Det är tungt nu
Jag vet inte vad det är med mig just nu, men jag mår verkligen inte bra. Jag varken orkar eller vill göra någonting - bara ligga i soffan och skita i allting. Motivationen och glädjen till skolan, träningen, kosten och allt är som bortblåst och det gör mig galen. Jag börjar gråta för minsta lilla, irriterar mig på allt och alla och tycker att allting känns allmänt tungt. Jag vill ju inte vara särhär, för det är inte jag, men det hjälps inte. Sedan jag kom hem från skolan för drygt en timme sedan har jag suttit här vid datorn och gråtit konstant, utan att egentligen veta varför. Eller jo det vet jag, men det känns så löjligt. Allting grundar sig i den där förbannade tentan som jag kuggade brutalt på och det har verkligen naggat mitt självförtroende rejält. Jag känner mig så fruktansvärt värdelös eftersom jag fick så himla dåliga poäng i jämförelse med många andra. Jag som kände att jag gjorde riktigt bra ifrån mig och gick därifrån nöjd och förväntansfull, och så blev det såhär. Jag skäms och klandrar mig själv för att jag kunnat prestera så illa. Ingenting blir ju bättre för att jag gråter, men jag finner ingen annan väg ut när jag är såhär frustrerad.På sistonne har det dessutom börjat väckas tankar inom mig om jag verkligen har valt rätt utbildning, om det verkligen är det här jag vill och om jag kommer att kunna leva upp till alla krav som lärare i framtiden. Sådana tankar är fan inte bra såhär långt fram i utbildningen när man sitter på en rejäl studieskuld och ett år kvar till examen. Förhoppningsvis är det bara en fas jag måste ta mig igenom för att återfå glädjen i det jag håller på med, men vem vet?
Fy fan... Jag kan inte säga annat!
Ja, fy faan! Jag lider verkligen med dig. Mitt råd är att du ska ta en sak i taget. Du kanske vill för mycket och så ligger den där jäkla tentan i bakhuvet på dig och bara skaver. Då går det ju inte att göra någonting ordentligt. Och så mår du dåligt för det i stället. Det kommer att ordna sig, jag lovar! Du kommer att bli en fantastisk pedagog!
Förstår hur du känner Mia - sådär har jag känt många gånger - och känner till och från även nu efter 3,5 års studier. Det är första gången även för mig som jag kuggar på en uppgift, och visst känns det pissigt och surt, men samtidigt vet jag att jag tagit mig igenom värre uppgifter under utbildningen än den här tentan (C- uppsatsen t.ex), så jag försöker hålla viss distans till U:et och peppa mig själv att ta nya och mer lyckosamma tag vid nästa tenta. Tyvärr kommer det nog att dyka upp fler sådana här "sänkningar" under resten av din utbildning och då är det jätteviktigt att du inte fastnar i "neggo - tänk" utan försöker att låta sådana tankar dra förbi snabbt som vinden ;-) Du kommer vara en superlärare vännen - det är jag helt övertygad om! Din kompetens och din färdighet som lärare står inte och faller med mattetentan - du är så mycket bättre och "mer" än bara den!!! Glöm inte det! Men jag tror du vinner på att finna tankestrategier kring hur du ska tackla sådana här "sänkningar" i fortsättningen - det kan du förmedla till dina elever senare också! Tröst och kraftkramar till dig från "Soffan"!
SV: tack så mycket söta du :)
känner med dig.. Har samma problem, inget går som jag vill och jag har ingen ork till något mer. Vet inte vad som har hänt :/
Du gumman!
Jag kan trösta dig med att jag har ibland samma känslor. Har jag valt rätt? Passar jag som lärare!??? Hur ska jag komma ihåg allt jag läst.. med mera! Du är verkligen inte ensam om att känna såhär! Jag tror på dig, hoppas du blir att må bättre! Försök att tänka positivt, vet att det är svårt! Skickar en stor kram!
du ska inte jämföra dej med andra och andras resultat.man gör så gott man kan.och du e definitivt inte värdelös.
Sådär har jag också kännt. men det gäller att fokusera på sig själv, känna efter och göra det man orkar! Krya på dig.
Åh sånt där är aldrig kul, men det viktiga att tänka på i sådana situationer (jag vet att det inte är lätt) är att inte jämföra sig med andra, vilket blir väldigt lätt att man gör, istället ska man tänka efter på hur mycket man lärt sig, hur mycket man utvecklats, för ett par siffror/bokstäver på ett papper betyder egentligen ingeting, samtidigt som det betyder hur mycket som helst men det gäller att inte hänga upp sig på sådana saker utan kämpa vidare, du tar det nästa gång ;)
Jag läser också till lärare och det är så tragiskt att se hur de försöker lära ut oss hur man ska göra när de själva gör precis tvärt om...
Vad har du för inriktining förresten?
