Littlepaloma

Jag är nyligen hemkommen från en löprunda - min första på säkert två månader. Jag skulle ljuga om jag sa att det gick bra, men ändå över all förväntan. Ett sådant långt uppehåll brukar sätta sina spår, men konditionen var inte riktigt i botten som jag trodde att den skulle vara. Jag tog mig runt min runda på ca. 4 km, men ack så tungt det gick. Hela vägen fick jag peppa mig själv genom att tänka positiva tankar i stil med du vet att kroppen mår bra av det här... du blir gladare och mer nöjd med dig själv... tänk på att du också måste hålla dig i form eftersom karln tränar så mycket... Huruvida detta fick mig att motiveras eller inte vettisjutton, men runt kom jag, och jag överlevde.

Jag har legat nere med min träning alldeles för länge nu och det har satt tydliga spår på både kropp och själ. Kläderna sitter åt alldeles för mycket och känslan av att klä upp sig eller visa sig utan kläder är inte länge positiv. Jag känner mig dessutom trött och hängig, vilket är ett resultat av för lite motion och dåliga matvanor. Vikten har rusat i höjden igen och jag är tillbaka precis där jag började för ungefär ett halvår sedan då jag höll på med lchf. Är inte det typiskt mig så säg?

Men men, det är väl bara att ta nya tag antar jag!?