

... och då är det dessvärre inte städning vi pratar om. Om det ändå vore så enkelt. Nej, det är känslor ordningen handlar om, mycket känslor. Jobbiga sådana. Trots att gårdagen borde ha varit den lyckligaste dagen i mitt liv blev det inte alls som jag hade tänkt mig och resultatet blev därefter. Visst, det må vara ett olyckligt sammanträffande, men det hjälps inte. Jag har aldrig känt mig så bortprioriterad och åsidosatt i hela mitt liv och besvikelsen går inte att förklara. Djupt sårad, vad mer kan jag säga? Just nu försöker jag alltså bara bringa ordning i alla dessa känslor. Jag försöker förstå... och få förståelse.
Det är tungt och det kostar mycket tårar. Det är priset jag får betala.