Littlepaloma

Idag är det söndag vilket innebär att min prins återvänder hem, dit han hör hemma. Som jag har längtat! Fem dagar har han varit borta och det innebär många pussar som ligger innestående. Mys!

Idag är det kärlekens dag för blivande herr och fru Krantz!

Jag sänder er mina varmaste lyckönskningar på den stora dagen.

 

♥ ♥ ♥

Det här kommer nog bli bland den segaste fredagkvällen i mitt liv. Jag har suttit och skrivit på min hemtenta sedan jag kom hem i eftermiddags och sedan ska jag städa och förbereda allting med kläderna inför morgondagens bröllop som jag ska på. Jag känner mig ruggigt trött just nu, så det lär bli tidigt i säng ikväll. Ingen älskling har jag hemma heller och det börjar kännas riktigt tomt nu. Två nätter till ska han vara borta och det är ju bara att försöka härda ut. Jag längtar efter att verkligen få rå om honom ordentligt sedan när han kommer hem.

Idag efter praktiken hade jag tid hos läkaren på vårdcentralen för min onda navel. Han kunde inte se eller känna någonting fel, vilket resulterade i en remiss till röntgen. Han misstänkte att det är en fistelgång eller ett bråck som bildats där under och skapat en infektion. En läkare måste titta på vad som gömmer sig där under för att kunna göra en bedömning huruvida jag måste opereras eller ej. Eftersom detta inte är ett akutfall kunde väntetiden dröja uppåt 5 veckor, men förhoppningsvis ska det vara ordnat fortare än så. Håll tummarna för mig!

Ha en underbar start på helgen allesammans.
Tjingeling

I somras, en helt vanlig dag efter jobbet, upptäckte jag som en liten öm knöl inuti naveln. Det gjorde ont när jag satt ner och när jag hade byxor som stramade åt för mycket i linningen. Efter några dagar upptäckte jag att det vätskade sig och kom blod ur naveln, vilket självklart gjorde mig orolig. Jag ringde sjukvårdsupplysningen och fick en tid till akuten 16.00, men eftersom jag och Andreas hade biljetter till Kentkonserten i Eskilstuna på kvällen avbokade jag tiden i rädsla för att missa spelningen. Redan dagen efter hade det ömma försvunnit och det hade slutat blöda - sedan tänkte jag inte så mycket mer på det. Detta är ca. 2,5 månad sedan och nu har det ömma i naveln kommit tillbaka. Det sticker och känns obehagligt när jag sitter ner och jag har varit illamående i mer än en vecka (nej, jag är inte gravid). Efter att ha googlat lite på "öm i naveln" hittade jag information om navelbråck och det lät väldigt likt mina symptom - förhårdnad, ömhet och illamående. Minsann ingen trevlig historia!

Usch, kanske är det dags att ringa farbror doktorn och låta någon ta sig en titt på min mage och konstatera vad det är för fel. Det känns liksom inte alldeles normalt att ha ont i naveln.

Ja, idag åkte älsklingen iväg till Strängnäs för att delta på en övning med hemvärnet från onsdag till söndag. Jag hade fått för mig att han skulle åka redan på tisdag morgon, men riktigt så illa var det inte. Han var iväg på en liknande övning fyra dagar efter att vi träffades. Den gången satt jag hemma som på nålar och oroade mig över att han inte skulle vilja fortsätta träffa mig igen när han kom hem, men så slipper jag tänka nu tack och lov. Nu hoppas jag bara på att dagarna ska gå fort för jag saknar honom redan, fast det bara gått 3,5 h sedan vi sa hejdå. Four more days to go.

För övrigt kommer denna övning ganska lägligt i tid eftersom jag har en uppsats som ska in inom en snart framtid, som jag inte har haft motivation att ta tag i. Praktiken tar upp all min tid på dagarna och kvällen spenderas oftast med älsklingen och då försvinner all tid för studier och träning. Inte bra alls faktiskt, men det är ett svårt pussel att lösa när tiden inte räcker till för allting som man måste/vill göra. Nu har jag alltså inga som helst ursäkter för att inte röja undan alla måsten. Bara att sätta igång!

Kärleken är blind, men äktenskapet ger dig synen åter.

 

Georg Christoph Lichtenberg

 

Idag är det min morfars födelsedag. Dessvärre finns han inte längre med oss, men det skadar inte att gratulera ändå. Eftersom han lovade att hålla ett vakande öga över mig från sin himmel, tror jag att han vet att jag skänker honom en tanke idag, på ett eller annat sätt. Jag hoppas innerligt att det finns ordentligt med tårta där uppe i himlen, så han blir ordentligt firad, som han blev när han fanns här mitt ibland oss.

 

* 1925-10-03

† 2006-02-15

 

Vila i frid.

Denna dag började med en liten försovning. Idag igen får jag väl lov att erkänna. Det är lite knepigt på morgonen när jag och Andreas sover tillsammans eftersom han går upp en timme tidigare än mig, vilket gör att jag vaknar jag till och känner mig klarvaken. Då stänger jag av alarmet, gör mig mentalt redo inför att lämna den sköna värmen i sängen, men... Någonstans där mellan avstängningen och uppstigningen händer någonting - jag somnar om och vaknar inte förrän i allra sista sekund för att hinna i tid. Det blir stressigt, men jag hinner alldeles på håret. Framöver får jag banne mig be älsklingen att se till att jag är uppe när han går, för att minimera risken för fortsatta försovningar. Skärpning på mig!

För övrigt har det varit en bra dag. Jag har haft praktik, där vi bland annat har varit i badhuset på simskola. Det var kul att se för omväxklings skull, jag som annars brukar stanna kvar i klassrummet och arbeta med de elever som har klarat simprovet. Sedan satt jag och min vägledare och diskuterade lite inför mitt helhetsansvar. Inte annat att nervositeten kryper sig på inför detta, eftersom jag ska ha hela klassen själv under en hel vecka. Då hoppas jag att klassen är på sitt bästa tänkbara humör för att underlätta mitt arbete. Det lär jag återkomma om.

Nu är det dags för lite middag och pluggande innan älsklingen tittar förbi om ett tag.
Ha en fortsatt bra kväll och tänk - imorgon är det fredag!

Igår eftermiddag medan jag satt på föreläsning fick jag ett mysigt sms från min prins. Jag blev alldeles varm!

Nu börjar helgen lida mot sitt slut och det är med ett leende på läpparna som jag sätter punkt för dessa dagar. I fredags kväll var det födelsedagsfest hos Jessica, vilket var mycket trevligt. Dock blev det en ganska tidig hemgång eftersom jag skulle upp och jobba på lördagsmorgonen. På lördagskvällen var vi bjudna ut till Andreas arbetskamrat Johan på kräftskiva ute i Julita. Det blev en helvild kväll som bjöd på en kavalkad av skratt tillsammans med detta helsköna gäng. Jag var lite skraj till en början att följa med på denna tillställning på grund av att det pratats väldigt mycket om att arbetskamratera skulle "tala allvar med mig". Det var tack och lov ingenting att oro sig för!

Idag har jag, älsklingen och hans föräldrar varit ute i skogen och plockat trattkantareller. Hela skogen vimlade av svamp så det kliade i fingrarna rejält kan jag säga. Det var så avslappnande att strosa runt där i tystnaden i skogen tillsammans med min prins och hans föräldrars hund Hedda. Jag njöt för fulla drag! Efter skogspromenaden bjöds det på mat med hela familjen och sedan rensning av svamp. Nackdelen med att dra med hela skogens alla svampar hem är att rensa och ta hand om allting när man kommer hem. Det är så himla tråkigt, men ack så nödvändigt om man nu vill ha svamp. Många kilon blev det.

Kräftskiva minsann!

Skål och tjohej.

Torsdag

• Gå till biblioteket och låna böcker till den stundande hemtentan
• Träffa älsklingen ikväll. Äntligen får jag lov att säga, eftersom vi inte setts sedan i söndags pga min elaka förkylning

Fredag

• Plugga
• Städa
• Gå till frissan för att klippa och färga utväxten kl. 16.00
• Gå på födelsedagsfest hos Jessica

Lördag

• Jobba 8.30-11
• Duscha och göra mig i ordning inför kräftskivan
• Åka till Julita och gå på kräftskiva

Söndag

• Åka och plocka svamp med Andreas och hans föräldrar.

Det som igår började som lite halsont har nu brutit ut i en rejäl förkylning med snuva, hosta och ännu mer halsont. Jag känner mig varm och seg i kroppen, som om jag hade feber, men tempen ger inga indikationer på detta. Att vara sjuk är det sista jag vill just nu eftersom skolan har dragit igång igen efter praktiken och då gäller det att hänga med. Det känns redan som om jag har stängt av tankarna på skolan tillräckligt - än mindre att ligga hemma och vara sjuk också. Förhoppningsvis ska det här vara utvilat och klar under veckan så att jag kan gå till skolan i slutet av veckan, samt delta på Jessicas födelsedagsfest på fredag och kräftskivan i Julita på lördag. Det kan jag ju inte för allt i världen missa! Jag kurerar mig med hett te med honung, glass och Strepsils och håller tummarna för att tillfriskna tills dess. Heja, heja!

På grund av att jag är krasslig kommer älsklingen att hålla sig borta från mig de närmaste dagarna. Helt förståeligt, men ack så jobbigt nu när vi spenderat så mycket tid tillsammans föregående vecka. Längtan tillbaka till sambolivet gör det minsann inte lätt för mig!

Igår var det födelsedagsfest för systra mi som stod på schemat. Vid 18-tiden invaderades deras hus med alltifrån vampyrer till hippies och cowboys. Ett fritt utklädningstema fick verkligen alla att vilja anstränga sig lite extra, vilket resulterade i denna underbara kavalkad av utstyrslar. Sedan bjöds det på bål, smörgåstårta, kladdkaka och underbara amerikanska brownies och det fick mig nästan att rulla hem. Inte bara för att jag var rund under fötterna, utan för att jag åt alldeles för mycket godsaker. Dock avlägsnade jag mig redan vid 23-tiden på grund av att jag inte kände så många i syrrans umgängeskrets, vilket fick mig att känna mig lite obekväm. Istället begav jag mig hem till älsklingen, som bor två gator bort från syrran, och blev kvar där över natten. Ni ser, jag lyckades hålla mig borta därifrån i knappt 10 timmar, sedan blev längtan efter sambon och mitt blivande hem alldeles för stor.

Nu är jag hemma igen och idag ska jag bocka av alla måsten som jag har runtikring mig. Jag ska tvätta och diska, handla för att fylla upp det ekande tomma kylskåpet, laga mat, gå till vallokalen och ta mitt samhällsansvar och sedan se över studierna lite inför den kommande skolveckan.

Sådär ja, bara att sätta igång!

Ikväll ska det firas med dunder och bravader för min syster som precis fyllt 30 år. Det är utklädningsfest av valfri karaktär och jag har valt att damma av den gamla kattutstyrseln som jag hade på barnteatern förra året - svarta kattöron, svart lurvig svans och ansiktsmålning. Min katthona reste ragg och sprang och gömde sig när hon såg mig alldeles nyss och det måste väl vara ett tecken på att man åtminstone liknar en katt lite grann.

Ja, då var man hemma igen efter en veckas samboliv hemma hos älsklingen i hans tvåa. Det har varit en riktigt mysig vecka och både jag och katterna har trivts som fisken i vattnet. Allting har fungerat så bra och känslan av att få somna och vakna tillsammans med den jag älskar har varit obeskrivlig. Jag trodde att hela den här sambohistorian skulle medföra en stor omställning som jag skulle ha svårt att hantera, men allting flöt på så naturligt. Det inger verkligen goda förhoppningar inför framtiden!

Nu känns det både konstigt och lite ledsamt att vara hemma igen. Visst, jag tycker väldigt mycket om min lägenhet och jag har trivts kanonbra här under åren, men det känns som om det är dags att blicka framåt mot nya kapitel här i livet. Jag är redo att satsa allt jag har på ett kort, för jag vet nu vilken storvinst det kommer att ge!

Underbara kärlek!!

Idag på lunchrasten var jag med och lekte kull tillsammans med några av mina 2:or och två stycken 6-åringar. Vi rände runt på skolgården som galningar, skrattade så att tårarna sprutade och har allmänt skojigt tillsammans. Plötsligt får leken ett kort avbrott när pojke 8 år utbrister:

- Vet du vad fröken? Du är faktiskt rätt så snabb för att vara gammal.

Jag trodde att jag skulle dö av skratt! Det är tacken för att man anstränger sig och är med och leker.

Igår roade jag och Andreas oss med att flytta över mina katter och deras tillhörigheter hit till honom. Vi ska provbo här under denna vecka för att jag ska ha nära till praktiken och för att jag ska få känna på sambolivet. Det var lite omständigt med katterna eftersom Tuss inte vill bli buren eller fasthållen på något sätt, men det löste sig efter mycket om och men. Andreas fick hålla buren och vara beredd att snabbt stänga luckan, medan jag försöka haffa Tuss och mota in henne. När vi väl krånglat in henne var det Felix tur och i samma veva som luckan öppnades smet Tuss ut igen. Sådär höll vi på i över en halvtimme och lekte katt och råtta och vi höll på at bli galna. Väl famme hos Andreas var de lite rädda till en början, men började sedan nyfiket att undersöka lägenheten. Redan framåt kvällen var allting frid och fröjd, vilket firades med tacopaj och mys framför tvn. So far, so good med sambolivet hittills med andra ord!

Just nu är jag precis hemkommen från praktiken. Dagen gick med en väldig fart och jag ska nu pyssla med lite skolarbete. Först ska jag iväg och köpa någon form av klösanordning till katterna eftersom vi inte kunde ta med det stora trädet vi har hemma. Vi måste ha ett sådant omgående eftersom jag är så rädd för att busarna ska gå lös på inrednngen här hemma. Jag kom på Tuss alldeles nyss när hon klöste på armstödet på soffan och då blev jag bra nervös. Det är min mardröm att mupparna ska ha sönder någonting nu när vi bor här eftersom det är mina djur och mitt ansvar. Må de sköta sig väl!

Sådär ja, efter en lång väntan har nu tentabeskedet för min matematiktenta äntligen kommit. Jag klarade den!!! Nu kan jag släppa all ångest kring detta och gå vidare utan att ha det hängande över mig. Mycket befriande allstå! Det har inte varit en rolig upplevelse att kugga och behöva skriva omtenta, men jag har ändå lärt mig någonting av det. Det kan hända alla och jag har gått stark ur det hela måste jag säga! Det var svårt att känna den insikten för några månader sedan, men nu har det sjunkit in och stärkt mig.

Idag har det varit en tung dag. Jag kände direkt när jag vaknade i morse att kroppen var seg och att huvudet inte riktigt var på skaft. Sedan dess har jag haft en överjäklig huvudvärk, beläget kring ögonpartiet, och frusit konstant. Jag gick runt på praktiken insvept i min stora sjal, med en kopp te i händerna för att försöka hålla värmen uppe. Eftersom jag inte direkt kände mig sjuk ville jag inte gå hem - allt för att slippa igentagning av tid. Framåt eftermiddagen lättade det en aning och nu under kvällen har det försvunnit helt, så det var nog ingen större fara. Att bli sjuk just nu vore verkligen ingen hit!