Littlepaloma

Idag har jag spenderat 2,5 h hos frissan och klippt, slingat, gjort inpackning och stylat håret. Det var väldigt välbehövligt att fixa utväxten och klippa bort allt slitet i topparna. Som vanligt blev jag jättenöjd och det känns skönt inför det stundande nyårsfirandet. Dessvärre tyckte jag att hon tog lite för mycket på längden eftersom jag vill spara, spara, spara, men det växer snart ut igen. Bättre med ett lite kortare och färscht hår än långt och slitet.

Nu ska jag försöka vara lite duktig och plugga och sedan åka och handla med älsklingen. Vad som kvällen har att erbjuda återstår att se.

Idag har jag och älsklingen ilat runt som två dårar på stan i jakten på de perfekta julklapparna. Jösses vad folk det var på stan alltså. Folk rev och slet i saker, det lilla som fanns kvar i utbudet vill säga. Det tycks vara smällarna man får ta när man är ute i sista sekunden. I år igen. Jag har haft fullt upp med uppsatsen och inte haft en tanke på varken julklappar eller julstämning, så det får bli lite som det blir i år. Som tur är finns det inga barn med i bilden som blir besvikna. Det är ju trots allt för barnen som vi firar jul enligt min mening. Mig kan det kvitta.

Idag droppade mailet från handledaren in angående det definitiva beskedet om framläggning av examensarbetet. Hon ansåg att jag kommer att hinna klart i tid till första tillfället och att mitt alster såg riktigt bra ut! Jag kan inte med ord nog beskriva hur skönt och befriande det känns. Om bara någon vecka är allt detta överstökat och jag kan lämna uppsatsen bakom mig med gott samvete. Aldrig har jag varit med om en sådan psykiskt påfrestande period som har vacklat mellan hopp och förtvivlan. Snart är jag fri och som Andreas sa - snart får han tillbaka den där snälla och rara flickvännen som han blev tillsammans med.

Här ser ni resultatet av alleles för få timmars sömn i natt, tidig uppstigning, förkylning samt envist pluggande framför datorn i 8,5 timme. Rödsvullna, blanka och fullkomligt ömmande ögon som knappt orkar hålla locken öppna.

Nu ger jag upp för idag! Imorgon gryr en ny dag då uppsatsen ska få sig ett sista ansiktslyft inför den slutgiltiga bedömninen om framläggning. Hur ska det gå, det är frågan? Av dagens respons att döma såg det ljust ut. Handledaren tyckte sig se en möjlighet att bli klar, men ville ha ytterligare ett inskick imorgon kl. 14.00 för att ta det avgörande beslutet. Med tanke på att jag har producerat 9 sidor resultat och analys sedan senaste inskicket borde beskedet bli grönt ljus för första framläggningen i januari. Håll tummarna.

Jag och älsklingen har bakat pepparkakor under kvällen.

Riktigt mysigt och nu ska de avnjutas med ett glas iskall mjölk.

Usch, jag är fortfarande krasslig. Jag sov till 10.30, gick upp och åt frukost och somnade sedan om från 13-17. Min kropp är helt slut och förutsättningen för att jag ska orka är alvedon och mängder med vatten. Jag vet inte riktigt vad det är som är på tok, men förhoppningsvis blir jag frisk så fort som möjligt. Detta krockar ju lite med plugget och alla julbestyr som står inför en. Det känns jobbigt!

Vill ha en kram just nu!

Det blev en riktigt lång sovmorgon i morse, fast jag skulle gå upp skapligt för att plugga. Jag manade mig inte upp förrän vid 11-tiden och därefter gick jag runt och drog fötterna efter mig tills det var dags att åka iväg på avtal- och lönesamtal med rektorn. Nu känns det äntligen på riktigt att jobbet är mitt eftersom det finns nedskrivet på papper, undertecknat med min namnteckning. Jag hade gått och varit nervös för själva lönebiten eftersom individuella lönesättningar kräver förhandling, men det var ju helt i onödan då min lön redan var skriven på avtalet. Pengar är inte allt här i livet, men jag ska inte sticka under stolen med att jag blev lite besviken. Summan som jag fick låg bra många hundralappar under fackets rekommendationer för Katrineholms kommun, vilket jag kostade på mig att ifrågasätta, till ingen nytta. Vi befinner oss ju ändå i kommunen med de lägsta lärarlönerna i hela Sverige, så varför bli förvånad?

Jo men visst, så är det. För övrigt mår jag skit med min förkylning och huvudvärken som gör mig helt disorienterad. Det är någon migränliknande variant som smärtar kring ögonen och får fingertopparna att domna stundtals. Det är riktigt obehagligt och smärtan gör mig inte direkt mer motiverad att ta tag i pluggandet.

Motvind nu känns det som. Dags att bädda ner mig i soffan framför tvn med min ask med ischoklad.

Idag har jag varit och ätit jullunch med jobbet - min sista träff med Sodexofolket till och med. Eftersom jag fick skoljobbet som jag sökte har jag nu sagt upp mig på städ från och med den 8 januari. Det ska bli riktigt skönt att äntligen få helgerna fria och slippa gå upp och jobba var eviga lördag som jag har gjort de senaste 1,5 åren. Vi konstaterade att jag har varit ledig EN lördag (på min kusins student) och mina kollegor förundrades över att jag har stått ut med studier måndag till fredag och sedan jobb lördag, vecka ut och vecka in. Konstigt nog har det inte bekymrat mig nämnvärt, mer än att jag har känt mig låst emellanåt och inte kunnat åka iväg spontant över helgen. Från och med januari blir det ändring på den saken!

Efter jullunchen tog jag mig en sväng förbi djuraffären intill mammas jobb och sedan en kaffetår uppe hos mami. Därefter begav jag mig ner på stan för att köpa pepparkaksdeg och formar inför helgens pepparkaksbak. Hör och häpna, men detta julbak är ett önskemål från min karl. Kanske inte för att det är så roligt att baka, utan för att han älskar pepparkaksdeg. Jag befarar att det inte kommer att bli så många pepparkakor bakade när han beskriver vilken fanatisk degälskare han är, haha. Det återstår att se.

Nu under kvällen har jag varit hos Frida och köpt ett par skridskor. Äntligen kan fröken löken vara med och åka skridskor tillsammans med barnen istället för att stå bredvid och frysa arslet av sig. Det är verkligen på tiden - ut på hal is med mig bara. Jag skulle ha köpt en klänning av henne också, men den var dessvärre för stor över bysten (!!!), vilket aldrig har hänt förut i denna världshistoria. Det blev en liten besvikelse faktiskt!

Hela den här dagen har varit grymt lat och ineffektiv, men så måste det ju få vara när man är sjuk, eller hur? Just nu sitter jag och läser om socialpsykologiska teorier och försöker göra en insats med exjobbet, men det går sådär. Texten är tung och svår att förstå och med en tung huvudvärk till råga på allt blir det inte lättare. Bad combination.

Under veckan som kommer är det mycket i görningen:

• Måndag: Jullunch med jobbet, låna bok på bibblan och uppsatsskrivande.
• Tisdag: PLUGG, för kung och foster land.
• Onsdag: Plugg, iväg på avtalsskrivning och löneförhandling med rektorn, plugg igen.
• Torsdag: Plugg och deadline till testopponeringen. 80-90 % av uppsatsen ska helst vara klar då.
• Fredag: Uppsatsläsning, opponering och skrivande på min egen uppsats igen.

Nämnde jag att jag inte har tid att vara sjuk?! Nej just.

Just nu ligger jag hemma i sängen och är sjuk. Huvudet bankar, näsan är igenkläggad, febern hettar och kyler om vart annat och jag hostar och nyser. Stackars, stackars mig! Hade jag varit frisk, hade jag varit på Sandra och Eddies inflyttningsfest just nu, som jag verkligen sett fram emot. Det känns jättetråkigt att jag/vi missar den, men så är livet ibland. Man kan inte alltid vara på topp!

 

Älsklingen kommer snart över med pizza för att se om sin sjukling. Det är tur att jag har en så snäll karl!

 

Stackars pippifåglarna! Inte lätt att vara liten.

Ibland är jag nästan lite söt på grund av min klantighet, om jag får lov att säga det själv. Idag var jag bjuden till finaste Fillan på tacomiddag tillsammans med hennes härliga ungar. När jag blir bortbjuden tycker jag att det är roligt att ge någonting litet till värdinnan som tack för ett trevligt initiativet, vilket jag gjorde även idag. Det blev en flaska blossa apelsinglögg och en chokladask såhär i juletider... till en både citrusfrukt och nötallergiker. Fail, or what? Kan inte annat än skratta åt mina tankspridda idéer emellanåt.

Tanken var god i alla fall. Bättre lycka nästa gång.

Idag är det dags för inlämning av våra alster, så långt som vi har hunnit hittills, inför gensvarsseminariet. På fredag är det seminarium och då ska handledaren och alla inom gruppen ha läst varandras texter och kommit med kommentarer. Hiss eller diss, det är frågan. Just nu vet jag ingenting om läget eftersom handledningen har varit som den har varit. Jag har bara kört på som jag har tyckt känts bra, vilket kan innebära alltifrån succé till en totalsågning på fredag. Rena lotteriet skulle man kunna säga.

Eftersom det nu vankas inlämning om ca. tre timmar har jag fått en liten nytändning i skrivandet. Jag vill ju ha så mycket som möjligt skrivet för att kunna få feedback. Därav satte jag klockan på 08 och steg upp direkt utan att trycka på snooze (har nog aldrig hänt förut) och här sitter jag nu. På bloggen visserligen, men jag har faktiskt pluggat innan jag påbörjade inlägget.

Åh vad jag skulle vilja krypa ner i sängen igen hos älsklingen som ligger där och sover sött. Han tycks sova djupt - inte ens ett jordskalv skulle kunna väcka honom. Snarkar gör han också, gulle.

... och då är det dessvärre inte städning vi pratar om. Om det ändå vore så enkelt. Nej, det är känslor ordningen handlar om, mycket känslor. Jobbiga sådana. Trots att gårdagen borde ha varit den lyckligaste dagen i mitt liv blev det inte alls som jag hade tänkt mig och resultatet blev därefter. Visst, det må vara ett olyckligt sammanträffande, men det hjälps inte. Jag har aldrig känt mig så bortprioriterad och åsidosatt i hela mitt liv och besvikelsen går inte att förklara. Djupt sårad, vad mer kan jag säga? Just nu försöker jag alltså bara bringa ordning i alla dessa känslor. Jag försöker förstå... och få förståelse.

Det är tungt och det kostar mycket tårar. Det är priset jag får betala.

Som ni kanske minns skrev jag härom veckan om hur min hud och mina läppar reagerar på kylan. I och med det inlägget bad jag om tips på hur jag skulle råda bot på problemet och fick då en rekommendation om Locobase repair - en receptfri kräm för extra torr hud. Det blev en vända direkt till apoteket för att köpa den och nu efter ca. 10-12 dagar mår min hud SÅ mycket bättre. Inga sprickor så långt ögat kan nå - se själva nedanstående före- och efterbild.

Det har blivit väldigt dåligt med update den här helgen, eller obefintligt snarare. Natten mellan torsdag och fredag sov jag hos älsklingen och satt sedan där hela dagen och pluggade med min bärbara dator. Ännu har vi inte hunnit fixa en router så att jag kan komma åt internet hemma hos honom, vilket var väldigt effektivt eftersom jag inte kunde vara inne på Facebook och bloggen och andra störningsmoment under dagen. Jag blev således tvungen att plugga. Fast jag lyckades ändå hitta andra sysselsättningar - älsklingen fick en skinande ren spis t.ex. Och disken diskades. Det var på håret att dammsugaren åkte fram också, men där fick faktiskt gränsen gå.

På fredagskvällen satt jag och älsklingen barnvakt åt mina underbara systersöner medan syrran och Nicke var på julfest med jobbet. Andreas tyckte att det kändes lite creapy att komma hem från jobbet och mötas av mig tillsammans med två barn i hallen, vilket jag kan förstå. Vet vem, kanske så verkligheten ser ut om några år. När barnen hade somnat kollade vi på Idol, åt pizza och slappade i soffan.

Lördagen spenderades hemma hos älsklingen, nedbäddade i sängen med en skål OLW´s ostbollar och HELA säsongen av Solsidan. Vi drog alla tio avsnitten på ett bräde. Inte ett öga var torrt, skrattade så vi skrek. Det är en fullkomligt geniatisk serie, för den som inte har sett den! Jag håller alla tummar jag kan för att det ska komma en fortsättning och att den är lika grym som första.

Idag är det söndag och dagen har hittills varit rätt slö. Hela förmiddagen spenderades i sängen och nu under eftermiddagen har jag diskat, städat och plockat lite här hemma. Det lär inte bli mycket mer än så gjort idag.

Hoppas att alla har haft en riktigt bra helg!
Kram och tjing.

I morse tyckte jag att det var kämpigt att slita sig från värmen i sängen för att bege sig iväg till skolan eftersom jag inte riktigt visste vad som skulle vänta mig. Skulle tågen vara försenade eller skulle de ens gå över huvud taget? Min avgång till skolan avgick i tid, men det blev ersättningsbuss på grund av problemen i tågtrafiken just nu. Dock hade jag lika gärna kunnat stanna hemma idag eftersom föreläsningen inte gav ett skvatt, men så är livet ibland, det är svårt att förutse. Jag var ju ändå tvungen att åka till Norrköping för att lämna tillbaka böcker på Campusbiblioteket som hade sista låningstid idag. Även hemfärden gick som planerat så jag hade en himla tur. Evigt tacksam att jag inte skulle till Stockholm, för det tåget var 90 minuter försenat enligt beräknad avgångstid. Det hade inte varit så roligt att invänta.

För övrigt har jag gjort mina två sista pedagogintervjuer idag och transkriberat dem. Lyssna, skriva, spola tillbaka, lyssna igen, skriva, lyssna... Jösses så tråkigt, men nu är det gjort. 16 sidor material blev det - bara till att börja analysera.

Shit vilket oinspirerande inlägg, men men.
Ciao so long