag går samma öde tillmötes. Känns inge vidare bra, men vad ska man göra? När det än sker, är det väl aldrig rätt läge för att bli sjuk.

Då är snart även denna helg förbi. Med ljusets hastighet har den passerat och en ny arbetsvecka står inför dörren. I fredags var vi hemma och åt tacos och efter maten somnade jag i soffan till På spåret, helt i vanlig ordning. Mina fredagskvällar blir inte långa, men jag kan inte rå för det, då alla anspänningar från arbetsveckan släpper. Så fort jag lägger mig till rätta i soffan efter middagen, grusar John Blund mina ögon och sömnen är ett faktum.

Igår kväll var jag bortbjuden på en trevlig inflyttningsfest/tjejkväll hos Josephine. Utsökt mat och dryck, trevligt sällskap och mycket skratt fulländade denna tillställning! Det blev inte speciellt sent för min del och läget var lagom nyktert, på grund söndagens planer. Pigg och körduglig behövde jag vara idag, då jag hade bjudit över mormor och farmor för en eftermiddagsfika hos oss. Mycket uppskattat!

Med laddade batterier blickar vi nu fram emot en ny vecka. Ny vecka, nya utmaningar! Minst sagt.

Usch, idag är det en sån där trög dag. Kroppen värker från armhålorna och neråt och humöret ligger någonstans på marknivå. Hormoner säger jag bara, tänk vad de kan ställa till med! I början av veckan kände jag mig lätt som en fjäder och sedan tog den en brutal vändning. Mycket ska man stå ut med som kvinna, men det är väl smällar man får ta. Ont ska det göra och sur ska man vara, då vet man att det är som det ska!

Då har startskottet för vår PIM (Praktisk IT- och Mediautveckling) gått och jag är redan i full gång. Jag har som ambition att beta av detta så fort som möjligt och hittills flyter det på bra. De första tre frågefilmerna klarade jag av utan problem och examinationuppgift 1 gick att kombinera med jobbets fritidsbrev. Två flugor i en smäll - mycket tidseffektivt!

Vi är de sista i kommunen att genomföra denna kompetensutveckling och därför hoppas jag innerligt att det blir klart i tid. Vi har till sommaren på oss och det ska väl inte vara några problem.

Idag har det varit en riktigt skön dag, sådär som en ledig dag ska vara! Vi tog en rejäl sovmorgon till 11-tiden, dukade upp en ordentlig frukost framför tv:n och gick sedan ett rask promenad runt Djulö allé. Perfekt promenadväder idag, men det var otäckt halt på sina ställen. Det kändes som om jag vankade fram som en anka, både för halkan och min envisa träningsvärks skull.

Resterande del av dagen kommer att gå i lathetens tecken. Jag och Tuss har parkerat oss i soffan och myser tillsammans framför Vem vet mest?. Här ska vi ligga och göra absolut ingenting tills det är dags att laga till kvällens middag, bestående av ugnsbakad lax med fetaost- och bönsallad.

Idag är det exakt ett år sedan jag började på mitt första lärarjobb, efter 3,5 år studier på Linköpings universitet. Det var med spända steg jag promenerade till skolan för att möta rektorn och de blivande kollegorna, som satt samlade inför planeringsdagen. Jag blev ombedd att ställa mig upp en snabbis inför alla, för en kort presentation, och jag minns att det svartnade lite lätt framför ögonen. Med nöd och näppe kippade jag fram mitt namn, min ålder och var jag hade studerat, sedan var benen på väg att ge vika. Vanligtvis brukar jag inte vara nervös över att tala inför folk, men den gången ville jag bara sjunka genom golvet. Handsvett, darrig röst och ben som kändes som överkokta spaghettin, nej hujeda mig!

Imorgon är det återigen dags att styra stegen mot jobbet, efter tre dagar ledighet. Välbehövliga sådan. Tänk om alla veckorna såg ut på det viset - fyra dagar arbete och tre dagar helg. Det vore mer än lovligt skönt!

Vad har då hänt under dessa dagar? Jo, i torsdags eftermiddag avslutade jag mitt senaste projekt här hemma. Jag har nämligen målat om en massa saker och gjort fint runt om i lägenheten. Bilder kommer att dyka upp, så fort jag får tummen ur och laddar batteriet till kameran. I höstas hade jag dille på att baka bröd, precis innan jul stickade jag raggsockor för kung och foster land och förra veckan målade jag om allting som kom i min väg. Vad blir nästa projekt tro? Att jag aldrig kan vara lite lagom och hålla fast vid en hobby mer än någon/några veckor, det är faktiskt lite märkligt.

Innan jag hann blinka var det redan fredag kväll och det bjöds på god och trevlig middag hos Linda och Robert. Inte annat att det rasslar till bland vuxenpoängen när det vankas hemgång vid 23-tiden, efter att ha intagit kaffe och två glas vin.

Lördag bestod av en tur till Tallåsaulan med Perssonsläktet för att se årets revy. Under första akten konstaterade vi att den var riktigt rolig, betydligt bättre än förra året. Sedan gick det bara utför och blev sömnigt mot slutet. Efter revyn bjöds vi på mat på den orientaliska kolgrillen och avslutade sedan kvällen med kaffe och en cider hos älsklingens lillebror. Samma sak där - hemgång vid 23-tiden med blytunga ögonlock efter en cider. Var ska detta sluta?

Sist men inte minst, söndag. Den har bestått av tvättid, promenad till ÖB med Linnea och lilla Freja, finbesök av "farbror" Danne och filmkväll med karln. Med de orden avslutar vi detta röra och fullkomligt intetsägande inlägg!

I förmiddags fick jag för mig att städa lite. Jag kände hur inspirationen sköljde över mig och då brukar det bli mycket gjort (vilket dock sker väldigt sällan). Det började lite lätt med att diska, torka rent alla ytor i lägenheten och dammsuga för att sedan avancera till att hänga upp två speglar. När ångan väl var uppe passade jag på att städa bort alla julsaker och göra det riktigt vårfint. En skylt som jag fick av svärmor i julklapp förra året fick ta plats på väggen i hallen, ljuslyktor, lampor och blommor bytte plats, hela badrummet rensades och rengjordes grundligt. Från golv till tak fick praktiskt taget hela lägenheten en make over och jag är så grymt nöjd. Både över resultatet och över min egen insats. Hade jag haft en hink med vit färg och en roller, hade jag även gått lös och målat om hallen och trappräcket, för att få den där ljusa och fräscha stilen.

En del av den sista finnishen till köket är nu beställd, i form av dessa urläckra hissgardiner. Sedan fattas bara en matchande matta för att sätta pricken över i:et.

Jag kan inte säga annat än att 2011 har gått med en hissnande fart, samtidigt som det har varit ett händelserikt och positivt år. Temat för året har nog varit förändring och att dörrar har öppnats för nya möjligheter. Ihop med 2007 måste jag räkna 2011 som ett av de bästa åren i mitt liv, hittills.

Vi börjar från början. Det nya året firades in hos Elfrida och Henke i deras lägenhet, med en riktigt trevlig fest. Sedan tog årets första månad sin början med ett nytt jobb, som lärare i förskoleklass på Skogsborgsskolan. Mitt allra första lärarjobb efter 3,5 års studier. I samma veva provade vi på sambolivet och beslutade oss för att flytta ihop på riktigt under våren. I slutet av månaden tog jag examen från lärarutbildningen och det fick mig att känna att vuxenlivet tog sin början på riktigt.

Februari rann bara förbi som ett töcken. Jag var helt upptagen med att skolas in på det nya jobbet och att anpassa mig vid att arbeta heltid. Annars hände ingenting speciellt.

Mars var en härlig månad, då jag och karl blev sambos på riktigt. Jag packade ihop alla mina tillhörigheter, flyttade in i hans lägenhet och överlät min etta till hans storebror i andra hand. I och med detta öppnades ett nytt kapitel av mitt liv, med glädje och en liten dos nervositet. Nya boendet innebar grannskap med Hälsogymet, vilket resulterade i inköp av gymkort och jag satsade på att gå in hårt för träningen. Med blandat resultat.

April månad inleddes med feber och ett allmänt krassligt tillstånd. När jag tillfrisknat kom beskedet att jag inte skulle bli kvar på jobbet under höstterminen på grund av kommunens alla nedskärningar. Det var väntat, men ack så jobbigt då jag trivdes som fisken i vattnet. Detta avrundade och gjorde april till årets tyngsta månad.

Maj inleddes med att fira vår 1-årsdag. Trots att vi inte hade varit tillsammans så länge, kändes det som 4-5 år istället, eftersom vi hunnit med så mycket under vår tid tillsammans. För övrigt flöt månaden på i godan ro, med en härlig vår och längtan efter sommar.

Till skillnad från april, bjöd juni månad på en vändning på jobbfronten. Jag sökte och fick en fritidspedagogtjänst på Nävertorpsskolan och skrev avtal innan jag ens hunnit sluta på mitt dåvarande jobb. Jag arbetade min sista dag på Skogsborg den 10 juni och det var med gråten i halsen jag tog avsked från både barn och personal. Måndagen den 13:e började jag sommarjobba på städ. Med facit i hand var det helt onödigt, men när jag tackade ja till cheferna på städ bävade jag för en arbetslös höst. Bättre att ta det säkra före det osäkra. I samma veva började nedräkningen inför festivalen och jag såg verkligen fram emot en hejdundrande sommar.

Juli var en härlig månad! Den inleddes med Peace & Love i Borlänge, med grym musik och helsköna människor. Inte likt mig, sa jag och festivaldebuterade som 24-åring. Väl hemma igen flöt sommaren på med jobb, grillkvällar och små mysiga utflykter. Till Smultronstället bland annat.

Även augusti var en härlig och händelserik månad. Det vankades årlig sommarfesten hos mina svärföräldrar bland annat - en supermysig tillställning där våra föräldrar fick träffas för första gången. Senare bjöds jag ut på en skärgårdstripp med mina föräldrar, min syster och hennes familj. En heldag med sol och bad, som visade sig bli en av sommarens varmaste dagar. Sedan satte vi punkt för sommaren genom att åka en helg till Liseberg och plötsligt stod hösten inför dörren, med nytt jobb och allt.

Det nya jobbet satte prägel på september månad, precis som i början av året. Tiden rann förbi och det hände inte värst mycket, mer än mitt frenetiska brödbak. Jag hade dille på att prova en mängd olika recept, i jakt på det perfekta brödet.

Oktober gick i vuxenpoängens tecken. Efter en snabbtitt på hemnet (som jag för övrigt gör varje dag efter jobbet) hittade jag mitt/vårt drömhus. Just då kunde jag inte tänka på annat än hus och det bokades tid för visning och möte med banken. Trots all energi som lades ner på detta, lugnade vi oss och insåg att huset skulle bli ett alldeles för stort och kostssamt steg. Det var ändå lärorikt inför framtiden och drömmen om ett hus lever kvar!

November visade sig bli en mörk och ganska dyster månad. Inledningsvis åkte vi till Stockholm för att se Rihanna i Globen, som blev en total besvikelse då hon åter igen insjuknat och ställede in. Lagom när besvikelsen lagt sig, tog höstmörkret tag och drog ner mig i sin djupa avgrund. Trött och utarbetad blev jag sjukskriven en vecka för att samla krafterna, för att orka det kvarstående av terminen. Under min sjukskrivning fick jag dille på stickning och det producerades raggsockor för glatta livet.

Under december månad var jag på banan igen och allting handlade om jobb och klappletande. Även denna månad sa svisch och imorgon är det redan månadens och till och med årets sista dag. Årsskiftet ska spenderas hemma hos Johanna och Johan, för ett förhoppningsvis bra avslut och en bra start på det nya året. 2012, smaka på den du!

- Jag tror att jag ska ta mig en dusch, säger karln.
- Mhm, svarar jag bakom datorskärmen.
Han står bredvid sängen och tar av sig, plagg efter plagg.
- Du kan få, påbörjar han och i mitt huvud fortsätter jag medningen.
- Följa med?
- ... rensa kattlådan om du vill, fortsätter han. Katterna verkar lite missnöjda.
- Jaha, så pass.

Jösses vad jag måste ha varit snäll under 2011, så oerhört mycket klappar som jag/vi fick igår. Det var knappt så jag syndes bakom alla paket som låg omkring mig i soffan.