Littlepaloma

Idag har jag varit i skolan och haft igentagningstillfälle på litteraturseminariet som jag missade härom veckan och så har jag haft examinationsseminarium. I och med det är kursen En förskola och skola för alla helt avslutad. Under det avslutande momentet fick jag även veta att jag blev GODKÄND på hemtentan som jag skrev så mycket hemskt om här i bloggen. Det trodde jag aldrig - jag som var helt hundra på att jag åtminstone skulle få minst en komplettering. Nu behöver jag inte tänka mer på det, utan bara fokusera på att ladda upp batterierna ordentligt inför c-uppsatsen som drar igång på måndag. Jag bävar lite, men försöker ta det mesta med ro. Det är ingen idé att stressa upp sig i onödan - allting har ju en tendens att lösa sig förr eller senare i alla fall.

Ikväll ska jag hem till älsklingen för att ha fredagsmys. Vi ska laga mat tillsammans, bestående av min rotfrukt- och fetaostgratäng med helstekt kycklingfilé och sallad. Det lär bli en smaskig fredagsmiddag! Efter maten blir det Idol och kanske någon film om jag börjat känna till traditionen rätt, haha.

Hoppas alla får en riktigt mysig och bra start på helgen!

Idag tog jag mig en skön sovmorgon för att sedan gå upp och göra mig i ordning inför min lunchdate med finaste Fillan. Vi möttes utanför Coffee Lounge vid halv tolv och beställde in lite god mat. För mig blev det dagens lunch bestående av fläskfilé med rotsakspytt, kall färskostsås, sallad och bröd. Det var en riktig höjdare! Efter maten drack vi kaffe och diskuterade livet, hälsan och kärleken enligt vanligt ordning. Mycket fokus på det här med flytt och alla blandade känslor som det medför, vilket kan vara skönt att ventilera med någon som sitter i samma båt. Även om jag bara har mig själv och katterna att ansvara för. Efter fikat tog vi en runda på stan för att kolla kläder och en eventuell maskeradutstyrsel till festen på lördag. Som vanligt gick jag hem tomhänt, så när som på en mascara och en flaska saltvattenspray. Typiskt!

Nu under kvällen ska jag bara vara hemma och pyssla lite i inväntan på älsklingen. Han kommer hit efter att han varit ute i Julita hos föräldrarna och monterat på vinterdäcken på bilen.

Ha en fortsatt bra eftermiddag och kväll allesammans.
Tjingeling.

Nu under eftermiddagen har jag varit och handlat lite mat. Grönsaker, frukt, mejeriprodukter och kött - sådant som behöver fyllas på med jämna mellanrum. Just denna vecka hade de extrapris på falukorv och köttfärs, vilket nu har resulterat i ett storkok med korv storganoff och en köttfärslimpa med vitlök och soltorkade tomater. När det har svalnat ska allting frysas in i portionsförpackningar och ta plats bredvid köttfärssåsen i frysen som jag gjorde härom dagen. Tänk så husligt! Nu har jag/vi mat så det räcker för flera veckor framöver - alltid bra att ha till hands dagar då motivation och/eller inspiration tryter.

Den här helgen har inte gått i många knop kan jag säga. Både jag och Andreas var hemma torsdag och fredag så det blev en riktig långhelg för oss. Vi har sovit halva dagarna igenom och knappt gjort ett jota, men sådant kan vara skönt ibland. Det har nog varit välbehövligt med en lugn helg, så förkylda och allmänt krassliga som vi är.

Veckan som nu är på ingång kommer att bestå av planering med gruppen, slutseminarium och examinationsseminarium. Sedan har jag en igentagning på fredag eftersom jag missade litteraturseminarium 2 när jag var sjuk i måndags. Det här är banne mig sista veckan med "normala" studier - sedan börjar skrivandet av examensarbetet nästa måndag. Hualigen...

Idag var jag med en kompis och hämtade hennes dotter på förskolan. Hon går på en av avdelningarna på en förskola där jag vikarierade innan jag började studera. De verkade tycka att det var himla roligt att se mig igen och efter en liten pratstund kom frågan:

- Men hur lång tid är det du har kvar nu? Ett, två år eller?
- Öhhm nej, jag blir klar nu i januari. Har "bara" examensarbetet kvar, sedan är jag färdig.
- Vaa? Är det SÅ länge sedan du slutade här? Det känns som om det var förra terminen
du började plugga.

Ja, vad säger man?! För somliga verkar tiden stå stilla.

Idag har jag varit på sjukhuset för att undersöka naveln hos radiologen, enligt remissen som läkaren skickade. Jag kom dit vid 10 och blev mottagen av en sköterska som gav mig en kanna med 1,5 l vatten. Hon bad mig dricka upp hela kannan med vatten under en timme för att det skulle användas som kontrast under undersökningen. Framåt 11-tiden fick jag komma in till undersökningsrummet, klä av mig på överkroppen och lägga mig på britsen som skulle föra mig in i maskinen. En dataröst talade om att jag skulle andas in och hålla andan och sedan åkte jag sakta in i maskinen, fram och tillbaka flera gånger. Jag trodde att det skulle kännas obehagligt, men det var ingen fara alls.

Dessvärre (eller tack och lov kanske man ska säga) kunde inte läkaren hitta någonting fel, varken fistelgång eller bråck. De konstaterade bara att jag har en ovanligt trång navel och att det kan vara orsaken till att inflammationer uppstår med jämna mellanrum. Jag skulle försöka förebygga detta själv med grundliga rengöringar med alsolsprit två gånger per vecka. Kan bara hålla tummarna att det hjälper för jag vill inte ha tillbaka den där smärtan och vätskandet ur naveln fler gånger. Den som lever får se!

Nu vet jag vad jag kommer att göra resten av dagen - springa på toa som en galning för att bli av med allt vatten. Det känns som om magen ska sprängas.

Idag har jag inte gått i många knop kan jag säga. Jag är så himla trött eftersom hostan väcker mig och håller mig vaken långa stunder under natten. Den vägrar lugna sig och suger musten ur mig fullständigt. Att älsklingen kan somna och sova så rofyllt bredvid mig medan jag hostar tills jag nästan kräks är ett under. Jag önskar att jag också kunde somna så enkelt och sova lika djupt som honom. Typiskt karlar, eller vad?!

Nej, nu ska jag bädda ner mig tillsammans med katterna och vaggas till sömns av dessa ljuva toner.

Kram på er!

 

Idag är det sex månader sedan jag och Andreas träffades.

En datum jag sent kommer att glömma!

Idag skulle jag ha varit i skolan och haft litteraturseminarium mellan kl. 15-17. Det fick jag dock lov att hoppa över på grund av att jag fick feber igår kväll. Jag mailade min examinator och anmälde mig till igentagningstillfället som är redan på fredag nästa vecka. I vanliga fall brukar man få vänta mycket längre på en ny chans, men den här gången var det smidigt. Det är första gången på snart 3,5 års studier som jag behöver ta ett igentagningstillfälle - har haft himla tur och varit frisk och utan förhinder.

På grund av detta har jag inte gjort mycket idag. Jag vaknade vid 8-tiden när de ringde från en förskola och ville att jag skulle jobba. Hann inte mer än lägga på luren och somna om innan nästa enhet ringde och behövde ha in en vikarie. Jag meddelade vikariepoolen för ett tag sedan att jag inte kunde jobba mellan v. 36 - 41 pga. praktik och studier och det märktes tydligt nu att praktiken tagit slut. Telefonterror, haha. Dessvärre var jag ju tvungen att avböja båda erbjudandena eftersom jag är krasslig.

Jag vet varken ut eller in just nu. Hemtentan ska lämnas in imorgon och jag är långt ifrån varken klar eller nöjd med min insats. Dessutom ska vi ha litteraturseminarium imorgon eftermiddag på tre stycken böcker, varav två jag inte ens har. På dem ska vi ha förberett diskussionsfrågor om barndomen som social konstruktion och det känns ju inte alldeles enkelt. Jag ska göra så gott jag kan, men risken finns att jag blir underkänd och får göra om det seminariet. Det är dock inte hela världen.

Ja, som ni hör behöver jag inte ifrågasätta vad jag ska sysselsätta mig med idag. Plugg, plugg och åter plugg. Jag önskar er alla en skön och avkopplande avslutning på helgen och en bra start på nya veckan!

På måndag är det exakt ett halvår sedan jag och älsklingen träffades. Det är inte vår dag då vi blev tillsammans (det har vi 5:e nov), men det är dagen som förändrade mitt liv fullständigt. Inte trodde jag att livet var kapabelt att ta en sådan underbar vändning bara sådär. Helt otippat, oförberett.

Hösten har gjort entré och kylan kryper sig på ordentligt. Just nu vill jag SÅ gärna ha en tubhalsduk att värma mig med. De är både snygga och tycks göra gott för värmehållningen, så det vore ju perfekt.

Just den här varianten kommer från Gina och kostar 99 kr.

Den som jag har kollat på finns på KappAhl och kostar 129 kr.

Jaha, då är jag hemkommen från min allra sista vfu-dag någonsin. Kanske kommer jag att studera vidare någon gång i framtiden, det vet man ju aldrig, men för den här gången är det sista i alla fall. Det kändes oerhört vemodigt att säga hejdå till alla barnen och pedagogerna och då var det svårt att hålla emot tårarna. Blödig som jag är. Det var när kollegiet kramade om mig och sa att de skulle sakna mig jättemycket eftersom jag hunnit bli en av dem, som jag inte kunde hålla tillbaka tårarna längre. Då brast det för mig totalt. Å andra sidan är detta farväl ingenting definitivt för all evighet eftersom jag säkerligen kommer att komma tillbaka och vikariera där inom en snar framtid. Det ser jag verkligen fram emot!

Nu är det helg igen och det ska firas med jobb och plugg. Kul va? Jag måste göra klart uppsatsen som ska in på måndag, skriva in vägledarkommentarerna i utvecklingsplanen och sedan skriva om reflektionsdokumentet som försvann i datakraschen härom dagen. Det ska tack och lov bara vara 2 A4, så det går snabbt. Dessutom måste jag läsa en massa till litteraturseminariet som vi ska ha på måndag. Det har jag inte haft tid med under de senaste två veckorna, med allting som har varit.

Ha en skön helg allihopa och jag hoppas att ni slipper tänka lika mycket på studier som jag måste. Det är ju faktiskt ingen höjdare eftersom helgen är till för att vila upp sig och ladda batterierna.

Jag är precis hemkommen från en liten visit hos snubben som ska försöka ta sig an min dator, som av oklar anledning kraschade igår. Han skulle börja arbeta med den på en gång, så jag väntar och hoppas innerligt på ett positivt svar inom de närmaste dagarna. Det kan tänkas att han få igång den, men att all information som jag hade på hårddisken försvinner, men det är sådant som man får leva med ibland. De flesta bilderna har jag inlagda på Facebook och många skolarbeten från tidigare år ligger här på min gamla dator med trasig skärm, som jag skriver från nu.

Ja jösses, mycket ska man vara med om här på jordelivet, som min mormor alltid brukar säga...

Idag har jag varit på min näst sista dag på praktiken. Det gick inge vidare på grund av en ihärdig huvudvärk som gjorde att jag kände mig yr och konstig. Jag gjorde så gott jag kunde, men resultatet blev väl sådär. Alla har vi dåliga dagar. När jag kom hem hade jag fått min kallelse till radiologen, där jag ska få min mage röntgad för att se vad som kan ligga bakom den smärta och vätska som kommer ur naveln. Det kan ju bli en upplevelse det också.

Jag biter ihop. Det är mycket nu...

Jag kan ju lite kort meddela att hårddisken på min laptop kraschade idag. Mitt i skrivandet av uppsatsen som ska in på måndag dök det upp ett varningsmeddelande om att disken var skadad och behövde bytas ut eller repareras. Det stod även att jag rekommenderades att göra en säkerhetskopia av informationen på disken, men det hann jag inte göra innan hela altet slocknade. Tack och lov hann jag spara ner uppsatsen på mitt usb-minne så den har jag kvar, men allting annat är nu borta. Surt, som räven sa om rönnbären. Jag ska lämna in datorn imorgon hos en kille som är expert på datorer och brukar kunna greja det mesta, men mina förväntningar är inte allt för höga. Förhoppningsvis kommer detta att gå på garantin, då datorn är mindre än ett år gammal, men det återstår att se.

Fucking bra dag det här *not*. Ledsen i ögat är bara förnamnet.
Godnatt.

Vilken dag... Praktiken och helhetsansvaret är hur roligt som helst, men det bjuder på många utmaningar och det suger musten ur mig totalt. Jag sitter nu och försöker skriva på hemtentan och huvudet känns alldeles tomt. Kaputt. Vart ska jag ta energin ifrån?

Den här bilden beskriver mig ganska väl just nu. Sorry, can´t do that... To tired. Kan den ursäkten gå hem hos examninatorn tro?

... de coola Katrineholmsgrabbarna som just nu är ute på ett äventyr utan dess like. Målet är att åka från Nordkap till Kapstaden på motorcykel och bestiga det högsta berget i varje land som de passerar. Under resans gång ska de även besöka olika barnhem, i samarbete med Sos Barnbyar, dit insamlade pengar ska gå i förmån för fattiga barn Det är med en humoristisk blogg, bilder och filmklipp du kan följa deras resa och det gör vår klass varje vecka för att hålla oss uppdaterade om deras strapatser. Barnen är stormförtjusta i detta, vilket ger oss ett utmärkt tillfälle att förena nytta med nöje.

Missa inte detta!

Den här veckan har jag helhetsansvar på praktiken, vilket innebär att jag övertar alla lektioner och uppgifter som min vägledare annars har. Jag har lagt upp en planering för veckan som jag nu ska beta av dag för dag. Det är väldigt roligt och utmanande, men mycket grejer är det att hålla reda på. Barn är ju så väldigt bundna till rutiner och kan lätt haka upp sig på småsaker, vilket gör att man inte får glömma vem som ska stå först i matledet, vems tur det är att dra almanackan eller dela ut papper osv. Det är tur att eleverna har full koll på detta - för jag är chanslös. Guldfiskminne deluxe!

På samlingen i morse frågade jag eleverna om de tyckte att det var någonting som var annorlunda idag, i jämförelse med annars, eftersom det var jag som satt på lärarens stol vid samlingen.

Barn 1: Ja, L (elevassistenten) har färgat håret...
Jag: Eeeh ja, det är sant, men ser du ingenting mer som är annorlunda?
Barn 2: O:s mamma är här och hälsar på.
Jag: Jooo, det är förvisso också sant, men jag tänker på någonting annat.
Barn 3: Katedern står annorlunda...
Jag: Haha ja, det är också sant och ni har rätt allihopa, men jag tänker på...
*lång tystnad*
Barn 4: Du ska vara vår fröken den här veckan!
Jag: Åååh tack, nu känns det bättre!

Barn är ju för rara!