Littlepaloma

Sådär ja, nu är vår nykomling Selma äntligen hemma! Första mötet med "syskonskaran" gick ganska stabilt - Tuss var nyfiken som vanligt och Felix krälade längs golvet och var livrädd. För stunden sitter de och trycker i varsitt hörn och tycker att livet känns allmänt surt, men det kommer att ge sig med tiden. De kommer att morra och fräsa såhär i några dagar/veckor och sedan lär de sig att acceptera sitt öde. Vi försöker att uppmuntra dem med extra mycket gos och lite favoritgodis för att de ska förstå att de inte ska bli utbytta på något vis. Att det bara är ett tillskott!

 

Selma tycks finna sig bra. Hon har provsmakat av sin mat två gånger, provtrampat lite i lådan, sovit i min famn framför tvn och busat runt som ett yrväder. Det ser jag som ett gott tecken på en frisk och levnadsglad liten krabat! Nu klättrar hon runt på soffan medan jag skriver, för hon vill vara med var än vi är. Minsta lilla hon blir lämnad ensam piper hon som ett alarm. Kanske inte så konstigt med tanke på att hon precis lämnat ett hem med mamma katt, tre syskon och ca. 7-8 andra katter. Allting här är nytt och det är inte annat att man undrar vad som rör sig i det där lilla huvudet!?