Thoughts are running through my head

Igår började jag och älsklingen att disskutera en ganska tung fråga som har slagit lite skruv i skallen på mig skulle man kunna säga. Han frågade mig om jag inom den närmaste tiden skulle kunna tänka mig att flytta ihop, genom att jag säljer av min lägenhet och flyttar in hos honom i hans tvåa. Jag blir oerhört glad för att han känner så starkt för mig och vill satsa helhjärtat på oss, men enligt mig är det lite för tidigt att ta det steget. Av många anledningar. Vi har trots allt bara varit tillsammans i 3,5 månad nu och känt varandra i 4 månader. För det första har jag aldrig varit sambo förut (bortsett från sju veckor under mitt stambyte då jag bodde hos mitt ex) vilket gör sambolivet till ett väldigt stort steg för mig. Han har varit sambo i många år förut och vet vad det innebär och vilka krav det ställer på varandra. För det andra har jag min trygghet här i den bostad som jag äger. Om jag väljer att ta steget härifrån och flyttar in hos honom skulle jag stå på bar mark om det skulle ta slut mellan oss. För det tredje grundar sig mycket av denna flytt-diskussion i ekonomiska frågor, vilket gör mig än mer tveksam. Jag bor oerhört billigt i nuläget och har aldrigt behövt fundera kring pengar och så vill jag fortsätta att ha det. Det bästa vore ju att vi hittade ett gemensamt boende där vi båda gick med en ekonomisk vinning i slutänden, men det tycks vara svårt. Bostadsrätterna är dyra i nuläget, vilket försvårar chansen att köpa ett större boende gemensamt.

Som ni märker är det väldigt många tankar som snurrar just nu och jag är så rädd för att han ska tro att mina tveksamheter beror på honom. Så är verkligen inte fallet. Det råder ingen som helst tvekan kring känslorna eller så, bara alla beslut och praktiska saker som man måste ta hänsyn till. Jag känner mig lite som en fågelunge som sitter och trycker uppe i mitt trygga bo - i rädsla över att vingarna inte ska bära. Det kanske är helt fel av mig att känna så, men det är ingenting jag rår över. Jag är och kommer alltid förbli en fegis, med oerhörda svårigheter för stora förändringar, och det hoppas jag att han har tålamod med.

Vad anser Ni? Har Ni några liknande erfarenheter som kan hjälpa mig på traven, när jag ska reda upp i detta tankenystan? Alla tips och råd är välkomna!

Kommentarer
Postat av: Frida

Förstår att det är svårt! Du vet ju liksom inte vart du kommer att hitta jobb och så heller va? Mitt tips är att Ni bor kvar som Ni gör, var för sig, ett tag till. Men håll ändå utkik efter en gemensam bostadsrätt. Priserna kommer att sjunka och ni kommer säkert att hitta något Ni båda kommer att gilla. Tids nog! Sälj för tusan INTE! Jag är så ledsen nu att jag inte investerade i en bostadsrätt när jag var "ung".

2010-07-31 @ 10:36:16
URL: http://vigubban.blogg.se/
Postat av: Linda

Om det inte känns helt rätt kanske det är bättre att vänta. Du har ju bara en termin kvar i skolan, efter det kommer du ju förhoppningsvis ha bättre ekonomi att röra dig med. Det är ett stort beslut, samtidigt så om det känns rätt behöver dte inte bli så krångligt.

2010-08-01 @ 20:06:02
URL: http://linda-tunstrom.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0