Littlepaloma

Idag hade jag som mål att ha metoddelen så gått som klar i min uppsats. Det gick väl sådär efter att ha sovit till 11.30 (inte riktigt som planerat), ätit frukost framför datorn vid lunchtid och sedan duschat. När jag väl satte mig vid datorn och öppnade upp worddokumentet plingade det till på MSN, vilket uppdagade någonting mycker mer intressant än uppsatsskrivande. Det var Elfrida som skrev och rådfrågade om en liten kisse som vilset strök runt deras hus och var oroväckande tillgiven och mager. Jag gick ner till dem för att ta mig en titt, vilket resulterade i att halva eftermiddagen passerade i ilfart.

Katten var öronmärkt, men det var mycket svårt att tyda vad det stod och det vita gummibandet som satt runt halsen gav ingen ägarinformation. Samtalet till polisen resulterade inte heller i någonting - inga inkomna efterlysningar och de ville inte ta emot några bortsprungna katter. Vi bestämde oss för att låta kissen vara och hoppades på att den skulle gå hem igen, men nu tar den lilla parveln upp all min tankekraft. Tänk om det var fel beslut och den lilla underbara varelsen råkar illa ut i kylan? Usch, jag får inte tänka så, men det är svårt att låta bli. Jag vill ju alla så väl - måste kanske inse att jag inte kan rädda världen.

Nåja, åter till uppsatsen. Jag har nu suttit och arbetat med den under sena eftermiddagen och kvällen. Inledningen som jag skrev i fredags känns fortfarande bra och nu är lite mer än halva metoden klar. Även mitt missiv som ska ut till de tilltänkta informanterna är färdigt. Det går framåt, mycket sakta.