Littlepaloma

Idag har jag varit på min sista praktikdag för den här kursen. Jag var ruggigt nervös i morse inför min sista och avslutande lektion med grabbarna i klassen, men det gick över all förväntan. Det uppstod inte alls några större svårigheter och det fick mig att bli riktigt glad och nöjd. Jag gav eleverna en rejäl dos beröm innan lektionens slut och det märktes verkligen att det gick fram till dem. Sedan fick jag beröm av min vägledare och det kändes jätteroligt. Hon tyckte att jag har kommit in så bra i gruppen och att jag utstrålade säkerhet i mitt ledarskap, vilket var uppmuntrande att höra. Jag kände mig inte speciellt säker under lektionens gång, men det kanske inte sken igenom som jag trodde.

Nu kommer det att dröja bra många veckor innan jag får träffa kalssen igen, vilket känns lite tråkigt. Man hinner knappt komma in i arbetssättet och lära sig några av elevernas namn på den här korta tiden innan det är dags att säga hejdå igen. Det är verkligen en nackdel på lärarprogrammet! Jag skulle önska mer prioriteringar på verksamhetstid eftersom det är i det verkliga livet man lär sig på riktigt. Att sitta och mala igenom en massa teori ger inte lika mycket anser jag. Den är givetvis nödvändig, men det är inte förrän man får omsätta den i praktiken som det gör nytta.

Under eftermiddagen skulle barnen iväg och åka skridskor, men det valde jag att inte följa med på. Vi har ett artikelseminarium imorgon som jag måste förbereda mig inför och ett reflektionsdokument som ska in på fredag, så jag ansåg mig ha viktigare saker för mig. Det är ytterligare en nackdel med vfu:n just nu eftersom vi har annat skolarbete vid sidan av, vilket tvingar en att prioritera. Hmm, vad negativ jag låter nu, jag som är så himla pigg och glad. Solen skiner, allting gick bra på praktiken och jag är allmänt uppåt. Kan det bli så mycket bättre?

Tjingeling