Littlepaloma

Även Tuss tycks ha ett sinne för väskor.

Sådan matte, sådan katt?

Denna dag började med en liten försovning. Idag igen får jag väl lov att erkänna. Det är lite knepigt på morgonen när jag och Andreas sover tillsammans eftersom han går upp en timme tidigare än mig, vilket gör att jag vaknar jag till och känner mig klarvaken. Då stänger jag av alarmet, gör mig mentalt redo inför att lämna den sköna värmen i sängen, men... Någonstans där mellan avstängningen och uppstigningen händer någonting - jag somnar om och vaknar inte förrän i allra sista sekund för att hinna i tid. Det blir stressigt, men jag hinner alldeles på håret. Framöver får jag banne mig be älsklingen att se till att jag är uppe när han går, för att minimera risken för fortsatta försovningar. Skärpning på mig!

För övrigt har det varit en bra dag. Jag har haft praktik, där vi bland annat har varit i badhuset på simskola. Det var kul att se för omväxklings skull, jag som annars brukar stanna kvar i klassrummet och arbeta med de elever som har klarat simprovet. Sedan satt jag och min vägledare och diskuterade lite inför mitt helhetsansvar. Inte annat att nervositeten kryper sig på inför detta, eftersom jag ska ha hela klassen själv under en hel vecka. Då hoppas jag att klassen är på sitt bästa tänkbara humör för att underlätta mitt arbete. Det lär jag återkomma om.

Nu är det dags för lite middag och pluggande innan älsklingen tittar förbi om ett tag.
Ha en fortsatt bra kväll och tänk - imorgon är det fredag!

 

Här har ni trailern på filmen som jag och Andreas såg igår. Jag hade varken hört eller sett någonting om denna film innan, så det blev en spännande chansning skulle man kunna säga. Enligt Andreas hade den fått rätt så dålig kritik, men jag skulle ge den klart godkänt i alla fall. Den innehöll alltifrån spänning, lite humor och en fin kärlekshistoria - mycket mer begär jag inte för att bli nöjd. Ni får helt enkelt se den och avgöra själva!

 

Jag ger 3 av 5 i betyg.

Igår eftermiddag medan jag satt på föreläsning fick jag ett mysigt sms från min prins. Jag blev alldeles varm!

Jag har visst slarvat med mina repeatfavoriter de två senaste veckorna. Jag glömde bort det när jag bodde borta hos Andreas förrförra veckan och förra veckan orkade jag inte när jag var sjuk.

Men, här kommer veckans! Jag är helt såld på den här låten och den kan verkligen gå på repeat, om och om igen utan att jag tröttnar. Framförallt är det texten som fängslar mig så himla mycket - den berör.

Nu börjar helgen lida mot sitt slut och det är med ett leende på läpparna som jag sätter punkt för dessa dagar. I fredags kväll var det födelsedagsfest hos Jessica, vilket var mycket trevligt. Dock blev det en ganska tidig hemgång eftersom jag skulle upp och jobba på lördagsmorgonen. På lördagskvällen var vi bjudna ut till Andreas arbetskamrat Johan på kräftskiva ute i Julita. Det blev en helvild kväll som bjöd på en kavalkad av skratt tillsammans med detta helsköna gäng. Jag var lite skraj till en början att följa med på denna tillställning på grund av att det pratats väldigt mycket om att arbetskamratera skulle "tala allvar med mig". Det var tack och lov ingenting att oro sig för!

Idag har jag, älsklingen och hans föräldrar varit ute i skogen och plockat trattkantareller. Hela skogen vimlade av svamp så det kliade i fingrarna rejält kan jag säga. Det var så avslappnande att strosa runt där i tystnaden i skogen tillsammans med min prins och hans föräldrars hund Hedda. Jag njöt för fulla drag! Efter skogspromenaden bjöds det på mat med hela familjen och sedan rensning av svamp. Nackdelen med att dra med hela skogens alla svampar hem är att rensa och ta hand om allting när man kommer hem. Det är så himla tråkigt, men ack så nödvändigt om man nu vill ha svamp. Många kilon blev det.

Kräftskiva minsann!

Skål och tjohej.

Nyklippt och utväxt färgad. Kan inte minnas sist jag blev såhär nöjd efter ett frisörbesök.

Eftersom min frisör visste att jag skulle iväg på fest ikväll stylade hon lite extra med volymborste

och diverse produkter. Snällt, det vann jag en halvtimme på nu när det är lite stressigt!

 

Älskar den extra blonda slingan hon la i luggen som lyfte och gav helt nytt liv till håret!

Torsdag

• Gå till biblioteket och låna böcker till den stundande hemtentan
• Träffa älsklingen ikväll. Äntligen får jag lov att säga, eftersom vi inte setts sedan i söndags pga min elaka förkylning

Fredag

• Plugga
• Städa
• Gå till frissan för att klippa och färga utväxten kl. 16.00
• Gå på födelsedagsfest hos Jessica

Lördag

• Jobba 8.30-11
• Duscha och göra mig i ordning inför kräftskivan
• Åka till Julita och gå på kräftskiva

Söndag

• Åka och plocka svamp med Andreas och hans föräldrar.

Nu när hösten kryper sig på sjunker priserna för vitkål och rotfrukter. Det tycker jag är toppen eftersom det finns så himla många rätter som man kan göra av dessa, t.ex. soppor, stuvningar och gratänger för att bara nämna några. Härom dagen när jag var och handlade kostade vitkålen 2,90 kr per kg och då plockade jag såklart på mig ett rejält huvud för att kunna göra stuvning. Stuvad vitkål med stekt falukorv var nämligen en klassiker när jag bodde hemma, som både var en god och billig rätt. Dessutom är det busenkelt att göra och blir ofta en större mängd, där resterna passar bra i lunchlådan dagen därpå.

Hur går man då tillväga? Jo.

Skär vitkålen i bitar och koka den i saltat vatten i ca. 15 min. Under tiden kålen kokar gör du i ordning själva stuvningen. Bryn 2 msk smör i en kastrull och rör ner 3 msk vetemjöl, för att sedan hälla på 5 dl mjölk. Koka upp det på medelvärme tills det blivit en jämn stuvning. Krydda med salt, vitpeppar och persilja.

När kålen är mjuk häller du av vattnet och låter den stå och rinna av en stund. Sedan rör du samman vitkålen och stuvningen i en kastrull och låter det stå och puttra på svag värme en stund. Stuvningen serveras sedan med t.ex. stekt korv, kassler eller stekt fläsk - alternativen är många.

Ett annat alternativ är att koka upp vitkålen direkt i mjölken tillsammans med smör och mjöl enligt detta recept, men jag föredrar att göra det separat och sedan koka ihop. Jag tycker att det blir bäst, men smaken är som baken.

Lycka till!

Jag vet inte riktigt vad det har flugit i Felix på sistone, men han har börjat hoppa upp på skrivbordet för att sedan krypa ner i mitt knä när jag sitter framför datorn. Där lägger han sig och gosar alldeles hejdlöst och spinner som aldrig förr. Det är inte riktigt likt honom, men jag älskar det. Ju gosigare dessto bättre eftersom matte aldrig kan få nog!

Jag får lov att ursäkta den hemska bilden från webcameran, men det bjuder jag på. Det är ju Felix, inte den blek-sjuka matten som ska vara i fokus i detta inlägg.

Det som igår började som lite halsont har nu brutit ut i en rejäl förkylning med snuva, hosta och ännu mer halsont. Jag känner mig varm och seg i kroppen, som om jag hade feber, men tempen ger inga indikationer på detta. Att vara sjuk är det sista jag vill just nu eftersom skolan har dragit igång igen efter praktiken och då gäller det att hänga med. Det känns redan som om jag har stängt av tankarna på skolan tillräckligt - än mindre att ligga hemma och vara sjuk också. Förhoppningsvis ska det här vara utvilat och klar under veckan så att jag kan gå till skolan i slutet av veckan, samt delta på Jessicas födelsedagsfest på fredag och kräftskivan i Julita på lördag. Det kan jag ju inte för allt i världen missa! Jag kurerar mig med hett te med honung, glass och Strepsils och håller tummarna för att tillfriskna tills dess. Heja, heja!

På grund av att jag är krasslig kommer älsklingen att hålla sig borta från mig de närmaste dagarna. Helt förståeligt, men ack så jobbigt nu när vi spenderat så mycket tid tillsammans föregående vecka. Längtan tillbaka till sambolivet gör det minsann inte lätt för mig!

Igår var det födelsedagsfest för systra mi som stod på schemat. Vid 18-tiden invaderades deras hus med alltifrån vampyrer till hippies och cowboys. Ett fritt utklädningstema fick verkligen alla att vilja anstränga sig lite extra, vilket resulterade i denna underbara kavalkad av utstyrslar. Sedan bjöds det på bål, smörgåstårta, kladdkaka och underbara amerikanska brownies och det fick mig nästan att rulla hem. Inte bara för att jag var rund under fötterna, utan för att jag åt alldeles för mycket godsaker. Dock avlägsnade jag mig redan vid 23-tiden på grund av att jag inte kände så många i syrrans umgängeskrets, vilket fick mig att känna mig lite obekväm. Istället begav jag mig hem till älsklingen, som bor två gator bort från syrran, och blev kvar där över natten. Ni ser, jag lyckades hålla mig borta därifrån i knappt 10 timmar, sedan blev längtan efter sambon och mitt blivande hem alldeles för stor.

Nu är jag hemma igen och idag ska jag bocka av alla måsten som jag har runtikring mig. Jag ska tvätta och diska, handla för att fylla upp det ekande tomma kylskåpet, laga mat, gå till vallokalen och ta mitt samhällsansvar och sedan se över studierna lite inför den kommande skolveckan.

Sådär ja, bara att sätta igång!

Ikväll ska det firas med dunder och bravader för min syster som precis fyllt 30 år. Det är utklädningsfest av valfri karaktär och jag har valt att damma av den gamla kattutstyrseln som jag hade på barnteatern förra året - svarta kattöron, svart lurvig svans och ansiktsmålning. Min katthona reste ragg och sprang och gömde sig när hon såg mig alldeles nyss och det måste väl vara ett tecken på att man åtminstone liknar en katt lite grann.

Ja, då var man hemma igen efter en veckas samboliv hemma hos älsklingen i hans tvåa. Det har varit en riktigt mysig vecka och både jag och katterna har trivts som fisken i vattnet. Allting har fungerat så bra och känslan av att få somna och vakna tillsammans med den jag älskar har varit obeskrivlig. Jag trodde att hela den här sambohistorian skulle medföra en stor omställning som jag skulle ha svårt att hantera, men allting flöt på så naturligt. Det inger verkligen goda förhoppningar inför framtiden!

Nu känns det både konstigt och lite ledsamt att vara hemma igen. Visst, jag tycker väldigt mycket om min lägenhet och jag har trivts kanonbra här under åren, men det känns som om det är dags att blicka framåt mot nya kapitel här i livet. Jag är redo att satsa allt jag har på ett kort, för jag vet nu vilken storvinst det kommer att ge!

Underbara kärlek!!

Idag på lunchrasten var jag med och lekte kull tillsammans med några av mina 2:or och två stycken 6-åringar. Vi rände runt på skolgården som galningar, skrattade så att tårarna sprutade och har allmänt skojigt tillsammans. Plötsligt får leken ett kort avbrott när pojke 8 år utbrister:

- Vet du vad fröken? Du är faktiskt rätt så snabb för att vara gammal.

Jag trodde att jag skulle dö av skratt! Det är tacken för att man anstränger sig och är med och leker.

Igår roade jag och Andreas oss med att flytta över mina katter och deras tillhörigheter hit till honom. Vi ska provbo här under denna vecka för att jag ska ha nära till praktiken och för att jag ska få känna på sambolivet. Det var lite omständigt med katterna eftersom Tuss inte vill bli buren eller fasthållen på något sätt, men det löste sig efter mycket om och men. Andreas fick hålla buren och vara beredd att snabbt stänga luckan, medan jag försöka haffa Tuss och mota in henne. När vi väl krånglat in henne var det Felix tur och i samma veva som luckan öppnades smet Tuss ut igen. Sådär höll vi på i över en halvtimme och lekte katt och råtta och vi höll på at bli galna. Väl famme hos Andreas var de lite rädda till en början, men började sedan nyfiket att undersöka lägenheten. Redan framåt kvällen var allting frid och fröjd, vilket firades med tacopaj och mys framför tvn. So far, so good med sambolivet hittills med andra ord!

Just nu är jag precis hemkommen från praktiken. Dagen gick med en väldig fart och jag ska nu pyssla med lite skolarbete. Först ska jag iväg och köpa någon form av klösanordning till katterna eftersom vi inte kunde ta med det stora trädet vi har hemma. Vi måste ha ett sådant omgående eftersom jag är så rädd för att busarna ska gå lös på inrednngen här hemma. Jag kom på Tuss alldeles nyss när hon klöste på armstödet på soffan och då blev jag bra nervös. Det är min mardröm att mupparna ska ha sönder någonting nu när vi bor här eftersom det är mina djur och mitt ansvar. Må de sköta sig väl!

Sådär ja, efter en lång väntan har nu tentabeskedet för min matematiktenta äntligen kommit. Jag klarade den!!! Nu kan jag släppa all ångest kring detta och gå vidare utan att ha det hängande över mig. Mycket befriande allstå! Det har inte varit en rolig upplevelse att kugga och behöva skriva omtenta, men jag har ändå lärt mig någonting av det. Det kan hända alla och jag har gått stark ur det hela måste jag säga! Det var svårt att känna den insikten för några månader sedan, men nu har det sjunkit in och stärkt mig.

Idag har det varit en tung dag. Jag kände direkt när jag vaknade i morse att kroppen var seg och att huvudet inte riktigt var på skaft. Sedan dess har jag haft en överjäklig huvudvärk, beläget kring ögonpartiet, och frusit konstant. Jag gick runt på praktiken insvept i min stora sjal, med en kopp te i händerna för att försöka hålla värmen uppe. Eftersom jag inte direkt kände mig sjuk ville jag inte gå hem - allt för att slippa igentagning av tid. Framåt eftermiddagen lättade det en aning och nu under kvällen har det försvunnit helt, så det var nog ingen större fara. Att bli sjuk just nu vore verkligen ingen hit!

Jag är på jakt efter en bok som jag så gärna skulle vilja ha, men som numera har utgått ur sortimentet på såväl bibliotek som bokhandlare. Det är en bok som jag har läst för alla mina olika praktikklasser genom utbildningen, som har varit väldigt uppskattad och väckt många bra diskussioner kring vänskap, empati och hur man ska bete sig mot andra människor. Den heter Bästisar delar allt, skriven av Kathleen Leverich, och var en av mina favoritbäcker när jag själv gick på lågstadiet, därför har den en speciell betydelse för mig som person. Därav skulle jag nu vilja få tag på ett exemplar på något vis, men jag vet inte hur.

Är det någon som vet hur jag kan bära mig åt - ge mig tips! Jag har redan kollat t.ex. Bokus, Adlibris och liknande på nätet samt biblioteket här i stan. Inte ens något fjärrlån fanns det som möjlighet. Dessvärre hittade jag ingen bild på nätet som kunde visa hur boken ser ut på framsidan - fanns bara en version på engelska och den såg helt annorlunda ut.

Suck, denna bok som hade passar så himla bra nu när vi arbetar med SET (Social Emotionell Träning) i klassen.

De senaste veckorna har jag bjudit på mestadels lugna låtar som veckans repeatfavorit, men denna vecka är det lite mer jävlar anamma. Riktigt schysst låt, enligt mig!

 

Lyssna via Spotify genom att klicka HÄR.

... men ibland knakar det så mycket att det känns som om tankarna är på väg att brista. Jag vrider och vänder på saker och ting - försöker att sätta ord på känslorna och samlar mod för att våga stå upp för dessa. Trots det låter jag ändå det mesta passera, gång på gång, och kommer inte på förrän i efterhand att jag gjort som planerat. Igen. Jag blir så trött på mig själv, minst sagt. Det kanske är dags att sluta vara så snäll och istället börja ställa lite krav. Är det för mycket begärt?

Ja, nu har lördagen susat förbi i ilfart och den gick minsann i överraskningens tecken. Som ni såg i mitt förra inlägg kom älsklingen förbi efter lunchtid och gav mig fem stycken enorma röda rosor, som nu ståtligt pryder min byrå i hallen. Vid 15-tiden vankades det fotbollsmatch, där Baggetorp mötte Floda på deras hemmaplan Flodavallen. Jag och Linda begav oss dit för att kolla och det blev ju lite småkomiskt eftersom hon hejade på Floda och sin älskling, medan jag hejade på deras motståndare Baggetorp, där Andreas spelar. Denna omtalade match slutade 5-1 till Baggetorp, så det gjorde de bra!

Efter matchen var det dags för överraskningen som jag så länge gått och väntat på. Vi började köra hemåt, men när vi närmade oss avfarten mot stan tog han av åt ett annat håll och började köra en slingrig grusväg genom skogen. Jag hade verkligen ingen som helst aning om vart vi var på väg någonstans och det höjde minsann spänningsnivån ytterligare. Helt plötsligt stannade han till vid vägkanten och sa att vi var framme, klev ut ur bilen och öppnar bagageluckan. Där låg världens packning med picknickkorg och filtar som han hade förberett och därefter visade han mig vägen vart vi skulle. Vi följde en liten stig och kom sedan ut på en gräsplätt precis vid sjön där han dukade upp och bad mig slå mig ner. Det var ost och kex, vindruvor, kyckling, bröd, cider, choklad mm. som dukades fram och det kunde inte ha blivit mysigare. Underbart sällskap, god mat, fin utsikt och strålade vackert väder - vad mer kan man önska? Tyvärr hade jag ingen kamera med mig och min dator tycks inte vilja samarbeta med mobilen, så jag kan inte visa bilder på hur mysigt vi hade. Ni får försöka föreställa er hur det såg ut - romantisk picknick för två!

... och den har ju minst sagt börjat bra. Detta kom älsklingen förbi med för en stund sedan och överöste mig med pussar, för att sedan skynda iväg till samlingen innan fotbollsmatchen. Han sa att jag egentligen skulle fått blommorna senare, men att han var rädd för att de inte skulle klara sig tills efter matchen. Det här blir bara mer och mer spännande för var minut som går. Om inte fem enormt vackra rosor är överraskningen, vart kommer då denna dag att sluta?

... han fick skynda sig hem efter fotbollsträningen igår kväll för att gömma undan "ledtrådarna" till morgondagens överraskning eftersom han trodde att jag skulle sova hemma. Han hann hem före mig och kunde säkra sin hemlis.
... han skulle eventuellt slopa pokerkvällen med grabbarna ikväll för att han har så mycket att göra och förbereda.
... jag fick strikta order om att sova hemma i natt och hålla mig borta från honom under kvällen.
... jag får ha sällskap med Linda till matchen imorgon, men hem måste jag åka med honom.

Vad sjutton, nu börjar jag bli så otålig att jag snart kryper ur skinnet!

Idag gick startskottet för den sista praktiken för den här gången. Sista för hela utbildningen är det till och med. Nu ska jag tillbringa fem hela veckor ute i verksamheten och en sådan lång period har jag verkligen längtat efter. Vi kommer dock inte att ha alla veckorna i följd tyvärr, men jag är mycket nöjd ändå. Jag är jätteglad för min placering eftersom min vägledare är trevlig som få, eleverna är underbara, hela skolan som enhet är kanon, arbetskamraterna stöttar mig till max och allt det gör mig väl till mods inför den stundande examen. Jag är helt enkelt überpositiv i största allmänhet och då är det så mycket lättare att gå upp på morgonen och göra en god insats.

Oj, oj, oj vad äckligt positiv jag låter, men jag kan inte rå för det. Livet är lite för bra för att gnälla över småsaker just nu. För att späda på detta ruskigt positiva inlägg avrundar jag med en liten solskenslåt. Haha!

Läser en mycket bra och intressant bok just nu!

Elevhälsan börjar i klassrummet skriven av Lars H Gustavsson.

 

... det måste enligt honom vara bra väder på lördag för att överraskningen ska funka.
... det får inte krocka tidsmässigt med hans matchen på lördag, så det kan tänkas bli på söndag istället. Alltså är det någonting som är tidsbestämt.
... jag får inte vara hemma hos honom under fredagen, för då kan jag råka se någonting av hans förberedelser.

Som sagt, spänningen är fortfarande olidlig och jag kan knappt bärga mig tills det blir lördag! Vad sjutton kan det vara för överraskning som han lurar på?

Igår eftermiddag ringde min älskling och frågade om jag hade några planer för lördagen, efter jag kommit hem från jobbet. Mitt svar var nej eftersom jag sällan brukar planera att ha någonting att göra direkt när jag kommer hem. Han sa att jag då skulle förbereda mig på att jag skulle få en överraskning på lördag, där jag skulle försöka vara hungrig kring lunchtid. Det skulle bli någonting romantiskt för två, sa han. Åh, jag blir alldeles knäpp av nervositet när han hittar på sådana saker och ska överraska mig. Jag älskar överraskningar och kan ju inte låta bli att tjata och försöka få hintar om vad det skulle kunna vara. Dock tiger han som muren, såklart. Vad annars?

Iiiih, vad tror ni att det skulle kunna vara? Romantiskt för två, man ska vara lite hungrig kring lunchtid... Ska vi vara hemma? Åka iväg någonstans? Oooh, spännande!