Littlepaloma

Jag skulle vilja börja med att tacka för era fina kommentarer i samband med gårdagens inlägg. Detta tack tillägnas även er som kontaktat mig på annat vis än via bloggen för att visa ert stöd. Ni anar inte hur mycket det värmer! Just nu känner jag en oerhörd lättnad efter att ha berättat hur läget ligger till. Det är som om en tung sten fallit från mina axlar. Det svåraste av allt var nog att berätta för mina föräldrar igår om hur jobbigt jag har haft/har det. Mamma förklarade att de hade haft sina aningar, men att de inte riktigt visste vilket omfattning problemet hade. Jag berättade att jag hållit detta inom mig eftersom jag skäms så innerligt och inte vill visa mig svag, varken inför dem eller för andra. Därav var det en kommentar igår på MSN som värmde extra mycket, där personen ifråga sa att jag inte fick skämmas och att detta inte gör mig till en sämre människa. Så är det ju, men jag själv har svårt att ta in det faktumet.

Så, tack ännu en gång! Nu blickar vi framåt och hoppas på att jag får ett slut på min onda cirkel. Med allt stöd från min omgivning och professionell hjälp borde jag klara det. Jag är hoppfull!

Nu ska jag straxt iväg till frisören för att göra blonda slingor i mitt hår. Jag hoppas innerligt att det blir bra, och inte randigt som det ibland har en tendens att bli. Bild på resultatet kommer att dyka upp under eftermiddagen.

So long!
/M