Ska man skratta eller gråta?

Nu är jag omåttligt trött. Känns som om jag ska somna med näsan på tangentbordet. Jag gick upp klockan 05.30 i morse, promenerade till praktiken, hade helhetsansvar hela dagen, åkte iväg på möte mellan 15–16.30 och promenerade hem. Det sög musten ur mig totalt! Nu är jag så hungrig så att jag skulle kunna äta en hel häst. Äggen står och kokar i äggkokaren och räkorna ska skalas och a det ska det bli en pastasallad med räkor och ägg. Jag var verkligen sugen på det idag. Ska även försöka få till en god vinägrett som jag kan ha som dressing för att smaksätta det hela med. Är nog dags att fixa det på en gång innan jag svälter ihjäl. Magen kurrar som en hel manskör i magen.

Innan jag fixar maten måste jag bara berätta en förbannat jobbig (men även lite rolig) sak som hände idag på praktiken. Jag hade precis haft min första lektion och skulle ut och vara rastvakt. Jag var hur kissnödig som helst och rusade bort till toaletten. Skyndade mig att dra ner mina leggings och i samma stund hör jag hur min älskade stegräknare plumsar ner i toaletten. Neeeeej! Fy fan vad ledsen jag blev. Hur kan man ha en sådan jäkla otur alltså? Efteråt kunde jag ju inte annat än skratta åt eländet. Ryktet om att min stegräknare hade badat spred sig ganska snabbt på avdelningen och det lyckades bli dagens gapskratt. Tur att man kan underhålla någon i alla fall. 

R.I.P. min trofaste lilla makapär.

So long people.

Ciao


 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0