Littlepaloma

Igår tog jag mig an projektet att packa ihop och tömma de sista sakerna ur min etta. Detta har hängt över mig ett bra tag nu, men orken har inte funnits att komma till skott. Jag gjorde helt enkelt som strutsen - körde huvudet i sanden och låtsades som om problemet inte fanns. Det fungerade föga. Mitt psyke klarar inte av att ha betungande saker hängandes över mig, vilket resulterade i obehaglig stress i och med examen, jobbstart och flytt i samma veva. Kanske inte så konstigt att min kropp sa ifrån, om man tänker efter. Det är bland annat därför som bloggen har legat nere en längre tid eftersom jag valde att prioritera bort allt extra som gjorde anspråk på min tid och energi.

Sagt och gjort. Igår efter jobbet åkte jag bort till lägenheten och började packa. Jag stod där länge och begrundade alla prylar och kände hur ångesten kröp inombords. Dessvärre var det inte förrän jag hade hållit på en stund som jag verkligen insåg hur jäkla mycket prylar jag har och hur lång tid det skulle ta mig att rensa och packa ner 3,5 år av mitt liv. Det går ju liksom inte bara att röja ner sakerna hur som helst utan att rensa, organisera och minnas tillbaka. Inte jag i alla fall. För mig är det en process som måste få ta tid.

I detta avseende, gällande tidsuppskattning, är jag och min sambo väldigt olika. Det där slänger vi ihop på en timme, som han uttryckte det kvällen innan, när jag beklagade mig över det som komma skulle. Det var innan han också insåg hur mycket prylar det verkligen gömde sig bakom alla skåp och dörrar. För övrigt går jag numera under namnet saksamlaren.

Sex timmar senare var lägenheten klar och mitt liv begav sig i lådor mot söderns höjder. Ett nytt kapitel i livet och nya möjligheter. Stay tuned!