Littlepaloma

Min stackars älskling gick upp klockan 05.10 i morse och begav sig ut i -20 grader medan jag fick somna om i värmen i sängen tillsammans med Felix och Tuss. Jag tyckte så synd om honom! Min klocka var ställd på 08.30 för uppstigning, men av någon oklar anledning (läs: dålig självdisciplin) stängde jag av alarmet och somnade om. Sedan vaknade jag inte förrän 11.30 och det kändes ju sådär. Jag som hade planerat att vara effektiv idag och färdigställa såväl litteraturgenomgången och teorin i uppsatsen, men så blev det minsann inte. Fy på mig! Time to shape up.

Min självdisciplin är faktiskt under all kritik när jag vet om att mitt slöande inte kan få några omgående konsekvenser. Att gå upp och jobba brukar aldrig vara några problem eftersom jag vet att man inte får komma försent till sin arbetsplats, men så fort det inte ställs några krav på mig blir jag slö och omotiverad. Märkligt hur människan fungerar ibland. Känner du igen dig?

Snälla, snälla tomten, jag har varit en snäll flicka.

Det kan väl inte vara för mycket begärt?

Intervjun ägde rum igår klockan 14.00 tillsammans med rektorn och två av mina eventuellt blivande kollegor. När rektorn sa att vi inväntade kollegorna som skulle komma och grilla mig höll jag på att krypa ur skinnet av nervositet, men det visade sig inte vara någon fara. Det blev ett mycket naturligt och avslappnat samtal som jag kände mig nöjd över, så även om jag inte skulle få jobbet kan jag vara nöjd med min insats. Jag fick veta att vi enbart var två kallade till intervju, vilket gör att valet nu står mellan mig och en annan. Femtio procents chans att jag får det alltså. Nervös? Öhhm, ja! Vill jag ha det? JAAA!

Återkommer med besked så fort jag vet mer. Snälla, håll tummarna för allt vad ni är värda!

Minns ni inlägget som jag skrev härom veckan, den 18 november rättare sagt, om att det har varit någonting inom mig som hindrat mig från att gråta? Som om mina tårkanaler har varit blockerade eller att jag inte har kunnat känna efter ordentligt, fastän jag har velat. Nu är det som om bubblan har spruckit. Utan att gå in på några närmare detaljer brast det igår och tårarna bara sprutade - hejdlöst och länge. Samma sak har det varit idag, musik berör mig igen och tårarna strilade ner för kinderna för att jag blev rörd till Teen Mum och Ensam mamma söker. I´m back, så känns det! Förstå vilken enorm frustration jag har känt de senaste månaderna då jag inte har kunnat släppa ut mina tårar. Sist jag grät var liksom i början av april och av naturliga skäl, mest på grund av stress, har jag velat gråta massor med gånger men inte varit kapabel. En fruktansvärt onaturlig reaktion för att vara jag.

En sten har nu fallit från mina axlar. Jag hoppas verkligen att detta håller i sig eftersom jag är i behov att få släppa ut frustration, stress, ilska eller vad det nu må vara genom tårarna emellanåt. Det är naturligt, behövligt och mänskligt. Befriande.

Nu är det dags att krypa till kojs. Imorgon väntar en stor dag för mig - någonting som jag hoppas kunna berätta mer om framöver. Än så länge kommer jag att vara lite hemlighetsfull, men jag lovar att berätta när jag vet mer, var så säkra. Håll er till tåls!

Jag är smått euforisk just nu! Saker och ting flyter på precis som jag vill och har därmed gett mig en morot att verkligen kämpa på med uppsatsen för glatta livet. Självklart ska man inte ropa hej i förskott, men förutsättningarna är i alla fall goda i detta läge. Upp till bevis!

Jag försöker just nu komma igång med uppsatsskrivandet för dagen, men när jag har dokumentet framför mig sitter jag bara och stirrar. Det är som om fingrarna inte förmår att dansa över tangenterna idag - de totalstrejkar. I studiesammanhang i alla fall. Här på bloggen och på Facebook tycks de fungera prima. Mycket underligt. Jag sitter även och inväntar svar från en av mina informanter som jag ska intervjua idag. Han var inte helt säker på om vår avtalade tid skulle fungera och vi skulle höras idag, men än så länge är det oroväckande tyst.

För övrigt händer det väl inte så mycket idag. Jag sitter mest och väntar på bättre tider.

Sådär, nu har jag börjat komma in i ett litet flow i både skrivandet och förberedelserna inför intervjuerna. Frågorna är klara och tre personer har meddelat att de vill delta i min undersökning. Jag behöver cirka tre-fyra personer till, men de ska väl förhoppningsvis trilla in under veckan. Om inte annat får jag försöka påverka deltagarna jag har att smitta av sig sin positiva attityd och framförhållning på de andra i arbetslagen.

Just nu har jag paus från skrivandet för att ta hand om hushållsysslorna. Disken är avklarad, tvätten är igång, sängen är renbäddad och golvet är dammsuget. Det var ungefär vad som behövde göras för att jag skulle återfå sinnesro att sätta mig vid datorn igen. Jag har nämligen lite svårt att koncentrera mig på studierna när jag vet att hemmet står och förfaller runtikring mig. Det ska vara snyggt och prydligt för att inte disken, tvätten eller dammsugaren ska stå och ropa på mig. Låter nog helknasigt, men sådan är jag!

Det här har varit en underbar helg - som vanligt med andra ord. Dessa fantastiska helger tycks finnas i oändligt antal och det gör mig så lycklig! I fredags var jag och jobbade på min vfu-skola i en år 4. Det gick över all förväntan och flera pedagoger som har angränsande klassrum kom och berömde mig efteråt och sa att det hade varit så lungt och behagligt under dagen. Det var bara att suga åt sig av berömet och konstatera att jag hade gjort en bra insats.

På kvällen åkte jag och älsklingen och storhandlade på Willy:s. Det var verkligen behövligt - kylskåpet gapade otäckt tomt. När kylen var påfylld åkte Andreas och beställde grekisk mat på restaurang Rhodos och bjöd mig på. Det smakade förträffligt tillsammans med ett glas vin framför tv:n.

Här intill kan ni se kylskåpet före- och efter storhandlingen. Refreshing feeling inför helgen och den kommande veckan.

På lördagskvällen skulle vi ha gått ut med några kompisar, men på grund av förkylning och andra humörsänkande omständigheter stannade vi hemma och hade myskväll istället. Mys, mys och åter mys. Can´t get enough!

Nu är det söndag och en ny vecka med examensarbete står inför dörren. Denna vecka ska jag stå på mig och inte tacka ja till några jobbtillfällen för att kunna ge hundra procent på skrivandet. Jag har försummat uppsatsen tillräckligt och det är självklart inte bra. Jobb kontra skrivandet är inget lätt val just nu eftersom jag vill vara arbetsgivarna till lags såhär nära examen, samtidigt som uppsatsen måste bli klar för att få mitt examensbevis. Ni förstår, det är knepigt!

I morse ringde de från min vfu-skola och hade lite panik. Halva lärarlaget tycktes vara hemma pga. sjukt barn vilket skapade smått kaos. Just idag behövde de mig i en fyra. I samma sekund som jag tackade ja ångrade jag mig lite smått. Jag har ju lovat mig själv att inte ta på mig för mycket åtanganden nu i samband med examensarbetet, utan bara fokusera på skrivandet. Trots det gick dagen ganska bra - den bara svischade förbi med andra ord. Innan jag visste ordet av det var klockan 15.00 och det lutade mot hemgång. Sedan dess har jag suttit vid datorn och försökt jobba igen de förlorade timmarna med examensarbetet och det ska jag fortsätta med under kvällen. Det är den sitsen jag har lovat mig själv att undvika, men någon enstaka gång är det acceptabelt.

Ja, den här veckan har rivstartat som ni hör. Jag ska försöka hålla samma tempo uppe resten av veckan så att jag får mycket gjort och kan ta helg med gott samvete när den väl gör entré. Längtar redan.

Dagens läsarfråga - hur många kladdkakemuffins tror du att jag kommer att baka denna vecka? Förra veckan slutade på 48 st (alla är slut må kanske tilläggas). En kvalificerad gissning, någon? Haha.

Ciao so long ♥

Det här har varit en riktig myshelg, som vanligt med andra ord. I fredags bakade jag och älsklingen pizza hemma hos mig, kollade på Idol och avrundade kvällen med den sista filmen i Sagan om ringen-triologin. Jag har således hållit mig vaken under alla tre filmerna och häng med någorlunda i handlingen - ett smärre mirakel må jag säga. Nästan så att jag är lite stolt över mig själv!

Min pizza till vänster. Andreas gjorde en pizza med en smilegubbe på.

Även Tuss ville vara med på pizzakalaset och var inte blyg med att ta för sig.

 

I lördags spenderade vi nästan hela dagen i sängen. Vi sov till 13.30 och låg därefter och tittade på film till 16-snåret. Hjälp vad lat man känner sig då, men ack så skönt. Helgerna är väl till för att slappa och ladda om batterierna, eller hur? Utan att få dåligt samvete. Under kvällen sedan byggde jag ett katthus till Rocky, Elfrida och Henkes lilla raring, medan älsklingen var ut hos sina föräldrar för att fira fars dag i förskott.

 

Denna dag har gått i sovmorgonens, städningens och fars dagsfirandets tecken. Vi har spenderat hela eftermiddagen hos mina föräldrar för att fika och mysa med mina syskonbarn. Jag hade bakat blåbärspaj och kladdkakemuffins som jag bjöd på som present eftersom han inte ville ha något paket.

 

Intresserad av receptet?

Klicka på bilden här intill!

Sent igår kväll efter att vi hade släckt och somnat hände någonting underligt. Rätt som det var flög min katthona upp ur sängen som skjuten ur en kanon. Varken jag eller Andreas vet vad som hände, men hon lyckades av någon anledning ta spjärn mot min hals och min vänsterhand, vilket resulterade i rejäla rivsår. Först tänkte jag att det inte var så farligt och försökte somna om, men sedan började jag känna hur blodet rann ner längs halsen. Attans så ont det gjorde!

Det sista jag gjorde igår innan jag gick och lade mig var att ställa alarmet på mobilen för väckning klockan 06.00. Jag somnade, sov som en klubbad säl och vaknade sedan av ett sms från en tjej i min arbetsgrupp. Vi saknar dig på arbetsgrupssträffen. /Amanda

Shit, shit, shit, vad är klockan egentligen, snurrade det igenom mitt huvudet. Det visade sig att klockan var 08.40 och jag skulle ha varit i skolan för ungefär en timme sedan. Jag skyndade mig upp fort som sjutton, slängde på mig kläderna och sprang till stationen för att komma med tåget klockan 09. Från djupsömn till att sitta på tåget inom loppet av 15 minuter måste vara något form av personligt rekord alltså. Hade jag missat det tåget hade jag missat en livsviktig handledning klockan 10.15 och det hade varit förödande för mig som verkligen behövde rådgivning kring min uppsats. Tack och lov kom jag dit i tid, hann ha lite försnack med gruppen och sedan ett mycket givande och ångestdämpande handledning med vår lärare.

Pjuuh, vilken dag! Nästan så att jag skulle behöva baka en sats kladdkakemuffins till för att lugna mina nerver, haha. Mitt eviga bakande och Sofies renovering av sin hall har blivit ett stående skämt inom vår arbetsgrupp när vi träffas, för det är verkligen sant hur lockande det är att göra annat just nu.

Jag är med och tävlar hos Anna i förhoppningen om att vinna dessa schyssta

hårstylingsverktyg från OBH Nordica. Klicka på bilden ovan om även Du vill delta!

 

Tack för tipset Bella ;-)

Idag har jag försökt arbeta lite med uppsatsen - det lilla som går utan att ha haft handledning kring mitt nya ämnesval vill säga. Jag har letat användbara avhandlingar, lagt upp en disposition i worddokumentet kring innehållsförteckning, sammanfattning, inledning, metod och osv, funderat lite på intervjufrågor och informationsbrev. Imorgon, om min handledare dissar eller förvirrar mig ytterligare en gång angående mitt ämnesval vettisjutton vad jag tar mig till alltså. Jag vill verkligen inte tryckas tillbaka ner på noll... igen.

Ja som sagt, det här med undanflyter. När saker och ting blir allt för jobbiga har jag en tendens att göra som strutsen och köra huvudet i sanden och låtsas som om allting kommer att lösa sig ändå. Min undanflykt från uppsatsen har visat sig vara bakning och städning. Idag har jag avverkat min monsterstora diskhög, dammsugit och bakat ytterligare 32 kladdkakemuffins (dubbel sats denna gång, haha). Jag må vara en sjuhelvetes duktig husfru just nu och lyckas skämma bort karln till det yttersta, men någon vidare duktig student är jag minsann inte.

Som om inte fredagens myskväll vore nog, blev det en favorit i repris igår. Jag lagade marinerad fläskfilé med ugnsrostade rotfrukter, bearnaisesås och sallad och bjöd älsklingen på det hemma hos mig. Sedan blev det soffhäng framför tv:n med en påse ostbollar, en ask med Marabou nougathjärtan och film.


Kvällens filmval skapade rent av ett historisk ögonblick - jag har sett Sagan om ringen. Äntligen, eller vad man ska säga. Jag måste ju ha varit unik av folk i mån ålder som inte hade sett den. Bättre sent än aldrig? Jag lyckades hålla mig vaken hela filmen igenom och tyckte till och med att den var bra. Denna händelse är nästan lika storslagen som när Markus, efter tre års envist trugande, fick mig att digga Winnerbäck. Kärlek!

Jag och älsklingen hade bestämt att vi skulle laga mat tillsammans igår och mysa på vår halvårsdag. Under eftermiddagen fick jag ett sms om att han hade en annan idé och att han skulle meddela mig lite senare vilken tid jag fick komma. Som vanligt när den karln har någonting i görningen blev jag galet nyfiken, men jag fick hålla mig till tåls. Vid 18-tiden ringde han och sa att jag fick komma. När jag kom in i hallen kände jag doften av mat och det stod ett par skor i hallen som jag inte kände igen. Min sponana reaktion blev ju att fråga om han hade köpt nya, men det visade sig vara Daniels, hans lillebror som är kock. Jag kom alltså hem till ett dukat bord, där kocken stod och lagade mat och älsklingen assisterade och gjorde fint för oss. Snacka om att blir överrasknad!

Idag har jag och älsklingen varit tillsammans i ett halvår. Vi hade svårt att komma på ett datum som skulle representera dagen då vi blev tillsammans eftersom vi i princip suttit ihop sedan dag ett, men 5 maj var den dag som utmärkte sig mest. Då fick jag ett sms från honom som löd enligt följande:

Eftersom jag har suttit inne i stort sett hela dagen och ordnat med datorn och skrivit uppsats-PM kände jag förut att det var på sin plats med en kvällspromenad. Det behövde både kropp och knopp efter allt stillasittande och det kändes mycket uppfriskande. Jag tyckte visserligen att det kändes lite dumt att bege sig ut i mörkret själv, men tänkte samtidigt, vad kan hända?!

Jo, nu ska jag berätta vad som kan hända. Man kan råka göra ett felaktigt val och passera Pressbyrån istället för gå raka vägen upp ur tunneln och där kan man råka på en alkoholpåverkad man som ofredar en. Det är vad som kan hända. När jag gick upp för trappan och såg mannen komma mot tänkte jag att han skulle fråga om eld, eftersom han höll en cigarett i handen, men så var inte fallet. Han började hindra vägen för mig och när jag försökte ändra riktning drog han tag i min jacka och började slita i mig. Jag fick panik och gjorde en snabb rörelse för att ta mig loss och sprang sedan därifrån med allt vad benen bar.

Hjärtat hann slå bra många hastiga slag. Jag sprang hela vägen hem till min port, gick in i min lägenhet och låste dörren efter mig. Det tog en bra stund innan pulsen gick ner efter händelsen och efter uppmaning av min karl ringde jag polisen för att tipsa om denna obehagliga man. De hade tydligen fått in två andra anmälningar om honom, personer som upplevt honom som störande, vilket gjorde att en patrull skickades dit på direkten. Hur det gick sedan fick jag inte veta på grund av deras sekretess, men jag hoppas innerligt att de tog den jävlen.

Slutet gott, allting gott i alla fall!

I morse fick jag det efterlängtade sms:et om att min dator var klar på service. Jag trotsade regn och rusk och cyklade upp till OnOff för att hämta ut den på direkten. Detta hade ju inte kunnat komma mer lägligt eftersom jag planerat att påbörja mitt skrivande idag, vilket inte hade känts roligt på den gamla datorn med trasig skärm. Det fick jag minsann nog av härom veckan när jag skrev hemtentan, efter att den nya hade kraschat.

Vad var det då som hände kanske ni undrar? Jo, enligt service visade det ett hårdvarufel, vilken innebär att jag som användare inte hade gjort någonting tokigt. Tack vare det kunde felet återställas med hjälp av ett diskbyte som bekostades av garantin, så nu är allting frid och fröjd. Dessvärre har ju all information på datorn gått förlorad och alla program måste installeras på nytt, men det är sådant man får leva med. Det hade kunnat inträffa någonting så mycket värre - därför väljer jag att inte haka upp mig på världsliga ting. Jag lär mig av situationen och går vidare, en erfarenhet rikare.

Här ska skrivas uppsats-PM.
Tjofaderittan, haha.

Idag är det måndagen den 1 november och det har inneburit uppsatsintroduktion i Norrköping. Nu är alltså det beryktade examensarbetet igång och det är med blandade känslor kan jag säga. Mest är det nervositet och lite rädsla över att inte klara av det hela, men det kommer säkert att lugna sig. Jag tycks ha fått en jättebra grupp med trevliga och studiemotiverade tjejer och det tror jag kommer att göra mycket. Vi får peppa varandra och se till att stämningen är så bra som den bara kan vara, så löser sig resten. Vår handledare tycks vara ett original utan dess like, men ack så sakkunnig och bra. Utifrån detta att döma har jag nu fått en bra start och humöret är fortfarande på topp.

Nu ska jag ta och äta lite kvällsmat. Jag har lagat persiljestuvad potatis och isterband, enligt älsklingens önskemål, och det var inte igår kan jag säga. Sist jag åt isterband bodde jag hemma, vilket betyder att det är minst 4 år sedan. Det är ju en ganska speciell rätt som inte alla tycker om har jag förstått. Antingen så älskar man det eller så hatar man det, eller?