Littlepaloma

Just nu är jag så himla arg att tårarna bara sprutar. Det här har stundtals varit en helvetes jävla skitdag. Allting börjar med att farmor ringde mig och ville att jag ska hjälpa henne ner på stan för att uträtta några ärenden. Eftersom mamma och pappa är iväg på semester den här veckan och nästa måste jag hjälpa farmor, som mamma vanligtvis gör. Sagt och gjort, jag åker över till henne och vi beger oss ner på stan. Första anhalten var Apoteket där vi skulle hämta ut blodtrycksmedicin. Redan där började det strula, för tanten i kassan kunde minsann inte hitta det e-recept i datorn som vi skulle hämta ut. Det var inte mycket att göra åt saken så vi gick vidare. Nästan stopp var Konsum. Vi var säkert där i en timme på grund av att farmor inte kunde bestämma sig för vilken mat hon skulle köpa. Hon vankade av och an mellan hyllorna och ratade varenda förslag jag försökte komma med. Det var bara de varorna som för tillfället råkade vara slut i butiken som hon promt skulle ha. Jag knöt näven i fickan, bet mig i tungan, räknade till tio, klistrade på ett leende på läpparna och allt vad man kan tänkas göra för att lugna nerverna. Efter mycket om och men kom vi därifrån med lite varor som föll tanten i smaken och vi började röra oss hemåt. Everything almost good, so far. Väl hemma packar vi upp varorna och säger sedan hejdå för jag skulle åka hem till Andreas.

Några timmar senare ringer farmor och är upprörd över att hennes plånbok är borta. Eftersom hon har väldigt dålig syn numera åkte jag över till henne för att hjälpa till att leta. Jag är helt hundra på att den kom med hem från affären, men den fanns verkligen inte någonstans. Vi vände upp och ner på hela lägenheten och letade på alla möjliga och omöjliga ställen, men utan resultat. Av ett oförklarligt mysterium är den nu alltså spårlöst borta.

Innan jag åkte till farmor tidigare på dagen slängde jag i en maskin vittvätt för att ha det klart inför fredagen då jag ska iväg på min kusins student. Där i låg mina vita leggings som jag skulle ha till klänningen och den nya fina koftan som jag skulle ha till. Vad jag helt hade glömt bort var att jag lagt min svarta badrumsmatta i tvättmaskinen igår i väntan på att bli tvättad. Det hade jag helt glömt bort och eftersom den var svart såg jag den inte där i botten av maskinen. Som ni säkert kan räkna ut så är inte dessa plagg längre vita. De har numera intagit någon hemsk gråblå nyans och detta grämer mig till vansinne.

Som sagt - inte min dag idag! Just nu skulle jag bara vilja cykla över till älsklingen, krypa ner bredvid honom i sängen och gråta ut min ilska på hans axel. Helvetes jävla skitdag det här blev!

Stryp mig långsamt!