Littlepaloma

Idag har större delen av dagen kretsat kring barn. Först gjorde jag mitt planerade besök på min kommande praktikplats för att träffa min vägledare och barnen i klassen. Det var intressant och roligt och jag gick därifrån några timmar senare med många nya intryck och en positiv inställning. Det kändes så roligt när barnen vinkade och ropade "Välkommen tillbaka vecka 40" efter mig när jag åkte hem. Då måste man ha gjort ett hyfsat intryck eftersom de vill att jag ska komma tillbaka och det är ju alltid kul.

Efter besöket på praktiken bar det av hem till min syster. Hon skulle uträtta en massa ärenden så jag erbjöd mig att passa lillen under eftermiddagen. Vi lekte och busade, men efter någon timme verkade han inte tycka jag var så rolig längre. Då var han mest bara trött och gnällig, men sova skulle han absolut inte göra. Ibland funderar jag på varför ingen smart person skulle kunna uppfinna någon form av monitor på bebisar så det kan rulla text på den som förklarar vad barnet vill när det bara skriker. Ungefär som på Parlamentets "Tips från coachen". Det vore väldigt smidigt tycker jag, för ibland är de banne mig inte lätta att förstå sig på. Patent på den idén, någon?

Från den ena ungen till den tredje... När jag var klar hos syrran bar det av till nästa uppdrag, dvs att jobba. Det var hämtning på dagis kl 18 och sen gick vi hem och gjorde i ordning middag. I och med det här jobbet på kvällarna har jag förstått hur mina pluggkamrater med egna barn har det i sin vardag. Man kommer hem från skolan och är trött, hämtar barnen (som om möjligt är ännu tröttare), äter och umgås, läser läxorna, fixar hemmasysslor och sedan när barnen äntligen lagt sig får man tid för sig själv och sina skolböcker. Klockan 21.00 typ... Vilken ork har man då liksom? Ojojoj, jag är glad att jag bara har den prövningen 1-2 kvällar i veckan.

Nu ska jag dråsa ner i säng. Är så trött så jag nästan ser dubbelt...
Tjohej