Är precis hemkommen från Norrköping. Hade seminarium på förmiddagen och efter det begav jag mig till stan för att ta en titt i affärerna. Jag var inte på jakt efter någonting speciellt egentligen, men gav mig på ett försök att hitta en bikini till den stundande badsäsongen. Det skulle jag inte ha gjort, för det har fullkomligt förstört min dag. Eller min vecka... månad... år... rättare sagt. Fyfan så deprimerande det var att stå där i det kalla ljuset i provhytten och blotta varenda valk på den blekfeta hyddan. Jag provade säkerligen 20 olika varianter, men ingen av de varken passade eller föll mig i smaken rent stilmässigt. Gråta, det var vad jag ville göra.
Jag som skulle försöka lägga ner alla dessa tankar om självförakt och bantningshets, men det är ju fullkomligt omöjligt. Om man inte trivs med det man ser i spegeln fortsätter ju viljan att gå ner i vikt att sporra dessa negativa tankar. Det är som en ond cirkel som aldrig tycks upphöra att snurra.
Får helt enkelt gömma mig i vassen i sommar.
