Ja, nu har lördagen susat förbi i ilfart och den gick minsann i överraskningens tecken. Som ni såg i mitt förra inlägg kom älsklingen förbi efter lunchtid och gav mig fem stycken enorma röda rosor, som nu ståtligt pryder min byrå i hallen. Vid 15-tiden vankades det fotbollsmatch, där Baggetorp mötte Floda på deras hemmaplan Flodavallen. Jag och Linda begav oss dit för att kolla och det blev ju lite småkomiskt eftersom hon hejade på Floda och sin älskling, medan jag hejade på deras motståndare Baggetorp, där Andreas spelar. Denna omtalade match slutade 5-1 till Baggetorp, så det gjorde de bra!
Efter matchen var det dags för överraskningen som jag så länge gått och väntat på. Vi började köra hemåt, men när vi närmade oss avfarten mot stan tog han av åt ett annat håll och började köra en slingrig grusväg genom skogen. Jag hade verkligen ingen som helst aning om vart vi var på väg någonstans och det höjde minsann spänningsnivån ytterligare. Helt plötsligt stannade han till vid vägkanten och sa att vi var framme, klev ut ur bilen och öppnar bagageluckan. Där låg världens packning med picknickkorg och filtar som han hade förberett och därefter visade han mig vägen vart vi skulle. Vi följde en liten stig och kom sedan ut på en gräsplätt precis vid sjön där han dukade upp och bad mig slå mig ner. Det var ost och kex, vindruvor, kyckling, bröd, cider, choklad mm. som dukades fram och det kunde inte ha blivit mysigare. Underbart sällskap, god mat, fin utsikt och strålade vackert väder - vad mer kan man önska? Tyvärr hade jag ingen kamera med mig och min dator tycks inte vilja samarbeta med mobilen, så jag kan inte visa bilder på hur mysigt vi hade. Ni får försöka föreställa er hur det såg ut - romantisk picknick för två!
... och den har ju minst sagt börjat bra. Detta kom älsklingen förbi med för en stund sedan och överöste mig med pussar, för att sedan skynda iväg till samlingen innan fotbollsmatchen. Han sa att jag egentligen skulle fått blommorna senare, men att han var rädd för att de inte skulle klara sig tills efter matchen. Det här blir bara mer och mer spännande för var minut som går. Om inte fem enormt vackra rosor är överraskningen, vart kommer då denna dag att sluta?
... han fick skynda sig hem efter fotbollsträningen igår kväll för att gömma undan "ledtrådarna" till morgondagens överraskning eftersom han trodde att jag skulle sova hemma. Han hann hem före mig och kunde säkra sin hemlis. ... han skulle eventuellt slopa pokerkvällen med grabbarna ikväll för att han har så mycket att göra och förbereda. ... jag fick strikta order om att sova hemma i natt och hålla mig borta från honom under kvällen. ... jag får ha sällskap med Linda till matchen imorgon, men hem måste jag åka med honom.
Vad sjutton, nu börjar jag bli så otålig att jag snart kryper ur skinnet!
Idag gick startskottet för den sista praktiken för den här gången. Sista för hela utbildningen är det till och med. Nu ska jag tillbringa fem hela veckor ute i verksamheten och en sådan lång period har jag verkligen längtat efter. Vi kommer dock inte att ha alla veckorna i följd tyvärr, men jag är mycket nöjd ändå. Jag är jätteglad för min placering eftersom min vägledare är trevlig som få, eleverna är underbara, hela skolan som enhet är kanon, arbetskamraterna stöttar mig till max och allt det gör mig väl till mods inför den stundande examen. Jag är helt enkelt überpositiv i största allmänhet och då är det så mycket lättare att gå upp på morgonen och göra en god insats.
Oj, oj, oj vad äckligt positiv jag låter, men jag kan inte rå för det. Livet är lite för bra för att gnälla över småsaker just nu. För att späda på detta ruskigt positiva inlägg avrundar jag med en liten solskenslåt. Haha!
... det måste enligt honom vara bra väder på lördag för att överraskningen ska funka. ... det får inte krocka tidsmässigt med hans matchen på lördag, så det kan tänkas bli på söndag istället. Alltså är det någonting som är tidsbestämt. ... jag får inte vara hemma hos honom under fredagen, för då kan jag råka se någonting av hans förberedelser.
Som sagt, spänningen är fortfarande olidlig och jag kan knappt bärga mig tills det blir lördag! Vad sjutton kan det vara för överraskning som han lurar på?
Igår eftermiddag ringde min älskling och frågade om jag hade några planer för lördagen, efter jag kommit hem från jobbet. Mitt svar var nej eftersom jag sällan brukar planera att ha någonting att göra direkt när jag kommer hem. Han sa att jag då skulle förbereda mig på att jag skulle få en överraskning på lördag, där jag skulle försöka vara hungrig kring lunchtid. Det skulle bli någonting romantiskt för två, sa han. Åh, jag blir alldeles knäpp av nervositet när han hittar på sådana saker och ska överraska mig. Jag älskar överraskningar och kan ju inte låta bli att tjata och försöka få hintar om vad det skulle kunna vara. Dock tiger han som muren, såklart. Vad annars?
Iiiih, vad tror ni att det skulle kunna vara? Romantiskt för två, man ska vara lite hungrig kring lunchtid... Ska vi vara hemma? Åka iväg någonstans? Oooh, spännande!
Jag kan väl inte säga att jag är något större fan av hösten och mörkret som kommer därtill. Dock har jag längtat som sjutton efter att få tända en massa levande ljus och lätta upp höstdunklet, lyssna på en massa skön musik och bara gå runt och mysa här hemma. Det är precis vad jag gör just nu och mysigare kommer det att bli med tanke på att älsklingen är på ingång.
Det här har varit en riktig lugn och skön myshelg. I fredags gick jag, Andreas och Kalle på bio och såg Grown Ups. Jag tyckte att den var riktigt rolig och helt klar sevärd, men kanske inte nödvändigtvis på bio. Ibland har jag en tendens att lessna när det blir alltför överdrivna och långdragna skämt, vilket hände vid något tillfälle, men det kunde jag tåla. Grabbarna däremot satt dubbelvikta av skratt under större delen av filmen eftersom det var helt deras typ av humor. Ju mer överdrivet och nästintill löjligt det blev, ju mer skrattade dem. Smaken är som baken, som vi alla vet.
Efter biobesöket gick vi hem till älsklingen och tittade lite på tv och hade en mysig hemmakväll. Det blir att vi sover allt mer där borta nu för att jag ska börja känna mig hemma och det är en effektiv invänjning. Nu vill jag knappt åka hem eftersom det känns som om jag står med en fot i vardera läger. Vi har pratat om att ta med katterna och flytta över dit tillfälligt under mina praktikveckor från och med nästa måndag. Dels för att prov-bo tillsammans och för att jag ska ha nära till praktiken - nästan bo vägg i vägg med skolan. Längtar!
Lördagen började i vanlig ordning med jobb och sedan åkte jag hem och pysslade om busarna här hemma. Då serverades det burkmat, påfyllning av torrfoder, nytt vatten och som grädde på moset en smaskig godispinne, lek och gos. Nejdå, inte alls dåligt samvete över att jag sover borta en natt! På eftermiddagen begav jag mig bort till älsklingen igen för att fika och kolla på film. Vi såg Clash Of The Titans och jag ska vara ärlig och erkänna att jag inte förstod ett jota av den. Det var avsolut inte min typ av film och jag var inte alls filmsugen eftersom solen sken för fulla muggar utanför fönstret. Jag tror till och med att jag somnade till en stund mot älsklingens bröstkorg - kanske inte så konstigt att jag inte hängde med i handlingen. Även denna dag avrundades med en lugn hemmakväll och övernattning hos honom. Helt underbart och perfekt, bortsett från att jag saknade ihjäl mig efter mupparna. Förhoppningsvis kommer de också att stortrivas i att få bo i en större lägenhet och att ligga och mysa i den stora sköna dubbelsängen. Det ser vi alla fram emot.
Söndagen har till större delen spenderats i sängen med en snorig näsa och ett evigt nysande. Jag har blivit jätteförkyld och jag antar att det kommer från visiten hos syskonbarnen härom dagen. Typiskt med småbarnens elaka baskilusker - då blir jag smittad direkt!
I morse skulle jag ta mig en skön sovmorgon, men den planen sprack när de ringde från förskolan klockan 07.00 och behövde ha in mig som vikarie mellan 7.45-13.30. Då var det uppstigning och påklädning som gällde på en gång och som tur var kände jag mig ordentligt utvilad. Det blev en ganska påfrestande dag eftersom det var nitton stycken helt nya barn och tre pedagoger som jag aldrig hade träffat förut, men det gick kanon ändå. Jag kände mig riktigt nöjd och väl till mods när arbetspasset var avklarat och det kändes tråkigt att behöva tacka nej när de överöste mig med nya arbetstider. Nästa vecka är redan fullkbokad med skola och sedan går jag ut på fem veckors praktik, så jag fick neka dem mycket jobb. Det känns aldrig roligt!
Nu under eftermiddagen har jag suttit och skrivit ett reflektionsdokument som ska lämnas in på måndag och nu när jag är klar med det ska jag städa lite. Senare ikväll kommer älsklingen förbi och då blir det myskväll framför tv:n. Vi skulle egentligen gått på på Harry´s för att äta och kolla på Stand up Comedy, men det avbokade vi. Hemmamys i lugn och ro kändes mer lockande för två tröttmössor som oss. Snälla, säg att det inte är ett ålderstecken!?
Ungefär såhär såg jag ut idag efter att jag varit tvungen att cykla från tågstationen hem till Sara i ösregnet. Tack och lov kunde jag stanna till på vägen hemma hos älsklingen för att låna ett par mysbyxor och en luvtröja av för att slippa frysa i mina dyngsura kläder. På så sätt kunde jag slutföra dagens studier som planerat tillsammans med gruppen, istället för att behöva åka hem och krångla med klädbyten.
Efter pluggandet hemma hos Sara begav jag mig hem till min syster för att umgås lite med gullungarna. Det blev en eftermiddag med fullt ös - som vanligt i sällskapet av en 2,5-åring och en liten på 9 månader. Därefter spenderade jag kvällen hemma hos älsklingen genom att ligga i sängen och läsa kurslitteratur medan han satt framför datorn och spelade. Jag är imponerad över hur jag lyckades hålla fokus och koncentration på min läsning en hel kväll, trots hans närvaro, med tanke på hur lätt jag blir distraherad av ljud och liknande i vanliga fall. Det bådar gott för framtiden!
Denna dag började med en liten sovmorgon och lite fix med tvätten. Sedan kom Magnus över en sväng för att lämna en bok till kursen som började igår samt hjälpte mig med idéspånande inför min stundande C-uppsats. Det kändes riktigt bra eftersom jag hittills har varit helt tom på idéer och varit i behov av att prata med någon som har erfarenhet av detta.
Vid lunchtid åkte jag över till älsklingen för att skriva ut polispapprena som jag måste skicka in för att få ett utdrag ur belastningsregistret. Detta måste lämnas in inför praktiken och förnyas varje år för att få arbeta inom barnomsorgen. Medan jag var hemma hos Andreas kom posten, som bland annat innehöll höstens IKEA-katalog. Med tanke på våra flytta-ihop-planer dök vi genast ner i denna katalog och började spåna på saker som vi skulle vilja ha. Det var så himla mysigt att ligga där och bläddra, diskutera vad som är snyggt, vad som skulle passa var, hur vi skulle kunna placera våra befintliga möbler och sådant för att få det så bra som möjligt. Då blev jag plötsligt jätteivrig och ville att allting skulle ske på en gång, men det är inte läge just nu. Jag måste gå klar skolan först så att jag inte störs av flytten och alla omställningar nu när det bara är en termin kvar. Allting har sin tid så att säga!
Efter att vi var klara med vår lilla drömma-oss-bort-stund begav vi oss ner på stan för att uträtta lite ärenden. Vi unnade oss även att äta lunch ute, bestående av en smaskig sallad, bröd och dryck på ett fik. Mysigare eftermiddagen kan jag knappast tänka mig!
Idag när jag åkte tåg till och från Norrköping hade jag sällskap av Madelene. Hon berättade om sin lilla minisemeseter som hon precis varit iväg på med sin pojkvän och jag blev så avundsjuk. Jag skulle också vilja göra någonting liknande med min älskling - bo på hotell och bara ha det gott. Jag tror att det var denna lilla tripp som de hade varit iväg på och det låter väl inte alldeles fel?
Om du inte är intresserad att läsa mer om spa-kryssningen
eller någon annan form av kryssning - gå in och läs HÄR.
Jaha, då var sommarlovet officiellt över och verkligheten har börjat komma ikapp en. Idag var det första dagen på den nya och dessutom sista terminen på lärarprogrammet och självklart var det blandade känslor. Jag ser fram emot den nya kursen eftersom den ska behandla många psykologiska, juridiska, sociologiska och medicinska aspekter på skolan och individernas förutsättningar för lärande, vilket jag tycker är intressant. All stress och sådant som skolan innebär är ju däremot inte lika efterlängtat, men det är smällar man får ta. När jag kom hem vid 17-tiden i eftermiddags blev jag påmind igen om hur trött man blir i huvudet av en dag i skolan. Det är en helt annan trötthet från de dagar då man är och jobbar och är slut i kroppen vid hemkomsten. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilken trötthet jag föredrar!
Imorgon är jag ledig från skolan och då ska jag ordna med en massa praktiska saker till skolan. Det blir en vända till polisen för att skriva under och lämna in utdraget ur belastningsregistret som ska lämnas in till praktiken och sedan ordna med litteraturen till kursen. Detta skulle jag ha gjort långt i förväg innan skolstarten hade jag tänkt, men sedan ska man ju lyckas få tummen ur. Gick sisådär med det denna gång!
Som ni vet hade jag grym beslutsångest i fredags huruvida jag skulle åka iväg på Felicias fest eller om jag skulle stanna hemma och slappa i soffan framför tv:n tillsammans med min dubbeldejt Ben och Jerry. Eftersom jag inte kunde bestämma mig blev det en kombination av dessa två genom att åka till Ica Nära och inhandla glassen och sedan bege mig till festen för att smaska i mig den där. Det blev riktigt lyckat och en mysig kväll tillsammans med alla fina som var där! Glassen, som var av sorten Chocolate Macadamian, blev för övrigt en ny storfavorit! Den kommer garanterat att följa med mig hem från affären fler gånger.
... men den började ju allt annat än bra kan jag ju säga. Det började redan igår kväll/natt eftersom jag var nervös och inte kunde somna. Jag låg i sängen och hade alla begrepp malandes i huvudet, samtidigt som jag funderade på allting gällande flytten som vi har börjat diskutera. Till en början fokuserade jag bara på allt det jobbiga runt att sälja, packa och flytta, men nu blickar jag istället framåt för att njuta av den härliga tanken på att få dela mitt liv fullt ut tillsammans med min underbara karl. Med alla dessa tankar snurrandes som en karusell i huvudet var det inte alldeles lätt att somna, vilket gjorde att jag låg vaken till efter 02 i natt.
När jag vaknade av alarmet vid 05.45 kände jag en konstig ömhet i ögat och till min förtvivlan upptäckte jag att jag har fått en inflammation i höger öga. Det var alldeles rött och varigt och kändes allt annat än trevligt med tanke på att jag skulle iväg. Jag gjorde rent så gott det gick och begav mig sedan vidare ner mot tåget. Som om jag inte hade haft nog med motgångar var såklart tåget försenat - inte speciellt mycket men tillräckligt för att spä på min nervositet ytterigare. När jag kom fram till Norrköping hade jag 10 minuter på mig att infinna mig i skrivningssalen och då blev det raska steg minsann. Jag hann precis och kom inrusandes med andan i halsen i sista sekund.
Huruvida jag presterade bra eller inte på själva tentan vågar jag inte spekulera i. Sist jag skrev tyckte jag att det gick bra, men blev ändå underkänd så denna gång varken säger eller hoppas jag på någonting. Jag ska försöka att ha is i magen och inte tänka på det alls förrän resultatet är klart - allt för att slippa grubbla eller bygga upp några förväntningar.
Från tentaångest inför själva skrivningen till ångestväntan. Pest eller kolera... 10-12 långar dagar framför mig innan jag får svar.
Som jag sa igår skulle jag återkomma angående Bellas tolkning av mig i form av en header. Jag fick den igår kväll, men hann aldrig lägga ut den eftersom älsklingen kom över hit. Så, här har ni den:
Mycket bra måste jag säga! Hon har gjort en grym
tolkning för att aldrig ens ha träffat mig i verkligheten.
Idag är det fyra månader sedan jag och älsklingen träffades för första gången. Det var under natten mellan den 17:e och 18:e april som våra vägar korsades, på väg hem från krogen. Jag skulle följa med Emelie hem för att hämta min mobil som jag hade glömt på förfesten och han skulle till Mc Donald´s och köpa mat med sina kompisar. Emelie visste vem denna läckerbit var sedan tidigare, vilket gjorde att vi började småprata lite utanför stationshuset och bestämde oss för att ha sällskap en bit. Efter en matbit på Donken beslutade vi oss för en efterfest uppe hos Emelie och på den vägen är det.
Nu sitter man här fyra månader senare och är upp över öronen kär i denna karl som fick mitt hjärta att slå frivolter redan från första stund! Livet är bra underbart.