When the world stopped turning
Idag är det 10-årsdagen för terrordådet i NYC - ett datum som för evigt sitter etsat i våra minnen. Jag var 14 år när det hände och som vanligt på måndagar på den tiden, gick jag hem till mormor efter skolan. Som vanligt ringde jag till mamma som var på jobbet. Trots att allting var som vanligt i vår fel av världen, var det långt ifrån en vanlig dag på andra sidan atlanten. Snarare en dag som skulle få hela världen att stanna upp och hålla andan av förskräckelse.- Har du sett vad som har hänt? frågade mamma i telefonen.
- Nej vadå, svarade jag.
- Ett plan har störtat i ett av tvillingtornen i New York, folk hoppar... Lägg på och sätt på tv:n på en gång, uppmanade hon.
Jag lade på luren, går ut till vardagsrummet och slog på tv och i samma sekund visades frekvensen av plan nummer två som träffar torn nummer två. Mormor och jag satt där alldeles stumma av förvåning, hur någonting så fruktansvärt skulle kunna hända. Det är en fullkomligt ofattbar händelse och än idag har jag svårt att ta in hur mänskligheten kan bli så ond.
Då hot vilar världen över, önskar jag inte mer än någonting annat att vi ska få minnas denna dag i frid. Att få minnas och hedra alla omkomna och inblandade utan rädsla för nya vansinnesdåd.
Did you look up to heaven for some kind of answer
And look at yourself and what really matters?
And look at yourself and what really matters?
Kommentarer
Trackback
